Finns helvetet?

Förövrigt - helvetet förefaller faktiskt mer spännande än motsatt slutdestination. I helvetet kan man träffa intressanta fritänkare som Strindberg, Nietzsche och Hedenius och Bertrand Russel. Farsans gamla fromma faster var fixt och fast övertygad om att en sån stor syndare som Albert Engström ofelbart skulle hamna i helvetet.
Men vilket umgänge kan man påräkna i himlen? Idel fromma tråkmånsar och slätkammade frimicklare.

Förvisso! Men emellanåt riktigt himmelskt. Jag trivs alldeles utmärkt med det jordiska.

Om min grad av trivsel kan du knappast uttala dig sakligt. Lika litet som jag kan uttala mig om din trivselnivå.
Endast man själv vet, huruvida man trivs eller ej.
Endast romanförfattare åtnjuter förmånen att kunna krypa in i huvudet på folk och avläsa trivseln.
Men då endast hos romanfigurer, som de själva skapat.

Dagens Nyheter påstås ha avskaffat helvetet någon gång i början av förra seklet. Tidningen har säkert rätt. Helvetet som ett konkret ställe finns naturligtvis inte.
Endast djävulskap finns, och är ingen bristvara.

Om SvK var delaktig i helvetets avskaffande - desto bättre! Finns åtskilligt i vårt samfund, som jag uppskattar. Därför förblir jag medlem i Svenska Kyrkan.
Om SvK däremot framhärdat med helvetesläran, hade jag för länge sedan begärt mitt utträde.
I morgon röstar jag förövrigt i kyrkovalet. Gör du?

Helvetet tillhör de religiösa myternas värld. Helvetesläran däremot var länge en realitet på så sätt, att många människor blev vettskrämda av somliga prästers "eld-och svavelpredikningar".
Att helvetesförkunnelsen numera upphört inom SvK är en sann välgärning. Den som prompt vill frossa i allsköns djävuls-, demon- och helvetesläror kan säkert hetta någon i detta avseende lämpligare kyrka än SvK.
Dagens Svenska Kyrka präglas av demokrati och äkta humanism. Därför kan jag förbli medlem i samfundet. Vårt samfund formar vi själva på demokratisk väg.

En kyrka med många medlemmar speglar alltid sin samtid. Sekter däremot kan tämligen problemfritt företräda föråldrade - eller ultravisionära - synsätt och värderingar.
Du kan väl ändå inte mena att SvK bör gå på tvärs mot de värderingar, som dess nutida medlemmar har och lever efter? I demokratisk ordning fattade majoritetsbeslut styr utvecklingen i såväl vårt samhälle som i vår kyrka.
Eller menar du att endast en liten konservativ grupp inom SVK ska bestämma över samfundet? I så fall - vilken grupp? 

Bibeln och den kristna läran har tolkats mycket olika genom seklen. Stormaktstidens svenska kyrka har föga gemensamt med dagens.
Frågan är alltid - vem eller vilka ska stå för uttolkningen av Bibeln?
Ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg i slutet av 1800-talet hade således en väsentligt annorlunda än hans sentida kollega K G Hammar. Tiderna förändras och vi med dem.
Hur ska du bära dig åt för att ändra medlemsopinionen därhän, att SvK får den inriktning, som du och en minoritet önskar? Ska vi andra helt snällt överlämna den kyrkopolitiska makten till din lilla åsiktsgrupp?

Delar av Bibeln är - precis som du skriver - en för nutida kyrkomedlemmar - utomordentligt omoralisk bok.
Varje generation har gjort sina urval ur Bibeln alltefter den rådande tidsandan. Skapelseberättelsen var således högst passabel för 1600-talets kyrkomedlemmar men en utomordentligt svårsmält "sanning" för dagens. Kvinnliga präster var länge en svår stötesten för en högkyrklig minoritet. Men en självklar omöjlighet på 1800-talet.
Att kyrkan anpassar sig efter den rådande tidsandan är ofrånkomligt, då SvK i likhet med flertalet samfund - och även idéella organisationer - saknar resurser för att fungera starkt opinionsbildande.
Dagens politiker - inklusive de kyrkopolitiska exemplaren av arten - nödgas anpassa sig efter de värderingar väljarna faktiskt har. Alternativt försvinna från arenan.
Bra eller dåligt? Nej, faktum.

Du måste förstå att Vår Herre avsevärt ändrat karaktär, d v s utvecklats genom historien. På Gamla Testamentets tid var han grym, intolerant, hämndlysten och långsint. En utpräglad envåldshärskare av gamla skolan. Idag är Gud fader demokrat.
Varje generation skapar sin gudsbild utifrån samtidens värderingar. Säkert inget att göra något åt. Det är människorna, som genom historien skapat sin gud och inte gud som skapat människorna.

Jamenvisst! Vi kan i alla fall vara överens om att Vår herre finns i många människors föreställningsvärld. Liksom den motsatte potentaten.
Hur det förhåller sig med gudars och antigudars eventuella existens i övrigt, lär vi inte bli överens om i brådrasket.
Med den detaljen må vi leva. T o m inom samma samfund.