Jag kan inte känna igen min bebis :/

Oj, har du pratat med någon inom vården kring detta? Låter ju som att det kan vara rätt bekymmersamt att ha det så!

Det har jag inte personligen men jag känner till fenomenet och min mamma har liknande men inte lika hög grad som jag. Det är ett medfött fel i hjärnan och går inte att göra något åt förutom att hitta coping-strategier. Lite som dyslexi fast för ansikten. Jag har vant mig vid det ganska mycket. Ser nästan aldrig på filmer eftersom jag bara blandar ihop personerna då men långkörarserier brukar gå bra eftersom jag vänjer mig efter ett par 10-15 avsnitt och kan känna igen huvudpersonerna. Jag hoppas det blir bättre med min bebis när hon blir äldre och kanske ser mer speciell ut eller jag hoppas det men just nu är det svårt. Hur ska jag tänka?

Jag har nog inga jättebra råd men du vet åtminstone att det är din bebis du håller i och ingen annan, du får kanske fokusera mer på hennes beteende för anknytning? Och doft? Förstår att det är svårt om hon är pytteliten men det är vad jag kommer på nu iaf.

Har du någon nytta av taktila minnen? Det kan kanske i så fall hjälpa dig i alla fall vad gäller din dotter. Memorera hennes anletsdrag med fingrarna.

Oliver Sacks har kanske skrivit något matnyttigt om saken, han var en framstående neurolog som själv led av ansiktsblindhet. 

Det kallas Prosopagnosi eller ansiktsblindhet. Jag tror inte att det blir bättre ju äldre barnet blir. Däremot tycker jag att du borde kontakta vc´s psyvårdsavd.

Varför ska hon kontakta psykiatrin (som jag antar att du menar)? Det här rör sig om en neurologisk funktionsnedsättning. 

Eftersom det finns väldigt få neurologiska avd på vc? Och någonstans behöver hon ju behöver söka hjälp, eller ej?

Finns inga psykiatriska avdelningar på en vårdcentral heller. Där finns allmänläkare med möjlighet att remittera patienter till passande specialistvård om och när så behövs. För ansiktsblindhet finns emellertid ingen bot, bara olika coping strategier. 

Det kan också finnas psykolog på vårdcentralen, men det finns ju ingen som helst anledning att tro att ts skulle vara hjälpt av en psykologkontakt. 

Va jobbigt för dig. Jag tänker att det måste vara jobbigast för dig nu i början då barn växer och ändrar sig så fort. Om några år så saktar ju förändringen ner och då borde du ju kunna lära dig att känna igen ditt barn. Har du talat med ssk på BVC? De kanske har några bra tips att komma med. Vad gäller förskolan så är det bäst att berätta om porblemet för personalen så kanske de kan hjälpa dig eller i varje fall inte börja undra hur ni har det hemma om du någon gång inte känner igen ditt barn.

Hur gammal är bebis? Är hen väldigt nykläckt så kommer det säkert ge med sig snart. Vad jag förstår så känner du igen personer du känner väl? Din bebis kommer du ju snart känna mycket väl.