Ångrar du att du inte tog kejsarsnitt istället?

Accreta = fastsittande moderkaka? Då antar jag nästan att det kan finnas en risk för att min kommer sitta fast, med tanke på min tidigare bukoperation? har ett snitt från naveln till nedanför troslinjen. dock vet jag ju inte om de grävt runt där nere så pass "djupt" att livmoder osv kan komma att påverkas.

Men om fallet är så, så innebär det alltså att jag först kan komma att föda normalt, och sedan ändå måste genomgå en operation i buken?   då väljer jag nog hellre snittet från början istället för att riskera att få skador/men på två stället samtidigt.    jag får försöka hitta någon läkare att diskutera detta med, så att jag verkligen är på det klara med vad allt innebär.

ja om förlossningen går bra, så är det ju givetvis det bästa. men ingen kan ju garanetra att det ska gå bra heller, så det handlade om ifall förlossningen inte går bra, är det värt att riskera en förlossning med besående skador/men, som påverkar livskvalitet för resten av livet, jämte ett kejsarsnitt.

Instämmer bortsett från att jag bara har fött tre. Kejsarsnitt är ju helläbbigt.

det är ju trist ang. ärret för dig så klart, men för mig är ärr det absolut minsta problemet. jag har redan ett av de fulaste ärr man kan få på magen, från naveln ner till innanför troslinjen. ärret är snitt tre centimer brett och är inte rakt överhuvudtaget. det är så att man undrar om läkaren som sydde ihop det var full. alla andra inom vården som sett det säger att det var nog ett av de fulaste dom sett.   Har du kollat upp möjligheten att kanske fixa till ditt ärr?

Jag skulle ALDRIG välja snitt framför vaginalt. Snitt för mig är endast i nödfall om barnet eller mamma är i fara på något vis.

Har fött 5 barn vaginalt.

Ja eller så inte, var tvärtom för mig. Vaginalt blev katastrof både för mig och mitt första barn, snitt gick jättebra, var mig själv betydligt snabbare, blödde mindre och jag har inga men av det.

Det jag tänker på med dig ts är att du säger att du gjort en stor bukoperation redan. Då har man tyvärr lite större risk att drabbas av komplikationer vid en ny operation (snitt) men det beror ju helt på hur det gamla ser ut (inuti).

Allt är väl bra o väl om man inte har några men från sina vaginala förlossningar. Jag fick en grad 3 sfinkterruptur o har efter över ett år fortfarande besvär med smärta, inkontinens osv från den skadan. Kommer antagligen behöva åtgärdas men inget de gör förrän barnafödandet är över. Skulle aldrig föda vaginalt igen o riskera att det blir ännu värre.

Jag är gravid i v.19 med första barnet och vill så gärna föda vaginalt! Då jag her en defekt livmoder - uterus bicornis - är chansen stor att jag kommer få göra panerat ett planerat k.snitt eller värsta scenario, akut k.snitt. Barnen ligger ofta i tvärläge eller stesläge och då blir det snitt. Självklart kommer jag att gå med på snitt för jag vill göra det bästa för mitt barn men jag jag vill så gärna föda vaginalt. Vi är skapta för det och vi har gjort det i alla århundraden men självklart så tycker jag att man ska få vara delaktig i sitt val av hur man vill föda fram sitt barn för alla har sin anledning. Men jag vill så innerligt föda vaginalt!! Sen kommer man väl ligga där på BB och svära och ha ont men för mig hör det till och sådan häftig och mäktig sak att vara med om!

Kejsarsnitt är inget man bara "tar", utan man kan få det beviljat av olika anledningar.

Jag födde mitt första barn vaginalt, och det var det värsta jag någonsin varit med om.

Med mina två andra barn fick jag beviljat snitt pga förlossningsrädsla.

Snitten gick jättebra! Fick ju smärtlindring efteråt, så hade knappt något ont alls. Var uppe och gick samma dag. Slutade med värktabletter i samband med att jag kom hem efter tre dygn. De behövdes inte.

Det jobbiga är väl att man inte får lyfta i början, men ont hade jag inte.