• Anonym (skuld­)
    Äldre 31 Aug 20:04
    2989 visningar
    6 svar
    6
    2989

    Sen abort

    Hej. Någon här som har gjort sen abort och vill berätta lite hur de gick?

    Jag var på mitt första besök idag inför abort. På söndag ska jag tillbaka och ta första tabletten, tisdag blir jag inlagd för själva aborten. Mycket känslor.

    Idag konstaterades att jag var i vecka 14+4.

    Jag har gått på prionelle ppiller sedan ca 7-8 månader tillbaka. Fick min minsta pojke för 10 månader sedan.

    Då mina barn fick flytta till en jourfamilj pga att jag blev bostadslös, och pappan har missbruk samt blev våldsam och jag kände att jag inte kunde skydda barnen längre. Har fortfarande ingen bostad, har skyddat boende just nu.

    Så pga min situation så känns de inte rätt att behålla. Vill inte att bebisen ska placeras direkt t.ex och jag vill fokusera på att få hem mina barn och inte skaffa ett till. Men visst känns det jobbigt. Jag vill, men ändå inte vill. Var väldigt nära på att börja gråta idag på besöket. För jag känner mig hemsk.

    När jag blev gravid gick jag på prionelle samt antidepressiva. Jag fatta att något var fel när jag fick frågor om jag var gravid, då många tyckte min mage växt. Vilket jag inte tyckte själv. Men gjorde då ett gravtest, har ju haft symtom som jag trodde berodde på ppillerna och antidepressiva. Men de blev positivt och ja, mycket känslor.. Känner mig liksom tvingad att göra abort. En liten del av mig vill göra abort, men en stor del av mig vill inte göra abort.

    Ni som gjort sen abort. Hur gick de för er? Hur mådde ni efter första tabletten man får 2 dagar innan man blir inlagd? Och sedan under själva aborten? Fick ni smärtlindring? Det var ju inte längesen jag fick barn. Men att gå igenom abort och kanske se fostret, vilket man ibland råkar göra som barnmorskan sa... Det hade förstört mig. Gå igenom som en förlossning för ingenting.. Ett foster som inte är levande.. Mår illa av tanken. Vad ska jag göra? Känner mig kluven.. :'(

  • Svar på tråden Sen abort
  • Äldre 31 Aug 20:55
    #1

    Jag har gjort två sena aborter eftersom jag har en ärftlig sjukdom och fick dåligt resultat på moderkaksprov, båda gjordes i v15.

    Båda har gått bra utan några komplikationer efteråt, det jobbigaste för mig har varit att ta beslutet att avsluta. När du får den första tabletten får du prata med en barnmorska och hon frågar om du är säker, många får blödningar efter den här tabletten men det hade inte jag.

    Sen åker man in på morgonen och blir inlagd, du får eget rum med toalett och dusch. De tar blodprov och du får första dosen av cytotec, som sätter igång förlossningen, jag fick den vaginalt eftersom jag inte hade några blödningar annars får du svälja den. Om det inte startat får du en ny dos var fjärde timma ungefär. Sen är det bara att vänta på att det ska starta, man ska helst vara uppe och röra på sig, får du ont får du smärtlindring, morfin brukar det vara och börjar du må illa får du det med spruta.

    För mig kom det igång efter andra dosen båda gångerna, första gången hade jag både diarrè och kräktes tills fostret kom ut däremot inte så ont, andra gången gjorde det väldigt ont men bara illamående. Du får en skål som ligger i toaletten där fostret ska komma ut, jag har sett fostret båda gångerna, känns som om det är svårt att undvika men jag har inte försökt undvika det. Barnmorskan tar ut fostret och du får vänta på moderkakan om den inte kommit samtidigt.

    Jag hade kraftiga blödningar efteråt och fick ligga kvar några timmar extra för att det skulle avta men allt hade kommit ut och jag behövde inte skarapas utan kunde åka hem på eftermiddagen.

    Bara du kan avgöra om en abort är rätt för dig men nu har du mina erfarenheter iaf :)

  • Anonym (Sandr­a)
    Äldre 31 Aug 21:59
    #2

    Du kan ju behålla bebisen men adoptera bort den. När du fått ordning på ditt liv så kan du kanske få ha hand om barnen. Om du tänker såhär att är det inte bättre att adoptera bort barnet så att den får leva än att ta livet av barnet?

  • Anonym (Stack­are)
    Äldre 31 Aug 22:23
    #3

    Usch, vad jobbigt för dig. Men vad stark du är som tar ansvar för situationen. Självklart ska du fokusera på de barnen du har. Det blir säkert jättejobbigt med aborten, men du klarar det!

    Du har fått ett bra och ärligt svar om hur det kan gå till. Du klarar det! Sen kan du koncentrera dig på att få ha hand om dina barn. Lycka till med det!

  • Äldre 1 Sep 07:43
    #4
    Saffran333 skrev 2017-08-31 20:55:23 följande:

    Jag har gjort två sena aborter eftersom jag har en ärftlig sjukdom och fick dåligt resultat på moderkaksprov, båda gjordes i v15.

    Båda har gått bra utan några komplikationer efteråt, det jobbigaste för mig har varit att ta beslutet att avsluta. När du får den första tabletten får du prata med en barnmorska och hon frågar om du är säker, många får blödningar efter den här tabletten men det hade inte jag.

    Sen åker man in på morgonen och blir inlagd, du får eget rum med toalett och dusch. De tar blodprov och du får första dosen av cytotec, som sätter igång förlossningen, jag fick den vaginalt eftersom jag inte hade några blödningar annars får du svälja den. Om det inte startat får du en ny dos var fjärde timma ungefär. Sen är det bara att vänta på att det ska starta, man ska helst vara uppe och röra på sig, får du ont får du smärtlindring, morfin brukar det vara och börjar du må illa får du det med spruta.

    För mig kom det igång efter andra dosen båda gångerna, första gången hade jag både diarrè och kräktes tills fostret kom ut däremot inte så ont, andra gången gjorde det väldigt ont men bara illamående. Du får en skål som ligger i toaletten där fostret ska komma ut, jag har sett fostret båda gångerna, känns som om det är svårt att undvika men jag har inte försökt undvika det. Barnmorskan tar ut fostret och du får vänta på moderkakan om den inte kommit samtidigt.

    Jag hade kraftiga blödningar efteråt och fick ligga kvar några timmar extra för att det skulle avta men allt hade kommit ut och jag behövde inte skarapas utan kunde åka hem på eftermiddagen.

    Bara du kan avgöra om en abort är rätt för dig men nu har du mina erfarenheter iaf :)


    Jag känner så igen mig i din berättelse TS, och förklaringen ovan. Däremot så lever jag med ångest o humörsvängar till o från. Även om mitt beslutet var självklart att ett barn ska vara älskad av båda sina föräldrar gråter jag än idag (5år sen) för att min längtan efter barn är stor.

    Aborten i sig gick i ett på sjukhuset. Jag hann aldrig reagera innan de var klart. Skriver gärna med dig om du vill... pma mig ????
  • Äldre 1 Sep 11:23
    #5

    Jag har inte gjort en sen abort, men väl en abort som jag egentligen inte ville genomgå. Det jag vill skicka med dig är att låta sorgen få ta tid och plats efteråt. Jag fick jättebra hjälp av kvinnoklinikens kurator, så det är ett tips - ta den hjälp du kan få att bearbeta.
    Även att man vet att beslutet är det rätta, gör det ont om man egentligen hade velat behålla barnet. 

    Hoppas att det löser sig till det bästa med din situation och med dina barn.
    Vad bra att du har skyddat boende. Ta all hjälp du kan få där.

  • Anonym (Inte abort)
    Äldre 1 Sep 11:30
    #6

    Jag tycker du inte ska göra abort.

    Lått ditt ofödda barn leva.

Svar på tråden Sen abort