Ni som inte får träffa era vuxna barn

Nu har det gått ett år för dig men jag har precis kommit att inse att jag inte räknas i min sons familj. Min son är gift med en stark kvinna som bestämmer allt och denna sommar bestämde hon att jag inte skulle få träffa mina barnbarn alls. Jag har gråtit mycket och har ångest. Jag vet inte heller vad jag gjort för fel. Det är 50 mil till dom så det har inte blivit så många gånger per år som vi har träffats. Jul, födelsedagar och litet på semestern. Fast detta år kom dom inte. Sonen sa att dom inte orkade.
Det har varit så roligt att haft mina barnbarn, två pojkar, springande här, in och ut genom dörren på sommaren. Plocka körsbär och spela kubb.
Sorgen är enorm. Det känns som dom brutit med mig. Jag läste en artikel som en psykolog skrivit om att vuxna barn inte behöver träffa sina föräldrar. Vilket hån!! 

Tänker att jag kanske borde gå och prata med någon. Jag har svårt att sova. Till saken hör att dom dessutom är kristna. Dom föreläser ofta för mig hur jag ska vara och hur mycket gott dom gör för sin omgivning. Jag vet att jag låter bitter och jag hoppas att jag kommer över detta och kan känna glädje igen.