Hemsk biomamamma
Ja, detta märktes även tydligt på samtalen med familjerätten. Hur mycket min sambo än försökte få till ett 50/50 boende eller att åtminstone få ha sonen ett par extra timmar i veckan så verkade tanten som de hade samtalet med bara lyssna på mamman. Hon kunde säga saker som "ja, kanske är det bäst att vi låter sonen vara hos sin mamma så hon slipper oroa sig" eller "vi får se på framtiden och försöka med mer umgänge då". Tiden gick och inget förändrades under dessa samtal, det va bara samma tugg varje gång.
Fanns absolut inget att oroa sig för i vårt hem. Vi älskar båda pojken och har ett varmt och tryggt hem. Min sambo har aldrig gjort något som skulle kunna väcka minsta misstanke och vanvård. Därför tar det så hårt på en att få dessa anklagelser. När man verkligen känner att man har haft ett par mysiga dagar med pojken så slutar det ändå oftast i påhopp.
Ibland skäller hon på sambon för att han är 10-20 min sen med lämningen och påstår då att han inte går att lita på och att hennes förtroende för honom försvinner när han inte kommer på avtalad tid. Hon har däremot varken lämnat eller hämtat sonen en enda gång under dessa åren.
Det har gått så långt nu att jag nästan inte vill att pojken ska komma hit längre så man slipper höra av biomamman om alla fel :(
Förlåt för en massa osammanhängande pladder men behöver ventilera lite.