Anonym (Jenny)

Äldre 7 Sep 12:12

23 svar

Styvmamman & psykisk ohälsa

Jag har 2 barn med mitt ex, 2 och 5 år gamla. Vi separerade redan när minsta bara var några månader. Misstänker såhär i efterhand att han fick någon förlossningsdepression (kan man säga så om män?) redan när äldsta föddes.

Han träffade i alla fall en ny när minsta var runt året. De flyttade ihop och när minsta var ca. 1,5 började barnen bo varannan vecka. Mest pga att äldsta verkligen ville det och vi inte ville dela på barnen. Det fungerade bra till en början.

Under året som gått har pappans nya tagit det mesta ansvaret. Pappan beskriver deras familj som att han är den som jobbar och att hon har hand om barnen. Vi har överlag en helt ok dialog kring barnen, förutom när det gäller hans nya då.

Under året som gått har hon pendlat mellan att vara kärleksfull, skämma bort dem helt galet mycket till att skrika, skälla och gå över gränsen (ta tag i dem eller skrika hemska saker när barnen hör. Ett tag var det så illa att socialen blev inkopplad.

Nu har jag fått reda på av pappan att styvmamman är bipolär (vet ej om det är typ 1 eller typ 2) med någon diagnos till (adhd eller borderline, inte helt hundra nu i efterhand).

Jag försöker läsa på om det här och hittar ingenting positivt. Måste det vara så illa om jag byggt upp i mitt huvud? När jag har pratat lite med henne och pappan om det så tycker dem att allting är bra, hon tar mediciner o.s.v. Men med tanke på vad som redan hänt så känner jag mig oerhört orolig över att barnen ska fara illa.

Anonym (mmm)

Äldre 7 Sep 16:26

#11

Anonym ((J)) skrev 2017-09-07 15:59:41 följande:

Eftersom soc varit inblandat och "clearat" familjen kan du vara helt lugn ts. Soc fäller ALLTID hellre än friar!
Men är du oroad trots det kan du kanske komma överens att barnen inte träffar henne under downperioderna utan bor hos dig och träffar pappa utanför hemmet?!

Snarare friar de väl hellre än fäller? Det ska ju väldigt mycket till för att soc säger att barn inte ska vara hos ena föräldern. Sen bestämmer de ju inte heller, de bara utreder

TS du kan ju orosanmäla till soc igen så blir det en ny utredning. Har ett fall nära mig och det har varit tre utredningar och äntligen nu på tredje har det gett någon effekt

Anonym (barnen)

Äldre 7 Sep 16:30

#12

Anonym (mmm) skrev 2017-09-07 16:26:09 följande:

Snarare friar de väl hellre än fäller? Det ska ju väldigt mycket till för att soc säger att barn inte ska vara hos ena föräldern. Sen bestämmer de ju inte heller, de bara utreder

TS du kan ju orosanmäla till soc igen så blir det en ny utredning. Har ett fall nära mig och det har varit tre utredningar och äntligen nu på tredje har det gett någon effekt

Håller med!

Upprepade anmälningar är ibland det enda som gäller. Och att ta upp specifika händelser där styvmamman varit inblandad och gått över gränsen och där pappan varit flat och inte skyddat barnen.

Det är inte tillåtet i Sverige att utsätta barn för misshandel, varken fysisk eller psykisk. Och det gäller såväl biologiska föräldrar som styvföräldrar och alla andra som kommer i kontakt med barn.

Ess

Äldre 7 Sep 18:36

#13

Vad kan man egentligen förvänta sig när pappan gladeligen lämpar över allt SITT ansvar för SINA barn på sin partner, diagnos eller inte?

Steg ett är att han själv tar sitt ansvar under umgänget, är vv för mycket så får han ta vh.
Börjar han ta sitt (självklara) ansvar så kommer partnern och barnen inte så tätt in på varann, och jag tror att det finns mycket att vinna på det, för allas men speciellt för barnens skull.

Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 7 Sep 22:25

#14

Anonym ((J)) skrev 2017-09-07 15:59:41 följande:

Eftersom soc varit inblandat och "clearat" familjen kan du vara helt lugn ts. Soc fäller ALLTID hellre än friar!
Men är du oroad trots det kan du kanske komma överens att barnen inte träffar henne under downperioderna utan bor hos dig och träffar pappa utanför hemmet?!

Det blev aldrig någon utredning dock. Jag visste inte om att styvmamman hade diagnoserna vid tillfället. Pappan sa aldrig något. Socialarbetaren ville oavsett tala med mitt äldsta barn som inte sa något oroväckande. Ville överlag inte prata om någonting. Skämtade och pratade om annat mest. Socialarbetaren sa att hon förstod att pappan inte är hemma särskilt mycket men att hon inte kunde se något oroväckande.

Både pappan och hans nya skulle gå i taket om jag över huvud taget nämnde att jag inte vill ha barnen i närheten av henne. Om jag inte har någon som helst laglig rättighet kan jag inget göra.. De är två mot mig och är tyvärr väldigt duktiga på att trycka på mina svaga knappat. Om inte barnen själva säger något känner jag mig totalt maktlös.

Anonym (Jenny) Trådstartaren

Äldre 7 Sep 22:27

#15

Ess skrev 2017-09-07 18:36:58 följande:

Vad kan man egentligen förvänta sig när pappan gladeligen lämpar över allt SITT ansvar för SINA barn på sin partner, diagnos eller inte?

Steg ett är att han själv tar sitt ansvar under umgänget, är vv för mycket så får han ta vh.
Börjar han ta sitt (självklara) ansvar så kommer partnern och barnen inte så tätt in på varann, och jag tror att det finns mycket att vinna på det, för allas men speciellt för barnens skull.

Jag har verkligen försökt få igenom att gå tillbaka till varannan helg men han totalvägrar. Tyvärr känner jag mig för rädd och svag för att bara hålla barnen hemma. Vad händer om de polisanmäler mig eller ansöker om ensam vårdnad för att jag försvårar umgänget?

Anonym (L)

Äldre 7 Sep 23:51

#16

Anonym (Jenny) skrev 2017-09-07 22:25:33 följande:

Det blev aldrig någon utredning dock. Jag visste inte om att styvmamman hade diagnoserna vid tillfället. Pappan sa aldrig något. Socialarbetaren ville oavsett tala med mitt äldsta barn som inte sa något oroväckande. Ville överlag inte prata om någonting. Skämtade och pratade om annat mest. Socialarbetaren sa att hon förstod att pappan inte är hemma särskilt mycket men att hon inte kunde se något oroväckande.

Både pappan och hans nya skulle gå i taket om jag över huvud taget nämnde att jag inte vill ha barnen i närheten av henne. Om jag inte har någon som helst laglig rättighet kan jag inget göra.. De är två mot mig och är tyvärr väldigt duktiga på att trycka på mina svaga knappat. Om inte barnen själva säger något känner jag mig totalt maktlös.

Diagnoserna i sig är ingen anledning för soc att göra något, det är ju beteendet de ska gå på.

Anonym (mmm)

Äldre 8 Sep 09:58

#17

Anonym (Jenny) skrev 2017-09-07 22:25:33 följande:

Det blev aldrig någon utredning dock. Jag visste inte om att styvmamman hade diagnoserna vid tillfället. Pappan sa aldrig något. Socialarbetaren ville oavsett tala med mitt äldsta barn som inte sa något oroväckande. Ville överlag inte prata om någonting. Skämtade och pratade om annat mest. Socialarbetaren sa att hon förstod att pappan inte är hemma särskilt mycket men att hon inte kunde se något oroväckande.

Både pappan och hans nya skulle gå i taket om jag över huvud taget nämnde att jag inte vill ha barnen i närheten av henne. Om jag inte har någon som helst laglig rättighet kan jag inget göra.. De är två mot mig och är tyvärr väldigt duktiga på att trycka på mina svaga knappat. Om inte barnen själva säger något känner jag mig totalt maktlös.

I fallet jag nämnde ovan sa barnen nästan inget i första utredningen men nu i tredje kom det fram mkt som inte alls sades i första, så det kan som sagt hjälpa att det blir fler processer.
Också i första utredningen kände ju inte soc till någon av föräldrar sedan tidigare så de satte en ung ganska oerfaren handläggare på det, trodde det var ett enkelt ärende antagligen. Visade sig att det var det verkligen inte (psykisk ohälsa bla, den typen som är svårt att se utanpå).
Handläggaren i utredning 2 var totalt förvirrad, skrev fel i protokollen och blev sen själv sjukskriven, helt rutten utredning. Tredje gången var det en mkt bättre utredare och då hände det äntligen saker. Ställde bättre frågor, pressade den förälder problemen gäller på ett helt annat sätt så att resultaten blev tydligare i utredningen. Detta ska nu bli underlag i en vårdnadstvist. De tidigare 2 utredningarnas underlag hade troligen inte hållit men nu är det förhoppningsvis en annan sak.

Så ge inte upp! Nu när du känner till diagnoserna kan du skriva i orosanmälan att detta är orsak till tror när styvmamman inte verkar fungera alltid. du ska absolut lerig säga att du inte vill att barnen ska vara där, de ska ju kunna umgås med sin pappa i alla fall, men på nåt sätt få fram oron över miljön.

Anonym (mmm)

Äldre 8 Sep 10:02

#18

Anonym (Jenny) skrev 2017-09-07 22:27:21 följande:

Jag har verkligen försökt få igenom att gå tillbaka till varannan helg men han totalvägrar. Tyvärr känner jag mig för rädd och svag för att bara hålla barnen hemma. Vad händer om de polisanmäler mig eller ansöker om ensam vårdnad för att jag försvårar umgänget?

Om pappan skulle ansöka om enskild vårdnad måste han ju bevisa att du är en dålig förälder, i princip. Då får ju du ta upp allt det som oroar hemma hos dem och skulle det verkligen bli en rättegång har jag svårt att se att han skulle vinna den. Men det krävs att man har på fötterna givetvis (det står ju i lagen att man ska skydda sina barn och det är ju det du i så fall har velat om du skulle hållit dem hemma tex) Men visst är det svårt.

Om han ansöker om enskild vårdnad och du säger samma sak, så måste rätten tilldöma någon, men om du säger du är ok med delad, kommer han ha oerhört svårt få enskild.

Anonym (ergo)

Äldre 8 Sep 16:18

#19

Ess skrev 2017-09-07 18:36:58 följande:

Vad kan man egentligen förvänta sig när pappan gladeligen lämpar över allt SITT ansvar för SINA barn på sin partner, diagnos eller inte?

Steg ett är att han själv tar sitt ansvar under umgänget, är vv för mycket så får han ta vh.
Börjar han ta sitt (självklara) ansvar så kommer partnern och barnen inte så tätt in på varann, och jag tror att det finns mycket att vinna på det, för allas men speciellt för barnens skull.

Ansvar för styvbarn leder inte till den typen av diagnoser. De finns hos en person och de kan vara mycket svåra att bemästra.

Den här styvmamman kan mycket väl vara förtjust i barnen, gilla att ha hand om dem och tom själv velat ha det ansvar hon fått; men ändå inte förmått hantera situationen.

Men barn ska skyddas mot vuxna som inte fungerar som vuxna. Likaväl som att de ska skyddas från missbruk så kan såna här diagnoser göra tillvaron för de närstående minst lika illa.

Mamman och pappan har ansvar för att inte utsätta barnen för otrygghet och tom rena övergrepp. Om pappan inte tar det ansvaret utan tar in en psykiskt labil person i barnens liv så måste mamman agera för att skydda barnen.

Barnen borde inte ens behöva befinna sig i hemmet med styvmamman under såna här omständigheter.

Ess

Äldre 8 Sep 17:44

#20

Anonym (Jenny) skrev 2017-09-07 22:27:21 följande:

Jag har verkligen försökt få igenom att gå tillbaka till varannan helg men han totalvägrar. Tyvärr känner jag mig för rädd och svag för att bara hålla barnen hemma. Vad händer om de polisanmäler mig eller ansöker om ensam vårdnad för att jag försvårar umgänget?

Kan du bevisa att barnen far illa av att va tillsammans med henne?
Att hålla dem hemma förlorar du nog på. Kan du inte satsa på samarbetssamtal där du framhåller och visar att barnen inte mår bra av att de och sambon tvingas på varann. Men att du kan fortsätta med vv OM pappan tar sitt ansvar så att barnen inte lämnas ensamma med henne. Tex att de vistas på dagis fram tills han slutar jobbet, så att det är han och inte hon som är den primära "vårdaren".
Funkar inte detta så får du dra det till tingsrätten och yrka på att han ska ha vh pga att han lämnar över barnen till en olämplig barnvakt.
Om du inte har bevis för att barnen inte mår bra av hennes barnvaktande, så se till att samla med början nu.

Jag tycker att du ska kontakta en familjerätts advokat på Måndag för rådgivning, så att du går åt detta på rätt sätt.

Ess

Äldre 8 Sep 17:53

#21

Anonym (ergo) skrev 2017-09-08 16:18:28 följande:

Ansvar för styvbarn leder inte till den typen av diagnoser. De finns hos en person och de kan vara mycket svåra att bemästra.

Den här styvmamman kan mycket väl vara förtjust i barnen, gilla att ha hand om dem och tom själv velat ha det ansvar hon fått; men ändå inte förmått hantera situationen.

Men barn ska skyddas mot vuxna som inte fungerar som vuxna. Likaväl som att de ska skyddas från missbruk så kan såna här diagnoser göra tillvaron för de närstående minst lika illa.

Mamman och pappan har ansvar för att inte utsätta barnen för otrygghet och tom rena övergrepp. Om pappan inte tar det ansvaret utan tar in en psykiskt labil person i barnens liv så måste mamman agera för att skydda barnen.

Barnen borde inte ens behöva befinna sig i hemmet med styvmamman under såna här omständigheter.

Nej det leder inte till diagnoser, men eftersom hon har diagnoser i grunden och det inte är hennes barn så kan tvånget att ta hand om dem göra det hela sämre.
Det är rätt mycket jobb med så pass små barn och mannen är en skitstövel som bara dumpar dem på henne. Han borde väl märkt att det inte funkar så bra, eller så är han upptagen med att va den perfekta vv pappan vilket ju inte är så svårt när man inte själv behöver göra nåt.

Min ena granne har liknande diagnos och hon orkade inte ens med sina egna barn innan hon hittade en behandling som funkade.

Jag tror säkert att styvmamman kan tycka om barnen, men det funkar inte att hon ska ta hela ansvaret ensam för dem. Bättre att pappa ser till att leva upp till sin titel, så kan hon plocka russinen ur kakan i alla fall tills hon är bättre och mer balanserad.

Ess

Äldre 8 Sep 17:54

#22

Anonym (ergo) skrev 2017-09-08 16:18:28 följande:

Barnen borde inte ens behöva befinna sig i hemmet med styvmamman under såna här omständigheter.

Barnen ska inte lämnas ensamma med henne som primär vårdare.

Eroq

Äldre 8 Sep 18:49

#23

Barnen borde inte behöva leva med henne alls. Såna diagnoser är svåra att förena med barn oavsett om man är ansvarig för dem eller bara lever under samma tak.

I det här fallet är det ju möjligt för barnen att inte leva med styvmamman, hon är ingen primär person för dem. Även en biologisk förälder med de hör diagnoserna kan vara mycket olämpliga för barnen, menndet blir ett större ingrepp att flytta barnen från en biologisk förälder än från en styvförälder.

Pappan i det här fallet verkar ju försvara sin fru också och fallerar då ytterligare i sina skyldigheter gentemot barnen. Förmodligen är han i ett medberoende med din fru och ser inte hennes beteende klart. De är mycket manipulativa, de som har borderline.

Det är mamman som måste agera. Pappan kommer inte att kunna ändra den här situationen utan att lämna frun och det är mycket svårt att lämna en person med borderline.

Du måste logga in för att svara i en tråd.

Styvmamman & psykisk ohälsa

INNEHÅLL