Borderline syster

Ja hon har fått de konstaterat på psyk efter olika utredningar. Gått DBT och KBT. Åt mediciner förut för depression, humör och ångest vilket kan bli påverkad av humöret. Tror hon får eller har mer ångest när de är som mest svengigast.

Men hon tycker att hon mår helt utmärkt nu utan medicin men ingen annan i omgivningen gör de.

Brukar aldrig bryta kontakt med nära familj men hon km bryta från ena dagen till den andra utan nån som helst orsak. Nånting fel jag sa eller som de "lät" att jag ska så klipper hon banden helt. Sen komma tillbaka som ingenting har hänt men ändå att jag ska be om ursäkt för hur jag tilltalade henne. Att jag borde ta avstånd från hela familjen och speciellt mamma. Hon har väldigt svårt för att jag och mamma ofta är ute och går eller tränar. Vi frågar jämt om hon skall med men hon har alltid tackat nej. Ändå blir hon som hon säger väldigt besviken på oss. Att mamma gillar mig mer, äter hos mig oftare osv. Detta eftersom vi alla bot väldigt nära och ringer då ofta mamma eftersom hon är ensam och säger att maten är klar så är hon hungrig är de bara att komma. Då har inte ens min syster en tanke på att bjuda mamma på mat själv utan bara en anledning att bli sur/ känna sig utanför och därmed bli besviken igen. Försöker hålla mig innan så mycket jag kan under dessa perioder men kommer inte ifrån de eftersom jag umgås med andra och får höra att hon blir sur på dom om dom dricker kaffe eller äter med mig.

Ja hon är utredd och gått behandlingar. De blev bättre ett tag efter dbt men sen efter ett tag började de om igen. Skulle aldrig ge min syster diagnos trotts att jag arbetar inom psykiatrin. Vet inte vad du fått för utredning då om inget av hennes stämmer överens med de du hade. Är du klar med din behandling av (IPS)

Ja min mamma är expert på att be om ursäkt och komma på ursäkt till henne Ang varför hon umgås med mig t.ex så hon inte skall bli arg. Detta ger henne en bekräftelse på att hon faktiskt har belägg för sina känslor tyvärr. Ang hennes son så säger vi ofta att de är normalt att dom blir mammiga/pappiga olika perioder och de är inget hon skall känna sig besviken över.

Hon är väldigt bra att komma med kritik över saker i ens liv och håller man inte med om hennes uppfattning så tar hon de som om man är i nån förnekelsefas. Hon inser inte att de är i hennes hjärna. Våra söner är ungefär lika gammla och går på samma dagis. De är just nu väldigt bråkigt mellan dom. Hennes son är på min extremt mycket och tillslut får min son nog och tyvärr biter hennes vilket jag förstår att man blir arg av sig. Säger jag då att han får nog tillslut så tycker hon att jag bara kommer med ursäkter men att jag säkert kan förstå snart och be om ursäkt.

Vill bara säga till henne att hon borde få extra hjälp just nu men hon lever i sin bubbla och har noll självinsikt.

Hon är även väldigt översittande och skall berätta för folk hur dom skall sköta sitt jobb trotts att mamma t.ex är väldigt högutbildad och systern har jobbat max 1/2 halvår i hela sitt 29åriga liv. Hon skiter fullständigt i om hon sabbar för andra när hon är trött. Kan skita i sitt jobb om hon är trött, struntade i en utomlandsresa för att hon va trött och sov till 3 och vaknade när vi redan va i de andra landet och blev jättearg på oss för att vi telefon terrade hela morgonen för att få upp henne på natten/morgonen när vi skulle till flygplatsen. Hon har även försökt ta livet av sig många gånger och allt skall handla om henne. Hon gör ofta försöken efter man har sagt till henne vilket gör att man drar sig för att säga till då man skulle lägga skulden på sig själv om hon nu skulle dö av överdosen .