Sen abort

Hej. Någon här som har gjort sen abort och vill berätta lite hur de gick?

Jag var på mitt första besök idag inför abort. På söndag ska jag tillbaka och ta första tabletten, tisdag blir jag inlagd för själva aborten. Mycket känslor.

Idag konstaterades att jag var i vecka 14+4.

Jag har gått på prionelle ppiller sedan ca 7-8 månader tillbaka. Fick min minsta pojke för 10 månader sedan.

Då mina barn fick flytta till en jourfamilj pga att jag blev bostadslös, och pappan har missbruk samt blev våldsam och jag kände att jag inte kunde skydda barnen längre. Har fortfarande ingen bostad, har skyddat boende just nu.

Så pga min situation så känns de inte rätt att behålla. Vill inte att bebisen ska placeras direkt t.ex och jag vill fokusera på att få hem mina barn och inte skaffa ett till. Men visst känns det jobbigt. Jag vill, men ändå inte vill. Var väldigt nära på att börja gråta idag på besöket. För jag känner mig hemsk.

När jag blev gravid gick jag på prionelle samt antidepressiva. Jag fatta att något var fel när jag fick frågor om jag var gravid, då många tyckte min mage växt. Vilket jag inte tyckte själv. Men gjorde då ett gravtest, har ju haft symtom som jag trodde berodde på ppillerna och antidepressiva. Men de blev positivt och ja, mycket känslor.. Känner mig liksom tvingad att göra abort. En liten del av mig vill göra abort, men en stor del av mig vill inte göra abort.

Ni som gjort sen abort. Hur gick de för er? Hur mådde ni efter första tabletten man får 2 dagar innan man blir inlagd? Och sedan under själva aborten? Fick ni smärtlindring? Det var ju inte längesen jag fick barn. Men att gå igenom abort och kanske se fostret, vilket man ibland råkar göra som barnmorskan sa... Det hade förstört mig. Gå igenom som en förlossning för ingenting.. Ett foster som inte är levande.. Mår illa av tanken. Vad ska jag göra? Känner mig kluven.. :'(