Inlägg från: NELJ |Visa alla inlägg
  • NELJ

    Måste alla verkligen ha eget rum? Är det synd om mina barn?

    Nej, de enda som kan bedöma om era barn trivs att dela rum eller inte är ni och era barn. Jag tror vurmen för eget rum är överdriven. Tänk hur man är som vuxen, nog sjutton sover man bättre när man hör andetagen från någon man är väldigt nära (partner, syskon...). Det är mänskligt att vilja sova ihop.

    Det jag tror är viktigt är att barnen kan hänga med kompisar någonstans, men det kan vara vardagsrummet, ett källarrum eller ett barnrum - bara alla känner sig välkomna.

    Jag minns en fin artikel i nån heminredningstidning jag läste om två brödern i 16-18-årsåldern som hade delat rum i hela sitt liv. Iom att nån mor- eller farförälder gick bort fick familjen ett stort arv och köpte hus och byggde ett "gästhus" med två rum och ett badrum för pojkarna. De valde att inreda det med ett gemensamt sovrum och ett tv/dator-rum för de trivdes med att dela sovrum. :)

  • NELJ
    Anonym (Nja) skrev 2017-08-29 19:26:58 följande:

    Folk är olika, och vad som är normalt för folk är också olika.

    Själv har jag alltid hatat att sova med andra, och skulle hängt mig om jag hade fått dela rum med någon (värre med tre!!!)

    Men så länge de är okej med det ser jag inga problem. Det är missriktad välvilja från omgivningen bara


    Nyfiken fråga iom att många jag känner sover bättre ihop med sin partner (har haft prat om detta både på jobbet och bland mina närmsta vänner) - har det alltid varit så eller har det kommit sen du blev vuxen?
Svar på tråden Måste alla verkligen ha eget rum? Är det synd om mina barn?