Syskonbråk HJÄLP!
Hej allihopa!
Jag har två underbara pojkar på 5,5 och snart 4 år gamla. Dom är ganska tätt i ålder och det skiljer bara ca 19 månader mellan dom.
Sen ca 1,5-2 år tillbaka så började barnen bråka konstant med varandra. Vilket den senaste tid bara har eskalerat. Jag förstår att syskon bråkar till och från men så som mina söner gör kan inte vara vanligt eller normalt. Dom slår bokstavligt talat ihjäl varandra.
Det kan bara inte vara så här? Hur mycket ska man stå ut med? Jag och min sambo får turas om att "vakta" barnen så dom inte gör varandra illa. Det går inte 5 minuter förrän någon är där och retas, slås eller biter den andra. Sätter jag dom i varsitt hörn i soffan med varsin padda så är dom på varandra efter några minuter igen. Det här begränsar mitt och pappans liv oerhört mycket då vi inte ens kan ta en kaffe tillsammans, laga mat, städa eller göra dom andra vardagliga sakerna som måste göras. Det tär på oss och vårat förhållade. Vi är oftast väldigt trötta och det gör att man tillslut blir väldigt låg. Vi är så oehört trötta på detta skrik, gnäll, tjafs och bråk som pågår ständigt. Jag och pappan brukar på helgerna splittra på barnen och ta ett barn var och hitta på saker tillsammans, men så fort vi möts igen så börjar allt om igen. Dom här bröderna kan inte vitsas i samma rum vilket gör mig så ledsen. Vi ger dom så mycket kärlek och närhet och gör vårat yttersta för att få båda nöjda, men nu känner jag att våra krafter börjat ta slut. Kan tilläga att på förskolan funkar det bättre då bröderna går på olika avdelningar och bara träffas på rasterna men då har dom sina kompisar att leka med. Men nu när dom gått på förskolan på sommaren med färre barn och pedagoger och dom blivit tvungna att vara på samma avdelning har dom varit på varandra igen, inte lika ofta dock.
Snälla är det någon som känner igen sig och ta åt sig av det jag skriver? och ge lite tips och råd hur man ska göra?
Vi har tänkt att kanske gå och prata med en barnpsykolog, kan det vara en lösning? Vi har pratat med bvc men dom säger inte så mycket utan att det är så det är när det är två syskon tätt och framför allt pojkar.
TACKSAM om någon kan dela med sig av sin berättelse!
Hälsningar en förtvivlad 2 barnsmamma. 
