Är jag en dålig mamma? :(

Och ska ni testa ersättning så börja gärna med Hipp, den brukar fungera utan att magen brakar ihop så det blir skrik för den sakens skull...

Köp en bärsjal eller sele så kan du ha henne nära men dina armar fria. Mitt barn var också väldigt skrikig och ville vara nära den första tiden, det blir bättre. Som flera andra här säger, kontakta BVC på Måndag och be om stöd.

Jag håller inte med om detta råd, för just nu är detta vad ts förmår och det är också det som rekommenderas om man känner att situationen blir övermäktig. Att gå ifrån är en strategi som skyddar barn från att tex bli skakade. Jag reagerar när du råder TS att sluta med denna strategi som faktiskt är bra. Att hon går ifrån en lite stund dagtid trots att barnet skriker gör ingen skada på barnet enligt tex psykologen Jesper Juul t.ex.

Det är inte hållbart för TS själv i längden.

Och frågan är vad syftet är med att lämna bebisen ensam och ha ett "psykbryt". Inget ont menat- men är det för att visa pappan hur jobbigt det är? Då finns det bättre sätt.

Är syftet att lämna bebisen för att inte skada bebisen? Då behöver TS stöd av ex BVC för då är det hög risk att ngt kan hända.

Att lämna bebisen att skrika är såklart inte skadligt om det sker ibland. Men ta måste hitta andra sätt att hantera känslorna än att lämna bevisen och "balka ur".

Ursäkta stavfel

5 - 10min är mycket för en bebis. Vissa bebisar vill ha närhet hela tiden. Köp en bärsjal om ni inte redan har en

TS skriver dessutom själv att hon känner att hennes humör "INTE är hållbart" samt att hon kan bli "så arg på bebisen på kvällen.."

Har svårt att förstå de som uppmuntrar TS då att fortsätta som hon gör! Hon vet själv att ngt måste förändras. Och med det sagt betyder det inte att TS är en dålig mamma. Hon behöver förstå varför bebisen skriker, att det är 24/7 med en nyfödd bebis, hitta sött att hantera de jobbiga känslorna och ha vetskap om att detta inte varar för evigt.

Till dig TS, det som däremot varar för evigt ÄR att du under hela barnets uppväxt kommer ha någon som hela tiden behöver dig och din uppmärksamhet. Fast på olika sätt. Och det är tufft att gå från inga barn till första. Omställningen är stor och med alla hormoner kommer känslorna vara svajiga. Våga prata med BVC om dina känslor för förändringen.

Jag har fyra barn (varav en bebis) och som det ser ut just nu är det min 3-åring som STÄNDIGT behöver mig. Som grinar och ska in på toa om jag är där, som vill prata om allt HELA tiden, som drar ut alla saker, slår sig, vill leka, vaknar på natten.

Och under läsåret är det äldsta barnet som kräver mest. Läxor, sporter etc och allt man måste stötta hen med, då allt inte funkar så smidigt.

Bebisen är egentligen ganska "enkel". När din bebis slutat skrika och har blivit 3 mån så tror jag att du kommit in i rutiner och förändringen mer och då blir allt lättare.

Tycker som några skrivit att du ska prata med BVC för de har alltid psykolog knuten till sig. Det ÄR tufft och det är så otroligt vanligt att bli mer eller mindre deprimerad efter förlossningen.

Mitt första barn var så. Somnade bara i famnen och vaknade så fort jag la ner honom. Vändningen kom när jag började söva honom i vagnen. Motvilligt testade jag svärmors trick som var att rulla vagnen över en tröskel, titta på barnet men inte i ögonen och sjunga samma visa om och om igen. Det tog ett litet tag men funkade sen hur bra som helst. Vaknade han var det bara att gunga lite på vagnen så somnade han om. Kanske värt att testa.

Barnet blir nog inte mätt. Prova att ge lite ersättning i en liten kopp eller flaska direkt efter du ammat. Så gjorde jag och min bebis blev lugn och mätt. Glöm inte och rapa efteråt. Lycka till!

Låter bra att ni pratat och att din sambo börjat avlasta. Förstår precis hur trött du är. Vår första ville amma HELA tiden och när han sov dög de bara att ligga på bröstet och sova tills han var 10 mån. Sen kunde vi (ibland) lägga ner honom en stund. Sov dåligt gjorde han med. Vaknade ofta efter 30 min-1 timme efter avslutad amning och ville amma igen.

När han var 1.5 år hade han ej sovit 4 timmar i sträck ens 5 gånger. Men sen vände det. Så det finns hopp.

Om du vill amma - du skriver att de gör ont. Så gå med i Amningshjälpen på Facebook där finns massa bra information och många att fråga. De finns även en grupp där utbildade hjälpmammor svarar.

En tanke om amningen är att du kanske ska testa att liggamma så du kan vila/sova under amningen om du får hjälp med smärtan först. För tyvärr innebär att sluta med amning inte bättre sömn per automatik. Däremot kan såklart din sambo hjälpa till med matning om ni kör med ersättning helt eller delvis.

Hoppas det löser sig snart. Ta ett djupt andetag och minns att de är övergående. Sen be om hjälp av sambo/vänner/familj. Kram