Hur klarar jag detta
Jag och min sambo har varit tillsammans i snart tre år. Han har ett barn på 10 år sen tidigare. Jag har ett på 9. Han är väldigt barnkär men har haft en komplicerad relation med sitt ex som tyvärr har påverkat relationen med hans son, tidvis. Jag anser det inte pga av honom utan hennes svartsjuka. De hade varit isär i många år när vi träffades.
Till saken hör den att jag inte varit så noga på fler barn då vi närmar oss 40 och våra barn börjar bli mer självgående. Jag är väl bekväm helt enkelt. Men kärleken till min sambo och hans övertygelse har gjort att jag tänkt om. Jag har tyvärr väldigt svårt att bli gravid och efter vi försökt i två år konstaterade vi att det här lär tyvärr aldrig hända. Jag sa upp mig från mitt jobb för att börja studera (har kommit in på två olika utbildningar som jag sökt) och nu under sommaren fick jag ett plus! Jag var då redan i vecka 9.
Min sambos reaktion var väldigt oväntad. Han blev kall och hård mot mig, en sida han aldrig visat tidigare. Han säger de mest elaka saker som sårar mig väldigt djupt. Han valde att gå ut och festa utan att höra av sig och betér sig märkligt. Efter några dagar när jag fått nog och började packa mina saker så fick han kalla fötter. Vi hade ett långt samtal där han beskrev att han visst ville ha barnet men att han var rädd att jag skulle lämna honom. Jag trodde allt blev bra.. Men nu blir jag så osäker och känner mig så ensam i allt då han inte vill med på ultraljud (kub-test) utan säger att han måste jobba. Jag känner att jag inte kan ta bort det här barnet. Vi har redan ett band. Men jag är livrädd för att bli en väldigt trasig människa om jag behåller det och min sambo fortsätter behandla mig så här.
Hur ska jag tänka??