Hatar att vara föräldraledig

Låt pappan vara föräldraledig. Låt din mamma ha barnen mer.

Skulle det funka för din man att ta över föräldraledigheten ett tag så att du får liten paus?

Ang mjölkstockningen - jag har provat ett naturläkemedel utvunnit ur solroskärnor som heter Lecithin. Min barnmorska hade kollat upp att den var ok att använda innan jag köpte den. Detta är det enda som har funkat på mig efter att jag hade mjölkstockning i 2 månader. Kanske var det bara placebo- skitsamma för det funkade på mig. Köp tabletterna- för pulvret är riktigt räligt.

Ang din mor- kanske snällt påminna henne om att det är dina barn. Du känner dem bäst och är med dem 24/7... inte samma som att träffas då och då.

Du klagar inte, detta är din verklighet. Så dina nära skulle kunna vara mer supportiva än tycka det ena och det andra.

Stackare! Låter svårt att stimulera en 5-åring hela dagarna samtidigt som du har bebis och dessutom problem med amningen. Kan ni inte prova ett annat dagis? Finns kommunala dagmammor där du bor? Jag har min 4-åring hos dagmamma och det fungerar fantastiskt. I övrigt håller jag med föregående, låt mormor ta hand om barnen mer eftersom hon uppenbarligen uppskattar det (vilket ju är en väldig tillgång!). Tid som du investerar i att må bra själv, träna, gå till frisören, träffa vänner eller vad du nu behöver är ju i slutänden även investerade i dina barn i och med att du blir en bättre och gladare mamma...

Tack! Usch, mina tillkortakommanden blir så tydliga när jag läser era svar. Borde låta min mamma ha dem, men irriterar mig så på hennes synpunkter att jag inte vill. Så där får jag skylla mig själv! Det är svårt för mig att gå tillbaka och jobba nu i bara ett par månader innan vi reser eftersom jag har en vikarie och behöver bättre framförhållning. Även här får jag dock skylla mig själv eftersom min man erbjöd sig redan i våras, men jag var så fast besluten att klara detta även om jag mådde dåligt.. En annan anledning till att jag hellre ville vara hemma själv är att min man vid sin föräldraledighet fr o m våren kommer ha äldsta på dagis (för han orkar inte båda), vilket ger mig ångest eftersom han vantrivs med andra barn, vilket vi går hos barnpsykolog för..tror också att min man kommer bli deprimerad av att gå hemma (det blev han förra gången), så jag har inte velat att han ska vara hemma mer än vad vi redan planerat. ja, suck..

Känner igen mig enormt i det du beskriver.
Jag blev också deprimerad av att vara hemma när barnen var små. Inget socialt utbyte överhuvudtaget. Förutom när maken kommer hem från jobbet, men det enda man då har att prata om är antingen barnen eller hans jobb... Det första är man less på eftersom dom ändå bara gnäller, det andra är bara tråkigt...
Bebisar är mysiga, och jag älskar mina barn, men kommer ihåg att jag upplevde det väldigt negativt att vara så isolerad. Det hjälpte såklart inte att vi flyttade också mitt upp i alltihopa, och det blev långt till alla vännerna.

Hade jag trott på styrkekramar hade jag skickat en :)

Kan inte mannen ta en dag i veckan då?

Min man skulle kunna vara hemma en dag i veckan, men då vi sparar föräldradagar lever vi på enbart hans lön hela första året, så jag får bita ihop. Jag inser att jag egentligen har det jättebra. Att vi har möjlighet att spara så många dagar etc etc, men det hjälper mig inte när tristessen slår till och jag blir galen på gnäll och bråk. Ikväll åkte jag iväg och handlade med fyraåringen och för mig är det så mycket enklare - glädjen med att vara förälder. Vi pratar, skojar och har mysigt. Jag är ingen bebismamma helt enkelt och kommer nog inte bli det heller.

Ni klarar er möjligen inte på bara 80% av hans lön då så att han kan vara hemma t ex varje onsdag? Det hade jag själv tyckt vore jätteskönt att bara vara ensam under mån-tis, sedan tillsammans onsdag och sedan bara ensam igen tor-fre.

Hyr in barnvakt.

Känner igen mig från min föräldraledighet. Blä. Nu är barnen 4 och 7, underbart. Kan du inte be din mamma att hitta på saker med stora? Så kan du bara vara med bebisen. Eller om din mamma går på promenad med bebisen medan du går på stan och fikar med stora? Skit i att hon inte fattar att det är jobbigt, hon har väl glömt hur det är.

Min stora ville inte heller gå på fsk när bebisen och jag var hemma, men när lillebrorsan började så funkade det jättebra för storebror också.