Inlägg från: Anonym (R) |Visa alla inlägg
  • Anonym (R)

    Dotter vill att jag ska skilja mig

    Det är ju fel att din dotter ställer ett sånt ultimatum men jag förstår ändå hur hon tänker. En kille på 15 år med grov adhd, får utbrott i tid och otid och har haft problem med polisen flera gånger är inte heller en person jag skulle vilja bo med. Det kan bli väldigt påfrestande, speciellt om hon själv är relativt lugn och harmonisk av sig. Tänk också att hon kanske har en annan typ av inblick i sin styvbrors liv (t.ex. via gemensamma kompisar) om vad han gör som ni inte vet om. Kan ju vara allt från slagsmål, droger eller annat kriminellt/dåligt beteende. Det här kanske hon inte vill berätta med risk för att framstå i dåliga dagar eller skapa mer problem men vill samtidigt inte bo kvar där.

  • Anonym (R)
    Anonym (Li) skrev 2017-08-01 16:47:28 följande:

    Men herregud?!! Stackars ditt mellanbarn..


    Håller med. Speciellt resonemanget "vi behöver också vila" samt "det är inte så farligt" snacka om ego och att förringa barnets känslor totalt.
  • Anonym (R)
    AndreaBD skrev 2017-08-02 10:42:57 följande:

    Och? Förväntar du dig att styvsyskon som är i tonåren och där den ena har ganska stora problem ska älska varandra direkt? Det betyder inte att de inte kan bo i samma hus.

    Jag undrar ändå: Varför säger flickan att mamma ska skilja sig? Varför säger hon inte pojken bör bor hos mamma eller på internat? Är hon ändå svartsjuk mot alla som tar mammans uppmärksamhet? Vilket nog är mannen i större utsträckning än hans son.


    Dottern har bollat sina tankar fram och tillbaka kommit fram till det av någon anledning. Tänk på att vi alla här egentligen har väldigt dålig insyn i vad som pågår i familjen. Vi kan ju bara spekulera. En 17 åring inte ett barn men knappast vuxen heller så hur hon kom fram till det vet nog bara de som känner henne, familjen och situationen. Jag är iaf inte förvånad att en 17 åring har tagit upp det här som ett alternativ.
  • Anonym (R)
    AndreaBD skrev 2017-08-02 15:26:33 följande:

    Att skilja sig? Vad har det med pojken att göra? Om hon kände minsta sympati för sin styvpappa eller omtanke om sin mamma, så skulle hon väl inte just kräva skilsmässa? Då skulle hon har frågat om inte pojken kan bo nån annanstans.


    Hon kanske vet att hon Inte kan föreslå något om pojken iom att de inte är biosläkt (hon kanske redan tagit upp problemet och inte fått gehör). Hon kanske är rädd att pojken ska göra något mot henne om han får reda/lyckas lista ut att hon har lagt det här förslaget till föräldrarna. Hon är 17 år. Inte ett barn men inte heller vuxen. Du kan inte förvänta dig samma logik från en 25 åring som en 17 åring. Som sagt, för att förstå varför hon ens tagit upp det här som ett alternativ så måste man känna flickan och situationen bättre. Något som ingen av oss gör.
  • Anonym (R)
    Anonym (eh) skrev 2017-08-02 20:12:36 följande:

    Men dina barn är väl syskon och inte styvsyskon?

    Har du själv något NPF? du verkar väldigt oyanserad i ditt sätt att se på detta.


    Hon har antagligen en känslomässig investering i detta iom hennes egna barn och vill därför försvara sitt beslut till varje pris, trots att flera ifrågasätter henne.
  • Anonym (R)
    AndreaBD skrev 2017-08-02 23:04:51 följande:

    Du kan ifrågesätta så mycket du vill. Jag vet att jag har gjort ett himla jobb på den tiden och det har jag fått bekräftad av en massa fackfolk runt omkring, dvs. lärare, läkare, psykologer. Och av mina tre barn som är vuxna nu. Jag behöver inte bekräftan av några omogna gnällspikar som har tråkigt och därför vill gnälla lite i olika trådar, utan att komma med nåt konstruktivt.


    Du? Ni är nog det rätta ordet iom att vi är flera här som ifrågasätter. Jag kommer inte förneka att du inte fått bekräftelse på ditt föräldraskap ang att ta hand om barn med npf, däremot tror jag knappast att du fått de stående ovationer som du försöker ge sken av. Det pågår en massa debatter kring de här ämnet mellan utbildade folk så att du skulle träffat personer som alla är av samma åsikt är ju rena roulettevinsten isf. Att du sen kallar folk här som ifrågasätter dig för omogna gnällspikar och dessutom anklagar oss för att inte komma med något konstruktivt osar verkligen desperation att själv komma med något konstruktivt. Det är ju flera här som kommit med egna tankar och åsikter som skiljer sig från din. Varför påstår du att du INTE skulle du söka bekräftelse hos oss? Är det någon som påstått det eller? Om något så försöker du rättfärdiga ditt val av uppfostran till varje pris för att inte tappa ansiktet vilket är ganska tragiskt iom att vi befinner oss på ett internetforum. Man börjar undra hur du är indiskussioner irl om prestigen redan tar fart på fl.
  • Anonym (R)
    AndreaBD skrev 2017-08-02 23:57:55 följande:

    Jag pratar om dessa frågor med vettiga människor, har inget intresse att prata med er.  Håll er till ämnet!


    Det gör nog de flesta här. Det var du som valde att gå ifrån ämnet, bli personlig och börja anklaga oss att vi inte kommer med något konstruktivt samt kalla oss för omogna och gnällspikar. Nu uppmanar du dessutom oss att hålla oss till ämnet när du inte gör det själv. Att bli personlig och kalla oss diverse saker, och dessutom försöka tillrättavisa oss osar verkligen desperation att du känner att du har tappat ansiktet.

    Finns inte så mycket att säga mer då TS lämnat tråden. För att hålla sig till ämnet så är min åsikt att dottern självklart inte kan kräva att TS och hennes sambo ska skilja sig. Däremot tycker jag det ändå signalerar desperation från hennes sida att ens föreslå det. Bästa vore egentligen bara att låta henne på hos sin pappa en tid framöver. Sen borde verkligen pappan till pojken verkligen skaffa hjälp iom att pojken begår kriminella handlingar. I kombination grov adhd kan det finnas stor risk att han börjar missbruka, speciellt om han hänger med fel sorts människor där de hittar på diverse dumheter.
Svar på tråden Dotter vill att jag ska skilja mig