Såå kluven kring amning?!

Jag hade massor med amningsstrul med nr 1 för att jag inte kunde amning. Med barn nr 2 var jag påläst och erfaren och helammade från dag 1 utan problem.

Amning är kunskap!

Med min första kämpade jag också med amningen, precis som du. Efter 4 månader så gav jag upp och gick över till flaska och vips så blev bebis nöjd och glad.

Barn nr 2 ääääälskade att amma. Det var inga problem alls med någonting. Hen fick rätt tag på en gång och åt sig mätt varje tillfälle. Dessutom totalvägrade både flaska och napp.

Jag gjorde ingenting annorlunda med andra gentemot första barnet, eventuellt att jag var mer avslappnad då jag visste att jag skulle våga övergå till flaska om det började krångla. Inte en chans att jag skulle kämpa 4 månader igen... om du känner för det så ge det några veckor och se om det funkar. :)

Med 1:a barnet var jag helt inställd på att amma. Men jag fick det inte att fungera, skapade bara ångest. Tyckte att det var jättejobbigt med alla som skulle ge goda råd och "hålla på och peta". Tillslut grät jag inför varje amningsstubd så bestämde mig för att ge upp.

Med 2:a barnet hade jag inställningen funkar det så funkar det men låt mig vara! Då gick det så mycket bättre. Hade redan från början sagt till alla att jag ville bli lämnad i fred och ta det i min takt. Och utan pressen från alla så kunde jag slappna av. Fick sån flyt med amningen så att jag inte slutade förrän sonen var nästan 2år, underbar känsla!

Med 3:an som kommer i oktober har jag bestämt mig för att även den här gången ta det som det kommer. Det skulle vara underbart om jag får det att fungera men gör det inte det så är det inte hela världen!

Mitt tips är att ta det som det kommer :)

Jag hade inte ammat om jag var du. Eller möjligen gett råmjölken (kan du ge i flaska om du vill vänja vid det) och sedan inte ammat.

Råmjölken är väl antagligen då de första som kommer? Hur länge kommer/varar det? :)

Jag hade skaffat ersättning o diskat flaskor så det fanns om jag ville använda det. För att ta bort pressen att det måste fungera med amningen. Sedan, eftersom du faktiskt överväger Det, gett amningen en chans.

Hade du känt tvätt nej hade jag tyckt att du skulle släppa det, men nu är du kluven så varför inye prova :)

Funkar det inte så är det också ok, då ger ni flaska.

Napp och amning är två olika sugtekniker så faktiskt kan det bli tvärtom. Tar barnet napp KAN det strula med amning. Likadant om man mixar amning med flaska - det KAN strula och oftast tappar barnet intresset för amningen (de gånger det strular alltså) eftersom det helt enkelt inte kräver lika mkt arbete att få maten :)

Oavsett hur du väljer så skit i kommentarer från omgivningen. Detta är helt ditt beslut och oavsett vad du väljer eller hur det blir i slutändan kommer det bara bra för ditt barn. Ångest däremot är aldrig bra för någon.

Precis :)

Råmjölken är under de första 3-5 dagarna. Sedan kommer "övergångsmjölken" och efter ca 3-4 veckor är det "mogen bröstmjölk" :)

Jag tycker du ska försöka amma, går det så går det. En fungerande amning är sjukt smidigt, slippa diska och ha i ordning flaskor osv. Ge det ett ärligt försök men lägg inga värderingar i det.

Fungerar det inte ger du ersättning. Inte mer med det. 

Jag känner igen det där med första barnet. Första tiden var bara stress, gråt och bebisen mådde bara dåligt, tills vi började med flaska. Andra barnet försökte jag amma igen men då fick hon gulsot och vi var tvugna att ge flaska tidigt (en lättnad!, eftersom det ändå knappt kom någon mjölk vid amning). Nu inför tredje kommer jag inte ens försöka amma. Det känns bra att veta det redan innan och vara inställd på det.
Jag har bestämt mig att göra det som är bäst för både mig och barnet, och för oss är det ersättning. MEN jag upplevde att bebisarna var olika, andra barnet hade bättre teknik osv så det kan bli olika olika gånger... Så om du vill amma kan du kontakta amningshjälpen och försöka men om det blir mer stress och dåligt mående av amningen så tycker jag inte man ska ha dåligt samvete för att man ger ersättning.

Jo jag förstår det är skillnad på napp och amning men tänkte ifall de funnits möjlighet att det funkat bättre med första barnet om hon tagit napp mellan amningarna. Nu kändes de ju som att jag var napp, och tog jag bort bröset blev hon jätteledsen och började suga/äta medans någon minut senare bara ligga o tutta för tröst/närhet. 

Då blev ja ju så osäker i mig själv så ville ju inte åka någonstans för hade ju ingen aning om när hon ätit? är hon mätt? m.m

Känner ju lite att jag redan nu ska ge upp amningen då jag har sån ångest för det redan innan, har haft ända sedan jag blev gravid. Har pratat med min barnmorska om det oxå. Men ibland tänker jag att jag kanske skulle prova, då slipper man alla kommentarer osv. 

Jag tyckte aldrig det var besvärligt mer ersättning, att koka vatten o diska flaskor m.m