Forum Mobbning - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min mamma är elak

    Tor 10 aug 2017 14:16 Läst 5405 gånger Totalt 20 svar
    Tor 10 aug 2017 14:16

    Jag vet inte hur jag skall förklara denna situationen för att jag spekulerar mycket i hur och varför det har blivit såhär.

    Kan börja med att nämna att jag är 26 år och min syster är 24 år.

    Jag var ett ganska stökigt barn, väldigt envis men samtidigt alltid väldigt snäll och ödmjuk. Min syster var den blyga och sa inte mycket. Förstår sällan känslor om man pratar med henne, hon är ganska hård i sina tycken men säger sällan något.

    Jag flyttade tidigt hemifrån (15år) pluggade och jobbade samtidigt, alltid varit väldigt självständig men min mamma var väldigt elak när vi bråkade även om det inte alltid var jag som började.

    Hon har alltid lagt allt på mig hur jag är som person och aldrig sagt förlåt Eller att hon gjort fel. Det låter alltid "du kunde" "du gjorde" fast jag gjorde vissa saker för att hon ställt till det. Jag var stökig och drack/festade men jag hade aldrig regler heller.

    Nu många år senare senare, festar aldrig, jobbet mestadels, reser, läser och ja har ett vuxet liv. Bostadsrätt och tjänar mer än medel. Men det känns som att min mamma inte släpper de gammal. När vi är på semester så fryser hon ut mig helt, säger inget utan att hela familjen hoppar in i bilen och lämnar mig utanför. De planerar restaurangbesök utan mig. När jag frågar om jag får följa med så säger hon "jag tror inte det". Då frågar jag varför? "Du skrek på mig"

    Vilket jag inte gjort. Insident i början av semestern när jag skulle gå hem från ett köpcentrum som de körde mig till (familjen skulle åka tillbaka direkt efter handlingen sa de 3 ggr) och sedan när jag kom hem (3 t senare) så var jag utelåst för att de valde att stanna kvar och äta (hela familjen). Jag ringde innan jag gick hemåt för att inte bli utelåst men ingen svarade när jag ringde. Detta är ett väldigt bra exempel på hur hon fungerar för då när jag får gå i värmen mitt på dagen 7 km för att de inte svarat så "kunde Du ringt vidare till alla" men hon vad online när jag ringde henne. Alltid lägga allt över på mig.

    När vi är hemma i Sverige så är de bättre och hon kan prata med mig. Jag funderar på om allt detta är för att jag är identisk min far? Min mamma sa alltid varje dag när jag var liten "usch nu ser du ut som din far" "gör inte så, du ser ut som din pappa" eller om det bara sker att hon stör sig när vi är under samma tak? Jag kan aldrig vara mig själv, hur glad och positiv jag än är så är hon bitter tillbaka eller svarar inte alls.

    Jag frågade igår om jag skulle visa de jag köpt "nej jag orkar inte nu" sedan går det två minuter så ropar hon på min syster "kan du hämta shoppimgpåsen, jag har köpt saker åt dig jag kan visa". Detta är så djupt, jag kan knappt sluta gråta. Känner inte igen mig själv.. jag som alltid får höra hur glad och positiv tjej jag är av exakt all andra. Men min mor ser inget av det.

    Jag vet inte hur bra jag förklarat allt eller vet inte vad jag förväntar mig för svar heller. Kanske någon som kan se det utifrån eller känner igen sig?

  • Tor 10 aug 2017 15:07 #1

    Din mamma har problem, det är inte ok att göra som hon gör. Jag skulle dra ner på umgänget. Om du inte vill säga upp kontakten helt kan man umgås mindre. Att åka på semester tillsammans låter intensivt. Kolla med din vårdcentral om du kan få en samtalskontakt. Starkt gjort att skaffa dig utbildning och  bra jobb!

  • Tor 10 aug 2017 15:40 #2

    Jag känner igen det där beteendet och sanningen är att det är hon som har problem och det beror inte på dig, utan det är ett problem som rotar sig sedan länge hos din mor som kommer från annat håll. Jag med kämpar med en sådan mor och det är jobbigt för man vill inte vara med/ ha kontakt med människan men samtidigt är det ens mamma hon har ändå skapat dig, så man har ändå hoppet om att man ska få vara en familj som älskar och stöttar varandra.

    Jag håller sakta men säkert på att förstå att det är inget man ska hoppas på för nu efter 27 års slit och tårar så är det dags att släppa den drömmen och gå vidare med sitt liv.

    Jag har full förståelse för dig och dina känslor/tankar och jag kanske inte har ett konkret tips utom att du får nog sätta dig ner och verkligen känna efter om du vill ha det negativa i ditt liv när du annars är så positiv och fantastisk människa. Minska ner på umgänget och se hur du känner dig och bestämm dig efter det.

    Håller tummarna för dig!!!

  • Tor 10 aug 2017 15:43 #3

    Tack! Mina vänner har vetat om detta och de säger ungefär samma sak men de hör bara min sida som du. Jag försökt ta exempel som är typiska.

    När de började bli såhär på resan så testade jag att prata så lite som möjligt vilket märktes för då försökte jag inte vara överdrivet trevlig och säga rätt. Då frågade hon efter hemnycklarna härom dagen då kunde jag välja säga "ver faktiskt inte vart du lagt dom, jag har mina" då hade hon svarat något snävt. Så sa inget då fick jag " Du svarar mig på min fråga när jag letar efter nycklar till MITT HUS, du kan faktiskt ta första planet hem imorgon du förstör" och det var efter det exemplet som jag nämnde i texten.

    Jag har hela mitt liv känt att jag är rädd för att andra tycker samma, fast jag är väldigt populär med väldigt många vänner och har många "efter mig" (killar).

    Förlåt för lång text. Jag skall kolla när jag kommer hem om jag kan prata med någon.

  • Tor 10 aug 2017 15:51 #4

    #2 tack! Började tåras när jag läste ditt svar. Trodde jag skulle få svar som lät tvärtom.

    Känns så skönt och lättande att läsa, läst flera ggr och jag tar verkligen till mig det du skrivit.

    Jag har tänkt hur jag skall försöka ändras mm men hon är enda personen som någonsin varit missnöjd med mig. Enda gångerna hon faktiskt visat kärlek är på sms på fyllan eller när något hänt mig.

    Det som är jobbig att det skiftar så vecka till vecka men efter detta så gick det över gränsen. Kan tacka henne för den stora drivningskraften inom mig för att visa mig bra men även prestationsångesten jag ständigt har. Kan ibland även tänka länge på samtal jag haft på jobbet och få ångest att jag sagt något fel. Det grundar sig i allt detta har jag förstått.

  • Tor 10 aug 2017 18:46 #5
    missloco skrev 2017-08-10 15:51:24 följande:

    #2 tack! Började tåras när jag läste ditt svar. Trodde jag skulle få svar som lät tvärtom.

    Känns så skönt och lättande att läsa, läst flera ggr och jag tar verkligen till mig det du skrivit.

    Jag har tänkt hur jag skall försöka ändras mm men hon är enda personen som någonsin varit missnöjd med mig. Enda gångerna hon faktiskt visat kärlek är på sms på fyllan eller när något hänt mig.

    Det som är jobbig att det skiftar så vecka till vecka men efter detta så gick det över gränsen. Kan tacka henne för den stora drivningskraften inom mig för att visa mig bra men även prestationsångesten jag ständigt har. Kan ibland även tänka länge på samtal jag haft på jobbet och få ångest att jag sagt något fel. Det grundar sig i allt detta har jag förstått.


    Det är precis som att det är min mor och dotter relation du pratar om så förstår fullt. Vad bra att du kan se att du har henne att tacka för nånting iaf:) men försök att släppa prestationsångesten (om du känner att det påverkar dig negativt) så fort du får in ett ord som ångest med i någonting som ska kunna vara positivt så kommer det sluta i en stress. Och man behöver inte vis sig bra hela tiden heller du är inte mer än människa! Att grubbla på vad man sagt är inte det bästa har du sagt nånting som du misstänker att hon kan ta illa upp av så är det upp till henne att säga till isf den inställningen har jag till min mor som är likadan, och det där skiftandet som du beskriver kan du visa att du inte gillar det med att helt enkelt inte prata med henne eller gå ifrån när hon är på det negativa viset tillslut KANSKE hon börjar fatta om du har tur:)
  • Fre 11 aug 2017 12:13 #6

    Så skönt att höra att du förstår mig! Hur har du det nu med din relation? Vad har hjälpt?

    Allt du skriver vet jag egentligen man man kanske måste höra det utifrån. Det är så från och till att det blir jobbigt. Direkt efter de kom hem då jag inte fick hänga med sa hon "köpt Goa saker till dig, lägger in de i kylen" jag undrar varför hon är snäll och köper saker men jag fick inte hänga med?

    Senare tog jag på mig kläderna jag hade köpt dagen innan då sa hon "vilken fin kjol du köpt, riktigt snygg" dagen innan hade hon ingen lust att kolla vad jag köpt men ville visa syster vad hon köpt till henne.

    Jag har så svårt att "hänga med". Det är de stora problemet känner jag.

  • Fre 11 aug 2017 13:28 #7
    MorTillTheo skrev 2017-08-10 18:46:00 följande:

    Det är precis som att det är min mor och dotter relation du pratar om så förstår fullt. Vad bra att du kan se att du har henne att tacka för nånting iaf:) men försök att släppa prestationsångesten (om du känner att det påverkar dig negativt) så fort du får in ett ord som ångest med i någonting som ska kunna vara positivt så kommer det sluta i en stress. Och man behöver inte vis sig bra hela tiden heller du är inte mer än människa! Att grubbla på vad man sagt är inte det bästa har du sagt nånting som du misstänker att hon kan ta illa upp av så är det upp till henne att säga till isf den inställningen har jag till min mor som är likadan, och det där skiftandet som du beskriver kan du visa att du inte gillar det med att helt enkelt inte prata med henne eller gå ifrån när hon är på det negativa viset tillslut KANSKE hon börjar fatta om du har tur:)


    Svarade men glömde citera :)
  • Fre 11 aug 2017 17:34 #8

    TS läs detta

    vuxnabarn.nu/narcissism/den-narcissistiska-mammans-karaktarsdrag/

    Känns det igen? Med vänlig hälsning!

  • Fre 11 aug 2017 18:00 #9
    fixaochdona skrev 2017-08-11 17:34:41 följande:

    TS läs detta

    vuxnabarn.nu/narcissism/den-narcissistiska-mammans-karaktarsdrag/

    Känns det igen? Med vänlig hälsning!


    Vet inte vad jag skall skriva. Allt jag försökt skriva här och försökt förklara är i texten, fast texten var väldigt hård. Inte riktigt så man ALLT stämmer. Jag är syndabocksbaret.

    Min syster och jag kan säga göra samma sak men min syster respekterar mamma och nästan går efter henne. Jag får massa skit för mindre.

    Igår sa mamma till mig "jag dricker upp ditt vin om du inte skall ha det" -okej sa jag. Då skriker min syster från WC "inte mitt vin jag gör bara mina fucking flätor"

    Oj om jag ens höjer rösten. Texten du länkade gick rakt in i hjärtat och på ett sätt är jag lättad men jag kommer alltid få ha det såhär ändå.
  • Fre 11 aug 2017 19:21 #10
    missloco skrev 2017-08-11 18:00:41 följande:

    Vet inte vad jag skall skriva. Allt jag försökt skriva här och försökt förklara är i texten, fast texten var väldigt hård. Inte riktigt så man ALLT stämmer. Jag är syndabocksbaret.

    Min syster och jag kan säga göra samma sak men min syster respekterar mamma och nästan går efter henne. Jag får massa skit för mindre.

    Igår sa mamma till mig "jag dricker upp ditt vin om du inte skall ha det" -okej sa jag. Då skriker min syster från WC "inte mitt vin jag gör bara mina fucking flätor"

    Oj om jag ens höjer rösten. Texten du länkade gick rakt in i hjärtat och på ett sätt är jag lättad men jag kommer alltid få ha det såhär ändå.


    Försök prata med någon professionell om detta. Utan terapi hade min narcissistiska mamma förstört hela mitt liv! Genom den blev jag fri. Ring VC tex och säg att du behöver en samtalskontakt.
  • Fre 11 aug 2017 19:29 #11
    fixaochdona skrev 2017-08-11 19:21:54 följande:

    Försök prata med någon professionell om detta. Utan terapi hade min narcissistiska mamma förstört hela mitt liv! Genom den blev jag fri. Ring VC tex och säg att du behöver en samtalskontakt.


    Jag ska verkligen göra det! Tack igen, visste inte ens va det var innan.. jag har aldrig berättat detta så därför det Är jobbigt. Texten stämmer till viss del, den va väldigt extrem i beskrivningen och vissa saker stämmer till hundra och andra lite mindre i personlighetsdragen.
  • Fre 11 aug 2017 19:36 #12
    missloco skrev 2017-08-11 19:29:52 följande:

    Jag ska verkligen göra det! Tack igen, visste inte ens va det var innan.. jag har aldrig berättat detta så därför det Är jobbigt. Texten stämmer till viss del, den va väldigt extrem i beskrivningen och vissa saker stämmer till hundra och andra lite mindre i personlighetsdragen.


    Ingen "diagnos" stämmer till varje punkt på någon. Moi mamma var väldigt narcissistisk men uppfyllde inte heller varje punkt (hon lever inte längre).
  • Fre 11 aug 2017 20:22 #13
    fixaochdona skrev 2017-08-11 19:36:52 följande:

    Ingen "diagnos" stämmer till varje punkt på någon. Moi mamma var väldigt narcissistisk men uppfyllde inte heller varje punkt (hon lever inte längre).


    Det har du rätt i, det jag kände av mest är väl det att hon aldrig förstår när jag reagerar och när jag har reagerat så är det mig det är fel på. Känns som att jag är ett psykfall ungefär. Sedan detta med syskonen, det är verkligen på pricken hur jag behandlas jämfört med mina syskon.

    Jag beklagar att din mor är bortgången, hur har hennes agerande påverkat dig i vuxna livet?
  • Fre 11 aug 2017 23:33 #14
    missloco skrev 2017-08-11 20:22:29 följande:

    Det har du rätt i, det jag kände av mest är väl det att hon aldrig förstår när jag reagerar och när jag har reagerat så är det mig det är fel på. Känns som att jag är ett psykfall ungefär. Sedan detta med syskonen, det är verkligen på pricken hur jag behandlas jämfört med mina syskon.

    Jag beklagar att din mor är bortgången, hur har hennes agerande påverkat dig i vuxna livet?


    Jag skulle kunna skriva en bok om det men kortfattat så här. Jag har fått jobba på självkänslan! Tror alltid det är mitt fel om det uppstår en konflikt eller någon är sur, har en "autopilot" att ta på mig skulden. Är rädd för att andra ska tycka illa om mig och vill alltid vara till lags. Min mamma intalade mig ofta att jag var dålig eller det jag gjorde/tänkte var fel. Att drabbas av hennes ogillande fick min värld att gå under och hon hade en otrolig makt över mitt psyke och mående.

    Bit för bit frigör jag mig och gör om min syn på mig själv- det går! Sök efter en tråd som heter "barn till narcissistiska föräldrar" eller liknande här på FL så kommer du säkert känna igen mer saker!
  • Fre 11 aug 2017 23:41 #15
    missloco skrev 2017-08-11 12:13:23 följande:

    Så skönt att höra att du förstår mig! Hur har du det nu med din relation? Vad har hjälpt?

    Allt du skriver vet jag egentligen man man kanske måste höra det utifrån. Det är så från och till att det blir jobbigt. Direkt efter de kom hem då jag inte fick hänga med sa hon "köpt Goa saker till dig, lägger in de i kylen" jag undrar varför hon är snäll och köper saker men jag fick inte hänga med?

    Senare tog jag på mig kläderna jag hade köpt dagen innan då sa hon "vilken fin kjol du köpt, riktigt snygg" dagen innan hade hon ingen lust att kolla vad jag köpt men ville visa syster vad hon köpt till henne.

    Jag har så svårt att "hänga med". Det är de stora problemet känner jag.


    Det som hjälpt mkt är att inte ge en reaktion på saker som jag vet att hon ger som en provokation mot mig för hon vill verkligen ha en reaktion och det tror jag är så med din mor oxå och det är drf det skiftar så från dag till dag.

    Som tex när jag var gravid så kom hon med en kommentar som i stort sätt handlade om att min man skulle hindra henne att träffa sitt barnbarn när han kommit till världen. Och ist för att bli arg och irriterad på henne så frågade jag ist väldigt pedagogiskt "menade du verkligen det du just sa?" Då fick hon tänka på vad hon sade och kom då på hur det lät och ångrade sig då! Och jag har ofta gjort så och det har blivit lite bättre, DOCK kommer det dagar hon är spydig/elak/bitter och svär i alla meningar och ska hugga på minsta lilla och då avslutat jag samtalet snabbt och väntar till att hon hör av sig nästa gång för då hinner hon få tanken " har jag gjort nått?".

    Det där med att hon helt plötsligt blir snäll ingår den den "psykiska rubbningen" som jag misstänker ligger bakom iaf hos min mor. Och det är inget dom styr att idag ska jag vara snäll eller så utan det handlar nog mer om att, har jag vaknat på fel sida så ska alla andra se det oxå eller tvärt om att idag har jag vaknat och var glad nu ska jag vara överdrivet trevlig. Men det tänker dom inte så dom själva hör det utan det sker undermedvetet. Det är bara för oss att lära hur VI ska hantera det för dom kommer aldrig ändra sig tyvärr.

    Det är en jobbig situation du sitter i men man får försöka hitta ett sätt som du kan hantera det på bästa sätt så inte du allt för påverkad av hennes beteende. Ignorera när dumheterna kommer, fråga lugnt och stilla om hon menade så som hon sade eller liknande.
  • Lör 12 aug 2017 00:56 #16
    fixaochdona skrev 2017-08-11 23:33:56 följande:

    Jag skulle kunna skriva en bok om det men kortfattat så här. Jag har fått jobba på självkänslan! Tror alltid det är mitt fel om det uppstår en konflikt eller någon är sur, har en "autopilot" att ta på mig skulden. Är rädd för att andra ska tycka illa om mig och vill alltid vara till lags. Min mamma intalade mig ofta att jag var dålig eller det jag gjorde/tänkte var fel. Att drabbas av hennes ogillande fick min värld att gå under och hon hade en otrolig makt över mitt psyke och mående.

    Bit för bit frigör jag mig och gör om min syn på mig själv- det går! Sök efter en tråd som heter "barn till narcissistiska föräldrar" eller liknande här på FL så

    kommer du säkert känna igen mer saker!


    Exakt så jag menade med att man är orolig efter samtal mm Om jah sagt något olämpligt och är väldigt rädd för att inte passa in. Alla runt omkring mig tror att jag är jätte självsäker för att jag är den glada som skämtar och ger mycket, sprider glädje men så är det för att jag vill att folk skall må bra.

    Självkänslan måste jag också arbeta med, har du pratat med någon om den? Fått hjälp osv?

    Jag förstår exakt vad du menar med det du säger, jag är fortfarande lite chockad att läsa så om mig själv igenom andra. Alltid trott att det var jag, brukar googla på hur jag kan ändra mitt beteende mm fastän alla utan min mamma gillar mig. Jag tycker det är väldigt jobbigt att läsa om det, mycket i min barndom kom fram i texten. Tex att låsa ute ett barn. Min mor gjorde det mitt i vintern en gång när jag hade nattlinne. Hade vägrat att lägga mig.
  • Lör 12 aug 2017 01:06 #18
    MorTillTheo skrev 2017-08-11 23:41:56 följande:

    Det som hjälpt mkt är att inte ge en reaktion på saker som jag vet att hon ger som en provokation mot mig för hon vill verkligen ha en reaktion och det tror jag är så med din mor oxå och det är drf det skiftar så från dag till dag.

    Som tex när jag var gravid så kom hon med en kommentar som i stort sätt handlade om att min man skulle hindra henne att träffa sitt barnbarn när han kommit till världen. Och ist för att bli arg och irriterad på henne så frågade jag ist väldigt pedagogiskt "menade du verkligen det du just sa?" Då fick hon tänka på vad hon sade och kom då på hur det lät och ångrade sig då! Och jag har ofta gjort så och det har blivit lite bättre, DOCK kommer det dagar hon är spydig/elak/bitter och svär i alla meningar och ska hugga på minsta lilla och då avslutat jag samtalet snabbt och väntar till att hon hör av sig nästa gång för då hinner hon få tanken " har jag gjort nått?".

    Det där med att hon helt plötsligt blir snäll ingår den den "psykiska rubbningen" som jag misstänker ligger bakom iaf hos min mor. Och det är inget dom styr att idag ska jag vara snäll eller så utan det handlar nog mer om att, har jag vaknat på fel sida så ska alla andra se det oxå eller tvärt om att idag har jag vaknat och var glad nu ska jag vara överdrivet trevlig. Men det tänker dom inte så dom själva hör det utan det sker undermedvetet. Det är bara för oss att lära hur VI ska hantera det för dom kommer aldrig ändra sig tyvärr.

    Det är en jobbig situation du sitter i men man får försöka hitta ett sätt som du kan hantera det på bästa sätt så inte du allt för påverkad av hennes beteende. Ignorera när dumheterna kommer, fråga lugnt och stilla om hon menade så som hon sade eller liknande.


    Jag försöker att inte ge en reaktion men de är så svårt för blir så ledsen. Men dina tips är så bra! Mamma har inte sagt ett ord nästan på hela dagen men så säger hon godnatt så snällt och fint.. varför ens säga det?

    Det är en del av det jag förstår det nu.

    När jag läser det du förklarade så får jag ont, men du har rätt i att man skall ifrågasätta men min mor kommer säga "ah men du..." eller "det hade inte varit som om du.." men skall testa det!

    tack för svar!
  • Lör 12 aug 2017 01:06 #17
    MorTillTheo skrev 2017-08-11 23:41:56 följande:

    Det som hjälpt mkt är att inte ge en reaktion på saker som jag vet att hon ger som en provokation mot mig för hon vill verkligen ha en reaktion och det tror jag är så med din mor oxå och det är drf det skiftar så från dag till dag.

    Som tex när jag var gravid så kom hon med en kommentar som i stort sätt handlade om att min man skulle hindra henne att träffa sitt barnbarn när han kommit till världen. Och ist för att bli arg och irriterad på henne så frågade jag ist väldigt pedagogiskt "menade du verkligen det du just sa?" Då fick hon tänka på vad hon sade och kom då på hur det lät och ångrade sig då! Och jag har ofta gjort så och det har blivit lite bättre, DOCK kommer det dagar hon är spydig/elak/bitter och svär i alla meningar och ska hugga på minsta lilla och då avslutat jag samtalet snabbt och väntar till att hon hör av sig nästa gång för då hinner hon få tanken " har jag gjort nått?".

    Det där med att hon helt plötsligt blir snäll ingår den den "psykiska rubbningen" som jag misstänker ligger bakom iaf hos min mor. Och det är inget dom styr att idag ska jag vara snäll eller så utan det handlar nog mer om att, har jag vaknat på fel sida så ska alla andra se det oxå eller tvärt om att idag har jag vaknat och var glad nu ska jag vara överdrivet trevlig. Men det tänker dom inte så dom själva hör det utan det sker undermedvetet. Det är bara för oss att lära hur VI ska hantera det för dom kommer aldrig ändra sig tyvärr.

    Det är en jobbig situation du sitter i men man får försöka hitta ett sätt som du kan hantera det på bästa sätt så inte du allt för påverkad av hennes beteende. Ignorera när dumheterna kommer, fråga lugnt och stilla om hon menade så som hon sade eller liknande.


    Jag försöker att inte ge en reaktion men de är så svårt för blir så ledsen. Men dina tips är så bra! Mamma har inte sagt ett ord nästan på hela dagen men så säger hon godnatt så snällt och fint.. varför ens säga det?

    Det är en del av det jag förstår det nu.

    När jag läser det du förklarade så får jag ont, men du har rätt i att man skall ifrågasätta men min mor kommer säga "ah men du..." eller "det hade inte varit som om du.." men skall testa det!

    tack för svar!
  • Lör 12 aug 2017 08:27 #19

    Men om hon kommer med "ah men du" så säg bara lugnt och sansat "nu var det inte det jag frågade dig om utan("frågan du nu ställde") det andra kan vi ta senare. Och knepet är att hela tiden vara lugn och "pedagogisk" om man kan säga så. Lycka till och uppdatera gärna ibland hur det går! :)

  • Lör 12 aug 2017 13:48 #20

    Tack! Skall verkligen ta till mig detta. Jag märker mer nu efter jag läst på. Ständiga kommentarer till mig men hon pratar till en annan mm.

    Jag har nu insikt och det har lättat att läsa era svar och även att det inte bara är jag.

    Uppdaterar gärna :)

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll