Han vill inte ha barn nu. Kanske sen

Förstår dig, ts, men å andra sidan förstår jag din partner också. Att skaffa barn är ett allvarligt beslut som påverkar alla inblandades liv.

Jag tycker att du borde lyssna på honom och inte pressa honom till något som han inte känner sig redo än. Ge honom detta halvt år. 

Förstår honom också. Han förstår mig. Vi är väldigt respektfulla mot varandra o vill varandra väl, att det skall bli bra för oss båda.

Kanske borde ge honom detta halvår. Har redan väntat i två år. Det är bara att om han kommer fram till att han inte vill om ett halvår, hur kommer jag ta det?? Inget boende, inget barn, ingen sambo. Medans hans liv fortsätter precis så som han kan tänka sig, förutom att jag inte är en del utav hans liv.

Läst många trådar där mannen oftast är rädd. Tror min gubbe är rädd och vill inte ta ansvar. Han tycker vi har det bra som det är.

Har varit i liknande situation, fast det var jag som inte ville och han som pressade. Bad honom lämna men det gjorde han inte. Man kan inte, ska inte, skaffa barn mot sin vilja. Det är fel mot barnet att ge den en förälder som inte är kapabel att vara en god och fullhjärtad förälder.

Jag skulle råda dig att hyra ut lägenheten och vänta ett halvår. Var klar och tydlig med mannen att det är sista gången som du ger honom tid. Var överens om datumet och pressa honom inte mer sen. Vill han inte efter det så är det nog bättre att du lämnar och hittar en annan. Du är fortfarande ung och har alla möjligheter. Du ska inte behöva stå tillbaka i din dröm att få barn.

Förstår att det är tärande att bli pressad. Har försökt allt. Sluta prata om det, vänta ut, romantisera det fina med barn osv. Vad jag förstår så var du 100% säker på att du inte ville ha barn. Du hade fattat ett beslut. O på något vis önskar jag nästan att min sambo med gjort det, hade varit enklare så. Men idag säger han att det är 40% att han vill ha barn o 60% inte. Innan har det varit 50/50. Vill inte pressa honom. Har sagt att jag vill ju att han ska vilja lika mycket som jag annars så kan det va. Ja, får nog kontakta mäklaren om att vi avvaktar försäljningen. Känns så oseriöst bara och pinsamt. Bor i en liten stad o vill inte verka oseriös.

Hur tänker du nu? Att han kommer vilja skaffa barn omedelbart om du kontaktar mäklaren? Hur kan du ens kontakta mäklaren, om du i samma andetag skriver så här:

Det är bara att om han kommer fram till att han inte vill om ett halvår, hur kommer jag ta det?? Inget boende, inget barn, ingen sambo. Medans hans liv fortsätter precis så som han kan tänka sig, förutom att jag inte är en del utav hans liv. 

Ja, det kommer å hända, om du lämna honom. Men om du redan nu vet, vad som kommer å hända i framtiden, skulle det kanske vara bättre att lämna honom redan nu och skaffa dig ett eget liv, med eget boende och en man som vill ha barn med dig?

Har kontaktat mäklare och skjutit upp försäljningen. Så tungt. Overkligt. Samtidigt skönt att den biten finns kvar. Han vill att jag ger det ett halvår samtidigt som han inte kan lämna några garantier. Jag vet inte. Vet ingenting just nu. Svårt att acceptera hans beslut även om jag inte säger det till honom. Är oförmögen att förstå honom just nu. Han vet vad det innebär genom att inte skaffa barn. Att det är slut. Han är rationell och tycker att det är det bästa isåfall, för oss båda. Jag kan inte vara rationell nu. Är så förkrossad. Börja om ekar i huvudet. Ge upp på oss.

Du menar alltså att du ger upp, enbart för att han först vill bygga ett hem för er, innan han vill skaffa barn? Men hemmet kan han heller inte skaffa, eftersom du tackat nej till det?

Du påminner lite om någon tonåring som är van vid att få allt den vill, vid den tiden den vill. Så småningom förstår jag, varför han är tveksam.

Vad bra. Det är inte oseriöst att skjuta upp försäljningen, det är bara att se om sig själv och det ska man alltid göra.

Förstår att det är supertungt och att du slits mellan hopp och förtvivlan. På ett sätt skulle det väl vara lättare om han viste vad han ville, så kunde du förhålla dig till det. Å andra sidan, nu finns något att jobba på. Jag antar att ni har pratat om vad det är som får honom att tvivla? Är han inte beredd att ändra sin livsstil? Är han rädd för ansvaret? Att han inte kommer att bli bra pappa? Att han inte kommer att älska barnet? Du behöver inte svara, men om han kan sätta fingrarna på vad det är så är det kanske också möjligt att hitta en lösning.

Hoppas att det löser sig för er på bästa sätt!

Fast är nog inte så enkelt att han kommer vilja ha barn efter hemmet är färdigbyggt. Som sagt han lämnar inga garantier på att han kommer vilja ha barn då, han vet inte. Kanske, kanske inte säger han. Precis som han sagt de senaste två åren. Något säger mig att han inte vill ha barn men att han skjuter på det dels för att inte förlora mig men också säkert för att han verkligen försöker hitta en barnlängtan. Han vill så gärna hitta den men den tycks inte dyka upp.

Jag skulle inte vilja påstå att jag ger upp. Mer att jag inte ger upp drömmen om att skaffa barn.

Men lilla, snälla du. Vill du spela lite dum nu? Du skriver ju inte utan någon anledning: Inget boende, inget barn, ingen sambo. Medans hans liv fortsätter precis så som han kan tänka sig, förutom att jag inte är en del utav hans liv. 

Du vet redan nu att du kommer lämna honom. Bara han ska inte ha det bättre än dig. Hur kunde du ens berätta för mäklaren att ni avstår, om det är hans boende?