Är jag en dålig mamma? :(

Prova ersättning. Ni behöver ju inte bestämma nåt. Men prova att ge henne en flaska en gång och se vad som händer. För då vet ni.

Jag envisades i 4 månader att amma och mådde inte bra. Provade sen att ge en rejäl flaska och herregud det blev en annan bebis. Bara prova för att få reda på om det är så att bebisen är hungrig.

Det du beskriver låter helt normalt för en liten nyfödd bebis. Nu handlar det om att tanka bebis med trygghet, närhet och mat så blir det lättare om ett par månader. Och att hitta strategier för att ni två föräldrar ska orka ta hand om ert lilla underverk på bästa sätt.

Jättebra att din sambo tar sin del av ansvaret nu! Ni måste dela på ansvaret och du måste få avlastning. Rimligt att han tar barnet så mycket som möjligt när han är hemma. Köp en trikåsjal så kan mannen ha bebis i den när han jobbar hemifrån. Och så kan du ha bebis jämt i den och kan gå på toa och laga mat osv.

Ni bör även dela på nätterna så du får sova ett antal timmar i sträck, borde funka bra då han börjar kl 10 på fm.

Det är förvisso bättre att lägga ifrån sig barnet om man inte orkar. Men bättre att försöka dela på ansvaret och hitta lösningar så att ni orkar ge bebisen det hen behöver. Ta hjälp av BVC och närstående. Kompisar, far/morföräldrar morbröder/fastrar som kan komma och bära o sjunga för bebis medan du

Får vila/äta/sova/träna.

Att regelbundet låta bebis ligga själv och skrika i 10 min är ingen bra lösning. Det är risk att bebisen känner sig livrädd och övergiven vid de tillfällena. Utan gör ert bästa att hitta andra sätt istället. Bättre att hen skriker i bärsjal hos dig/pappan, än ensam. Sätt i öronproppar eller lugnande musik i öronen om det känns jobbigt. Sjung mycket för barnet och gå runt med barnet i sjalen.

Detta är en kort period på några månader, kan vara skönt att tänka på när det är jobbigt. Tag hand om dig och ert lilla underverk!

Nej du är ingen dålig mamma!

Men är bäbisen kanske hungrig? Prova lite välling (eller vad det nu heter) mellan amningarna...

Du är en superbra mamma. Klokt av dig att gå undan när du känner att du blir frusterad. Jättebra att du pratat med din sambo. Du kan prova att ge ersättning och ändå fortsätta amma om du vill. Kan vara att bebis inte blir mätt. Jag fick göra så med vårt första barn då han inte blev mätt på mig. Fortsätt testa med napp.

Strunta i alla måsten, om bebis vill sova i din famn passa på att kanske titta på mågon serie etc. Prova att lägga ifrån dig bebis jämte dig och vila sjäv en stund.

Prova att lägga ifrån dig bebis i vagnen. Fortsätt prova med napp. Du kan oxå prova att lägga en t-shirt som luktar av dig nära bebisen när bebis sover så känner bebis din doft.

Och se till att du får avlastning av din sambo. Skicka ut han på en promenad med bebis.

Styrkekram till dig!

Din sambo verkar väldigt okänslig. Självklart måste du få gå på toa,äta,duscha. Och ja man blir trött och frustrerad när man har en bebis som bara skriker och är som ett plåster dygnet runt. När du känner dig irriterad på henne gör du helt rätt i att lägga ifrån dog henne och gå iväg och samla dig. Det är ju så man ska göra enligt bvc och BB. Vill du inte amma mer gör inte det. Hon har fått den första mjölken(råmjölk) och kommer må lika bra av ersättning. Om din sambo bråkar kan han amma då. Tycker han låter väldigt okänslig som sagt. Tar han henne något när han kommer från jobbet? Då får såklart han gå runt med henne så du får vila. Sen blir det bättre. Jag har 5 barn varav 2 var som din dotter när dom var bebisar. Men det blir bättre. Känns långt bort nu men ni klarar detta. Och ha inte dåligt samvete. Du är bara en människa. Ingen klarar av hur mycket som helst. Klart du är trött. Var inte så hård mot dig själv.

Jag hade också en jobbig start med mitt första barn. Kände mig helt instängd. Jag slutade amma. Hade blivit fly förbannad om min man lagt sig i det beslutet (han stöttade mig till 100%). Vi trivdes så bra med ersättning att när barn nr 2 kom fick han ersättning direkt. Så himla skönt att båda kunde mata! Och min man fick ett jättefint band till barnen (kanske inte hade med det att göra, men att mata en bebis är så himla speciellt).

Vi kunde också lätt testa mjölkproteinfritt vilket gjorde att min äldsta slutade skrika så förtvivlat. Har du testat att utesluta saker ur din kost? Mjölkprotein är jättevanligt att bebisar reagerar på. Inte lactos utan mjölkprotein! Du måste alltså sluta helt med mjölk. Eller ge mjölkfri ersättning.

Självklart är du ingen dålig mamma. Du agerar precis på rekommenderat sätt när du känner att situationne blir övermäktig - dvs du lägger ifrån dig bebis och lugnar ner dig. Bra!

Din sambo verkar totalt oförstående. Jag föreslår att du på måndag ringer BVC för att få tid att berätta om hur du mår. Ta med din sambo. Ni båda behöver stöttning. Du för att inte hamna i förlossningsdepression, din sambo för att förstå detta.

Köp bärsjal eller bärsele så har du åtminstone händerna fria.

Att amma är inget tvång. Det är inte din sambos kropp utan din, och den måste du få bestämma över. Vill du inte amma mer så sluta. Prata även om detta med BVC och berätta om dina tankar och hur du mår. 

Har du möjlighet till avlastning hemma under dagen när sambo är borta?

Om du ger ersättning på natten kan du och sambo turas om så att du får sova. Sömnbrist är oerhört påfrestande.

Du är ingen dålig mamma.

Jag tycker inte du i detta läge behöver råd i hur "fel" din sambo gör. Fokusera nu på barnet istället för att leta fel och kasta skit på varandra.

Men det är några saker du måste veta:

1) försök ta hjälp av BVC för att ta reda på varför bebisen skriker hela tiden och inte är nöjd. Mitt fjärde barn skrek så mkt för att han var hungrig. Mjölken räckte inte till.

2) att ge ersättning löser inget problem automatiskt. Bebisen kan få andra problem av det som ger skrik, magont, spyor etc. Hjälper om din mjölk inte räcker till.

3) du får såklart ha alla känslor du har. Det är normalt. Men att få "psykbryt" (balla ur) och lämna bebisen är inte det bästa sättet att hantera det. Kan det vara så att du får dessa "psykbryt" för att visa pappan hur jobbigt det är? Byt sätt.

4) man har INGEN "egentid" i början. Ingen! Och inget du kan räkna med. MEN det går över! Efter ca 3 mån lugnar sig bebisen och du kan lättare ha egentid en stund.

5) denna tid går snabbt. Du tror att det jobbiga varar för evigt men deg gör det inte.

6) acceptera kaoset. Det ÄR en stor omställning och helt jämställt mellan pappor och mammor är svårt i början. Han jobbar säkert och du är hemma. Det är tufft för båda. Ställ inte det mot varandra.