Separerade, väntar barn, hur göra med föräldraledighet/umgänge?

Har ingen egen erfarenhet men jag vet en bekant som var i liknande situation. De gjorde så att när pappan var f-ledig var han med barnet i mammans hem dagtid, och sen åkte han hem på kvällen när mamman slutat jobba och barnet sov hos mamman som vanligt. Funkade bra för dem, de hade en god relation till varandra trots separation.

Ja det skulle ju funkat om vi bodde i samma stad. Tyvärr får han inte bostad i denna stad nu pga bostadsmarknaden som är. Men att han skulle åka 5-6mil varje dag i flera månader skulle bli ohållbart =(

Puff, ingen annan som har idéer?

Det är ju ändå en förälder och inte en barnvakt barnet ska vänja sig vid så jag tänker att ni ändå rimligen kan börja vänja in med övernattningar även före ett års ålder om pappan är delaktig redan från födseln. Vet inte om du har tänkt amma men om du tänkt ge ersättning blir det ju ännu enklare att dela ansvaret redan från början så man kan ju även varva amning och ersättning om man börjar med det tidigt.

Men hur lång tid tar det att resa tre mil ? Kan ni köpa eller låna en bil för att det ska gå smidigare?

Kan ni mötas på halva vägen ? Eller resa varannan dag.

Sen behöver ni ju inte byta rakt av med föräldraledigheten. Han kanske kan börja med en dag i veckan och trappa upp det sedan.

Låter som att ni är kloka blivande föräldrar! Oavsett hur ni gör kommer ni att behöva resa mycket mellan varandras bostäder framöver. När barnet är litet funkar det ju utmärkt att pappan kommer över dagen någon gång på helgen och vissa kvällar. Skulle det fungera att pappan övernattar i din bostad när han ska lära sig läggrutiner mm? När pappan sedan är föräldraledig tror jag att barnet behöver vara där över dagen de första veckorna och sova hemma hos dig alternativt att du är där på kvällarna. Det är givetvis olika från barn till barn, men barnet på 12-18 månader behöver träffa sin främsta anknytningsperson tillräckligt ofta, varannan var tredje dag kanske. Det går liksom inte att förklara varför du är borta etc. Du resonerar klokt och jag är helt säker på att ni hittar en bra lösning när det väl är dags. Ni kan också vara föräldralediga på deltid i några veckor, samtidigt, för övergångens skull.

Vi är alla olika. Jag tycker inte det verkar rimligt att han ska åka 6mil varje dag i kanske 5-6månader för att vara med barnet i mitt hem. Det tror jag inte han tycker heller. Hur andra tänker får stå för dem. Mötas på halva vägen eller att jag ska åka dit o hem innan jobbet kan vi ju inte om jag ska börja jobba 7.30.

Men du har rätt om att dela upp tiden lite annorlunda vid övergången. Man kanske kan vid 10-11mån vänja barnet vid 1 natt i veckan hos honom. Sen efter 12mån så kan det bli 2-3 nätter i veckan med typ halv föräldraledighet var, för att han sen ska ta över helt efter ett tag.

Tack för fina råd och tips! Jag vet att det kommer bli komplicerat men vi försöker hålla sams så gott det går. Och ingen av oss tror jag kommer bli själviska och giriga i detta, utan att vi gör det som är bäst för barnet under rimliga förhållanden. Visst skulle han kunna sova här nån natt när det behövs.

Jag har ca 3 mil till jobb, så jag reser den sträckan varje dag (kollektivt dessutom), så beroende på andra faktorer som var pappan och du jobbar i förhållande till var era boenden finns verkar viktigare.
Sedan förstår jag inte alls hur ni tänkt er upplägget, kommer inte pappan och barnet ha en relation alls innan det är dags för hans FL?
Kommer inte han och hälsar på så ofta han kan från mer eller mindre dag ett?
Och när du återhämtat dig från graviditet och förlossning, är det då inte rimligt att du och barnet kommer hälsa på pappan ibland?

Min bästa vän har sitt ena barn 30 mil bort, och han är där i princip varje helg sedan barnet föddes. Hans andra barn bor bara 3 mil bort, och han är där i princip varje dag. Det är en del pusslande för att få det att fungera med jobb, boende, resande osv, men det funkar.

Det finns inte någon chans att ni kan hitta tillbaka till varandra nu då när ni ska få barn? Bara en tanke