Tvåbarnschocken

Det där är nog väldigt individuellt. För mig var det tufft då jag har 20 månader mellan barnen och den stora inte riktigt förstod att lillasyster var ömtålig. Den stora slog på den lilla massor av gånger och det håller i sig än idag då de är 11 resp. 9.5 år. Mina barn har alltid sovit bra så jag har alltid fått bra sömn, tack och lov.

Jag har 3,5 år mellan mina första två och tyckte att det gick ganska smärtfritt. Jobbigast var väl att första inte var van vid att behöva vänta och han blev rätt frustrerad av att hela tiden behöva vänta på att syrran skulle äta, somna, byta blöja, etc. innan han kunde få hjälp eller sällskap.

Jag har barn med 13månaders mellanrum och jag har då inte upplevt någon chock. Min äldsta är nu snart 16månader och den lille snart 3månader, den stora sover bra nu tack och lov (började sova bra 10dagar innan lillebror föddes), lillebror sover också ganska bra just nu så det är skönt. På dagarna är största problemet (enl mig) att man hela tiden måste hålla koll på var storasyster går/sitter osv. Hon vet inte riktigt var hon har ben och armar och lillebror ligger i gymmet. Men hittills har det inte hänt något.
Jag tycker alltså inte att det är speciellt mycket jobbigare med 2 barn än 1 :)

Ingen chock. Har 2 år och 3 månader mellan barnen, pappan var hemma i 2 månader när den andra kom så fick mycket hjälp i början, sen när han började jobba gick det toppen.

Har drygt två år mellan mina barn. I början tyckte jag det var helt okej. Visst, den stora var lite avundsjuk och sådär, men det var hanterbart.

Jag tycker det är så mycket jobbigare nu, den stora är fyra och den minsta två. De är osams, ska ha samma saker, slåss osv. Intalar mig själv stt nästa sommar kommer det bli lugnare. Hoppas på att de är lite jämnare då. Nu är den yngsta fortafarande liten, och den äldsta börjar bli mer stor när det gäller leksaker och intressen och dylikt.

Och tänker om ytligare några år kommer de bli ännu bättre

Jag tyckte det var tufft. Och vi har inte tätt mellan våra barn utan drygt 11 år.

Känslan av att inte räcka till är värst. Min stora pojke förstår ju utan diskussion att lillebror måste gå före i många fall så på det sättet är det säkert enklare än om han hade varit 2 år.

Men å andra sidan kommer han att minnas den här tiden. Han kommer komma ihåg hur det var att bli storebror och då vore det trevligt om han får med sig lite bra minnen från den här första tiden också. En tvååring som får syskon växer ju upp utan att minnas att hen någonsin var ensamt barn i familjen.

För mig var det en chock, en oerhörd skillnad. Fick en jobbigare bebis än min första och storasyster blev mer trotsig då hon inte fick all min uppmärksamhet längre. Man hinner inget. Hemmet förfaller, jag förfaller. Men blir väl bättre såsmåningom. Tyvärr min jobbiga sanning. Man är så mycket tröttare då man aldrig hinner vila i kapp. Hade önskat att jag blivit varnad om detta. Alla talar om att första är en chock, sen följer andra bara med... För mig var det tvärtom!

Jag tyckte det var värst med första barnet men han hade kolik och skrek jämt. Det var tufft även då vi fick tvåan men det var mycket pga att ettan har speciella behov (något vi inte riktigt visste då). Har 3,5 år mellan men på grund av omogenhet och funktionshinder hos ettan var det som att ha mycket tätare. Vi har tre barn nu men med trean har det varit väldigt lätt då han dels är en mycket lugn och nöjd gosse och det är nästan 6 och 10 år till syskonen.

Har en 4-åring och en 7-åring. Jag tycker att det är jättestor skillnad på att ha med ett barn och två barn när man för saker. Att ha ett barn är rena semestern ???? Den största skillnaden när man har två barn är att de kan bråka med varandra och trissa upp varandra osv. Att lägga ett barn själv är enkelt - att lägga två stycken är... intressant. De slåss inte som tur är, men kan bli ganska sura på varandra. Det är svårare att hålla reda på dem också, jag vågar inte ta med båda till Liseberg själv etc.