• milonkunta

    Min son är en mobbare

    Hej! 
    Jag är en mamma på 33 år. Jag har ett barn som är 7 år och en som är ett halv år gammalt. 
    En dag ringde lärarna från skolan där min son går och sa att han hade slått  och sparkat en annan pojke i klassen. Jag blev förvånad för det inget beteende jag känner igen från han. Han har alltid varit en glad pojke som är snäll och omtänksam mot alla. 
    Jag frågade om han var själv och slogs då jag fick ett nej. Hans kompis hade varit med.
    När min son kom hem från skolan så frågade jag honom vad han hade gjort på rasten.
    Då han svarat att han hade lekt och spelat kulor på rasten.

    Då berättade jag  för honom att lärarna hade ringt hem och sagt att han hade slått och sparkat en kille.
    Då tittade han ner i marken och verkade skämmas. 
    Jag sa till honom att det inte är okej att hålla på så och att faktiskt gör den killen ledsen. 
    Vi pratade om det nästan hela kvällen och han hade ingen förklaring till varför han gjorde så men att han ångrade det han gjorde och hade tänkt be om ursäkt dagen efter.
    Dagen efter så sa han att han hade bett om ursäkt sen pratade vi inte mer om det. 
    En vecka senare ringer lärarna igen och säger att han hade gjort samma sak igen. Han hade då slagit honom, sparkat och kallat honom så fula ord som jag inte ens visste att han kunde.
    När han kom hem då blev jag faktiskt arg på honom och jag krävde en förklaring. 
    Då var det som att var helt annorlunda än vad han har varit innan. Han svarade mig snuttigt och var på ett väldigt dåligt humör. Jag har aldrig sett honom så förut. Jag blev chockad. 
    Jag skickade upp han på sitt rum för jag var så arg på honom att jag knappt kunde prata. Så när både jag och han hade lugnat ner sig så satte jag med honom och pratade med honom. 
    Jag sa ytterligare än gång att det han gör är oacceptabelt. Han sa återigen igen att han ångrade det.  
    Jag frågade honom varför han gjorde så. Då sa att var för att han var "annorlunda" 
    Då blev jag riktigt förbannad på honom. Jag sa till honom att bara för att man är annorlunda betyder det inte att man ska hålla på så och jag sa också till honom att det är bra att vara annorlunda för att det är tråkigt om alla ska vara likadana och att den killen är modig som vågar vara sig själv.
    Han höll med och nickade. 
    Jag sa till han att jag ALDRIG mer vill höra att han gör sånt igen.
    Han förstod mig och sen snackade vi inte mer om det.
    Det gick bra igen. Jag fick inga samtal från skolan.
    Tills en dag då mamman till den här killen ringer mig och berättar att det hänt igen och hennes son inte vill gå till skolan någon mera och att det kanske ska behöva byta skola för att hennes son inte mår bra. Jag sa till henne att jag skulle prata  med min son och att jag hoppas att det inte upprepas igen.

     jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker ofta att det inte är dom mobbade som ska byta utan mobbarna. 
    Jag blir bara så trött på honom. (min son då) 
    När man har pratat med honom om det men det hjälper inte ett dugg.

    Vad hade ni gjort ifall er son/dotter hade bettet sig så?
    Hade ni bytt skola på ert barn ifall ni hade varit i samma situation?
    Eller hade ni gjort något annat, isåfall vad?

  • Svar på tråden Min son är en mobbare
  • erikaABC

    Vad har din son för förebilder? Vilken attityd har ni föräldrar till andra människor? Hur behandlar ni varann hemma?
    Barn tar efter hur de ser vuxna behandla varandra. Det är viktigt att man pratar med sina barn hur man beter sig men ännu viktigare är att man visar hur man beter sig.

  • sextiotalist

    Har ni möjlighet så försök vara med i skolan. Är det fler som är med på detta, då hade jag även ringt de andra föräldrarna och kanske gjort ett schema där man är med på skolan.

  • Almina

    Jag hade nog också sett till att vara med i skolan så mycket som möjligt. I samråd med den utsatte killens föräldrar och andra inblandade skulle man också kunna föreslå ett möte. Eller kanske att de kan träffas på fritiden, tillsammans med föräldrar och kanske göra någon aktivitet tillsammans. Jag skulle också kontakta skolan för att se hur deras plan ser ut för att hjälpa till.

    Jag skulle nog börja att prata igen med den utsatte killens mamma och höra om hon har någon idé om vad som skulle kunna hjälpa hennes son.

  • dinkyrosie

    Jag vart  mobbad själv i skolan som barn. Många gånger mår ju mobbaren dåligt och tar ut det på någon annan (den som blir utsatt) 


     


    Har ni pratat om Grupptryck? kan ju vara så att din grabb faller för grupptryck från sina kamrater?


    Sen är det lätt för oss vuxna att stå med pek pinnen, men försök att inte göra det. Dra ett exempel som ligger nära dig, har du någon du känner som blivit mobbad och förklara hur det kan vara att vara just utsatt så att din grabb förstår vad för inverkan det kan ha.


    Sen som de skrivit tidigare var med i skolan om det går. 


    Jag skulle även försöka dra ihop din grabbs vänners föräldrar och prata med dem om det, jag hade även rekommenderat att prata med den mamman vars barn blir mobbad och försök jobba med henne för att motarbete det. 


    Sen som någon annan också skrev, försök få till en träff med mamman och grabben som blir mobbad. Man ska veta att hur man är i skolan är kanske inte alls samma person privat. Din son kanske försöker verka vara någon han egentligen inte är i skolan och då vore det ju toppen om din son får chansen att visa att han kan vara snäll. 


     


    Det är bra att du försöker och att du som mamma verkligen bryr dig! eloge till dig för det! Många och många fler borde göra det. <3 

  • norrlandsflicka

    Det är ju skolan sak att lösa det hela. Kanske han behöver punktas och ha nån vuxen med sig på rasterna för att kunna hitta på nåt vettigt och det inte blir knas? En del barn har ju svårt att komma in i lekar och då söker de konflikter istället...

    Att ha ett möte med föräldrar, barn, lärare och rektor kan ju också vara bra.

  • 1234568

    Jag har en anörig som har en son i din ålder. Och exakt detta hände, dock var offret hennes son.

    Lösningen kom till slut genom att hon bjöd hem mobbarens familj. Dom kom, med pojken med. Dom talade tillsammans med pojkarna, och umgicks också. Detta satte stop för mobbningen.

    Hon har dagt att lösningen låg i att alla vuxna tog saken på allvar. Den drabbades familj, mobbarens familj och läraren.

    Kanske det kan vara värt ett försök? Bjuda hem pojken och familjen? Inte liksom som ett straff för din son, men för att få till en dialog och att barnen får umgås utanför skolan (med er vuxna med).

    Hon som gjorde detta är en väldigt smart, vänlig och klok kvinna. Hon är skribent och var i somras med på radio om just ämnet mobbning. Hon talade om hur dom tillsammans lyckades stoppa det, och vikten av att alla inblandade vuxna tar det på allvar. För lösningen ligger nog där, att du gör något åt det. Bjud hem dem skulle jag säga.

  • Haipodai
    norrlandsflicka skrev 2017-09-06 19:41:32 följande:

    Det är ju skolan sak att lösa det hela. Kanske han behöver punktas och ha nån vuxen med sig på rasterna för att kunna hitta på nåt vettigt och det inte blir knas? En del barn har ju svårt att komma in i lekar och då söker de konflikter istället...

    Att ha ett möte med föräldrar, barn, lärare och rektor kan ju också vara bra.


    Öh?! Hur är detta skolans sak att lösa? Beteende som leder till mobbing kommer aldrig hemifrån; ett harmoniska och tryggt barn mobbar inte!
  • Haipodai
    Haipodai skrev 2017-09-07 11:14:43 följande:

    Öh?! Hur är detta skolans sak att lösa? Beteende som leder till mobbing kommer aldrig hemifrån; ett harmoniska och tryggt barn mobbar inte!


    Kommer alltid* hemifrån ska det såklart stå.
  • erikaABC
    Haipodai skrev 2017-09-07 11:14:43 följande:
    Öh?! Hur är detta skolans sak att lösa? Beteende som leder till mobbing kommer aldrig hemifrån; ett harmoniska och tryggt barn mobbar inte!
    Även om det i grunden inte är skolans fel så måste skolan hantera mobbningen när den uppstår i skolan.
  • sextiotalist
    Haipodai skrev 2017-09-07 11:14:43 följande:
    Öh?! Hur är detta skolans sak att lösa? Beteende som leder till mobbing kommer aldrig hemifrån; ett harmoniska och tryggt barn mobbar inte!
    Oj, oj, självklart kan alla barn mobba. Speciellt när de är i den åldern som ts barn. Det är nog en av de största fördomarna om mobbning, att mobbare mår dåligt eller kommer från hem där detta är tillåtet, vissa mår dåligt absolut, men de allra flesta gör det för att de inte vet bättre, vill stärka sin egen position etc.
Svar på tråden Min son är en mobbare