Varför ska jag som far/morförälder alltid förväntas ställa upp?

Klart man inte kan eller ska förvänta sig det, men många mor- och farföräldrar vill ju också. Vi har en öppen dialog med våra. Vi frågar om vi behöver hjälp och de är fria att ärligt säga nej. Det behöver inte vara att de inte kan utan att de bara inte känner för det. Nu har vi det dock som så att barnens farmor och mormor nästan slåss om att få hämta från förskola eller passa dem. De nästan knuffar ut oss föräldrar på promenad, bio etc haha. Mkt uppskattat både för oss, barnen och dem. Så alla mor- och farföräldrar känner sig inte tvingade att umgås med sina barnbarn ofta utan gör det med glädje. Men om du ärligt säger att du inte vill. Fortsätter dem verkligen att fråga då?! Låter ju jättekonstigt.

Kanske för att man räknar med att familjen finns till för och hjälper varandra? Kanske för att man äkar sina barn och barnbarn och vill dem väl?

Jag vet inte för min pappa är död och min mamma skiter i både mig och mina barn. Hon är i samma ålder som du och har aldrig brytt sig om mig. Hon sitter hemma med sina jävla spritflaskor och tycker att hon nu har gjort sitt. För att hennes barn överlevde en vidrig barndom och flyttade hemifrån tidigt pga hennes drickande och hennes egoism.

Personligen VET jag hur tufft det är att ha småbarn och att inte ha en mamma att ringa och be om hjälp när det behövs. Jag vill inte ge mina egna barn samma skitliv så den dag de får barn kommer jag ställa upp och hjälpa dem. Finnas där för både dem och mina barnbarn.

Tack och lov att mina barn har en farmor som älskar att passa barnbarnen. Utan henne skulle jag gå under. Utan henne skulle jag och barnens pappa troligtvis inte ens prata med varandra idag. För hon har gett oss tid tillsammans. Tid att vårda vår relation så vi orkar hålla ihop trots massor av motgångar. Den kvinnan har ett hjärta av guld!

På morsdag och till jul besöker vi barnens farmor och ger henne blommor och någon gåva. Min mamma? Henne skickar jag ett sms. För hon finns inte där för mig så varför skulle jag bry mig om att uppvakta henne. Hon bryr sig inte om mina barn så varför skulle jag bry mig om henne.

Så fundera på vad du vill ge dina barn. Vill du ha en bra relation till dem? Vill du att de ska komma och hälsa på dig när du är gammal? Vill du kunna be dem om hjälp när du blir äldre och behöver hjälp i vardagen? Vill du sitta ensam som min mamma gör eller vill du ha dina barn och barnbarn vid din sida och nära ditt hjärta?

Ingen ska ta mor och farföräldrar förgivna och man kan inte kräva barnvaktande men då ska man inte förvänta sig något tillbaka heller.

Du aldrig bad om eller fick erbjudande om hjälp från din egna mama va? Och inte hon av hennes?

Jag är mest förundrad över att vissa far/morföräldrar ser det som att ställa upp.

Här är det fullt krig om att gå så mycket tid med våra barn som möjligt. Vi får ofta säga nej till far/morföräldrar.

Jag önskar att vår bubbe haft mor-och farföräldrar som kunnat vara barnvakt. Tyvärr dog min pappa ung, svärmor är 89, min mamma gammal och skröplig och bor över 100 mil bort och svärfar död och hade ju för den delen varit på tok för gammal för att vara barnvakt. Så gläds åt att dina barn fick barn som unga! Inte alla unnat som t.e.x vi som är typ i din ålder och har en bebis. Sen får det ju förstås inte finnas krav på att man måste ställa upp, men lite förväntningar nån gång ibland är nog normalt.

Till motfrågan.

Hur kan man inte vilja umgås med sina barnbarn. Det är för mig fullständigt obegripligt.

Fast ärligt, skulle du lämna bort dina barn till en alkoholist?

Precis som ts skriver så skaffar folk i dag och räknar med att deras föräldrar ställer upp. Det är inte att ta vuxenansvar. Det är att vara oansvarig. En ansvarig förälder förutsätter inte att andra tar hand om ens barn för att man fortfarande vill leka av sig lite då och då.

Vi har knappt nån barnvakt överhuvudtaget. Vi har det enbart om det är akut, nån måste till sjukhuset och det är opassande att dra med syskonen. Medan våra syskon använder sig av våra föräldrar varenda vecka. De ska vabba, passa barn när det ska storhandlar, passa barn när de ska på fest, shoppa, fika och allt vad de nu hittar på som de anser inte är passande för barn. Allt detta deras föräldrar avstod när de själva var små för att nu kunna ta igen det men det går inte för de ska agera föräldrar åt sina barnbarn medan barnens riktiga föräldrar leker tonåringar eller pensionärer som har all tid i världen att ha det roligt. Det är uppoffringar att få barn men det kommer en tid när de också blir vuxna och man får tillbaka den fria tiden, då vill man inte bli upplåst med andras barn även om det är ens barnbarn.

Jag känner samma sak. Jag älskar mina barn och den dag jag får barnbarn kommer jag älska dem med och vilja tillbringa tid med dem och ge dem fina minnen att bära med sig i livet som min egen farmor och mormor har gjort :)

Det är klart att du inte kan passa barn när du pimplar vin.

Självklart vill väl majoriteten av farlig morföräldrarna umgås med sina barnbarn men måste deras egna barn åka iväg då? Kan man inte umgås alla tillsammans?
De säger att barnbarnen är livets efterrätt. Man kan lämna ifrån sig dom när de blir jobbiga eller gråter. Det förutsätter att de har en förälder där samtidigt annars tar man faktiskt hela ansvaret för barnet/barnen. Då blir det ingen efterrätt