Letar medförälder!

Vad har du för "krav" på medföräldern/medföräldrarna? Är du flyttbar? Hur (med vilka värderingar, regler etc.) vill du uppfostra barnet?

Hej!

De "krav" jag har på rak arm är att medföräldern är öppen, stöttande och blir en kärleksfull förälder. För mig är det viktigt att mitt barn har bra föräldrar och det är därför viktigt för mig att vi då kommer bra överrens. Jag är flyttbar, det är inte optimalt då jag trivs bra i stockholm, men jag vill heller inte att var jag bor ska stå ivägen för min dröm om barn - så det går absolut att diskutera vid intresse. Hur och med vilka värderingar och regler barnet ska uppfostras tycker jag att man bestämmer tillsammans så gott det går under resans gång, något jag vet redan nu är att jag inte vill göra särskilda beslut för barnet (t.ex. tvinga barnet att vara vegan, tro på en viss religion, bära visst klädesplagg etc.) utan vill att individen själv ska få ta såna beslut när åldern är inne. :)

/D

Jag har försökt få barn på egen hand ett tag men känner väl att jag egentligen vill ha barn ihop med någon. Det som oroar mig med detta med "medförälder" är dels hur det blir om/när man träffar en partner i framtiden och dels att det kommer vara jobbigt att vara ifrån barnet varannan vecka och liksom missa halva tiden i deras uppväxt. Hur tänker du kring detta?

Hej! 

Jag ser inte dessa saker som problem egentligen, idag är det vanligt att man har barn från tidigare förhållanden när man går in i nya, så det här blir egentligen samma sak bara det att barnet inte är från ett förhållande. Det som är positivt är också att man vet vart man har varandra, man lär känna varandra och vet förutsättningarna - vilket gör att varannan vecka boendet och uppfostran nog blir mildare för barnet än i ett vanligt förhållande där föräldrarna separerar och inte är vänner. Det är klart det är jobbigt att vara ifrån barnet varannan vecka, men samtidigt hinner man sakna och göra sitt egna emellanåt. Sen hoppas jag på så pass bra kontakt att man kan ses och hitta på saker med barnen oavsett vems vecka det är eller hur man lägger upp det - allt löser sig på vägen tror jag och jag tror att medföldrar är ett riktigt bra upplägg för att barnet ska få två kärleksfulla föräldrar.

 

/D

Hoppar in lite. Skulle själv aldrig kunna vara ifrån mina barn massor. Men kanske en möjlighet finns att ha barnet bara några dagar i taget? Vet många som har så. 3 dagar i taget. Eller att man bor nära och kommer bra överens så kan man ju ses ofta tillsammans. Är barnet under 3år så är det inte rekommenderat att dela på tiden enligt socialen. Sen gör ju alla som dom vill...men dom tycker så.

Men alltså, så har väl 90% av barnen det? Det är väldigt få föräldrar som bor ihop nu för tiden. Det är inte synd om de barnen.

Ja precis det finns många olika sätt och vägar att gå, det finns ingenting som säger att just 7 dagar i taget är ett måste - utan det är ju något man tillsammans kommer fram till som i slutändan blir bäst för alla och framförallt för barnet. Tack för bra feedback! :)

Jag beklagar verkligen de svar jag fått från en anonym person i denna tråd. Jag blir jätteledsen och det var inte alls det som den här tråden handlade om. Det är jättesorgligt att människor vill förstöra, och trycka ner andra.

Jag har drömt om barn sen många år tillbaka och jag försöker nu hitta en medförälder att göra detta tillsammans med. Jag skulle aldrig välja den här vägen om jag på minsta lilla kant trodde att det skulle skada barnet. Det här är 2017 och majoriteten av barnen här i sverige bor i skilda hem. Skillnaden är att om man från början vet vart man har varandra så tror jag att barnet har det bättre i ett coparenting än i en skilsmässa med massa olägenheter. Jag ber framöver endast seriösa svar i fråga om det är någon som är intresserad av detta så kan vi prata vidare, att bara prata betyder inte att vi bestämmer något - så skriv en rad! :)

Kram /D

Det här är något jag har börjat fundera på. Jag anser att det viktigaste för ett barn är stabila och kärleksfulla föräldrar, resten är mindre viktigt. Två vänner som får barn har dessutom mindre risk för att bli elaka mot varandra och använda barnen som vapen i en separation, vilket sker ofta i "vanliga" relationer när de går sönder. Så man kan se på det hur man vill och därför tror jag att alla sätt funkar, så länge båda (eller alla 3 eller 4) föräldrar gör sitt bästa för att få barnet att växa upp i en kärleksfull miljö.

Jag vet dock inte om jag passar dina önskemål. Jag är dubbelt så gammal som du, och bor rätt långt från Stockholm, och kan inte flytta längre än till Linköping. Men om du vill så skadar det ju inte att lära känna varandra och dela tankar?

Jo, att redan från början planera för ett sånt liv är inte sjysst. Det är ingen leksak vi pratar om.