• Anonym (Hledrt)

    Varför kallas det bonusbarn?

    Ja, Varför kallas det så ofta att man har ett "bonus"-barn? För mig innebär bonus något extra som är positivt, en bonus kan vara extra pengar på lönen, eller en god kopp kaffe efter en stor måltid.

    Men varför kallar man då extrabarn som inte är positivt för bonus? Det är ju inte ens egna barn så man har ju inte den kopplingen, man står ut med dem för att man vill vara med föräldern.

    Jag vet egentligen inte vad man skulle kunna kalla det istället. Parasitbarn? Onödigt anhangbarn? Någon med bättre förslag? Kanske jagfårvälståutmedbarn?

  • Svar på tråden Varför kallas det bonusbarn?
  • Anonym (fa)

    För att man krampaktigt försöker inbilla sig att det är något bra. Man smetar på en lögn för att lura sig själv att allt är bra.

  • wysiwyg
    Anonym (fa) skrev 2017-09-29 22:53:52 följande:

    För att man krampaktigt försöker inbilla sig att det är något bra. Man smetar på en lögn för att lura sig själv att allt är bra.


    Så tråkigt att du har dåliga erfarenheter av att ha bonusbarn, men du kan knappast uttala dig för alla. Jag har två underbara bonusbarn som jag älskar precis lika mycket som mina biologiska barn, och jag har aldrig gjort skillnad på barnen.

    Samma sak med min äldste son, min man älskar honom lika mycket som sina biologiska barn.

    Men jag håller med om att det i många fall känns helt galet att folk pratar om sina bonusbarn för att i nästa sekund klaga över hur jobbiga barnen är o.s.v. Bonus är för mig något positivt, och kan man inte se sin partners barn som något positivt är det ett jäkla hyckleri rent ut sagt att säga bonusbarn.
    Anonym (Hledrt) skrev 2017-09-29 22:39:09 följande:

    Ja, Varför kallas det så ofta att man har ett "bonus"-barn? För mig innebär bonus något extra som är positivt, en bonus kan vara extra pengar på lönen, eller en god kopp kaffe efter en stor måltid.

    Men varför kallar man då extrabarn som inte är positivt för bonus? Det är ju inte ens egna barn så man har ju inte den kopplingen, man står ut med dem för att man vill vara med föräldern.

    Jag vet egentligen inte vad man skulle kunna kalla det istället. Parasitbarn? Onödigt anhangbarn? Någon med bättre förslag? Kanske jagfårvälståutmedbarn?


    Jag får väl säga samma sak till dig som till den anonyma här; att du har dåliga erfarenheter ger dig möjligheten att tala för alla.

    Mitt förslag är att man, om man nu är så känslokall att man inte kan älska partnerns barn, helt enkelt säger styvbarn. Dina förslag är fruktansvärda, man pratar inte om barn på det sättet. Även om de är för jävliga och pestiga är det inte deras fel. Det är aldrig barnens fel!

    Let the rest of your life be the best of your life.
  • Anonym (Hledrt)
    wysiwyg skrev 2017-09-29 23:21:02 följande:
    Så tråkigt att du har dåliga erfarenheter av att ha bonusbarn, men du kan knappast uttala dig för alla. Jag har två underbara bonusbarn som jag älskar precis lika mycket som mina biologiska barn, och jag har aldrig gjort skillnad på barnen.

    Samma sak med min äldste son, min man älskar honom lika mycket som sina biologiska barn.

    Men jag håller med om att det i många fall känns helt galet att folk pratar om sina bonusbarn för att i nästa sekund klaga över hur jobbiga barnen är o.s.v. Bonus är för mig något positivt, och kan man inte se sin partners barn som något positivt är det ett jäkla hyckleri rent ut sagt att säga bonusbarn.
    Anonym (Hledrt) skrev 2017-09-29 22:39:09 följande:

    Ja, Varför kallas det så ofta att man har ett "bonus"-barn? För mig innebär bonus något extra som är positivt, en bonus kan vara extra pengar på lönen, eller en god kopp kaffe efter en stor måltid.

    Men varför kallar man då extrabarn som inte är positivt för bonus? Det är ju inte ens egna barn så man har ju inte den kopplingen, man står ut med dem för att man vill vara med föräldern.

    Jag vet egentligen inte vad man skulle kunna kalla det istället. Parasitbarn? Onödigt anhangbarn? Någon med bättre förslag? Kanske jagfårvälståutmedbarn?


    Jag får väl säga samma sak till dig som till den anonyma här; att du har dåliga erfarenheter ger dig möjligheten att tala för alla.

    Mitt förslag är att man, om man nu är så känslokall att man inte kan älska partnerns barn, helt enkelt säger styvbarn. Dina förslag är fruktansvärda, man pratar inte om barn på det sättet. Även om de är för jävliga och pestiga är det inte deras fel. Det är aldrig barnens fel!

    Nja är ganska svårt att verkligen älska, det är en ganska stark känsla att lägga på någon, och för mig är det reserverat till ett fåtal personer, skulle inte kalla det känslokallt, då är det väldigt många som är känslokalla.

    Men styvbarn, bra ett neutralt ord som fler borde använda.

    Nja efter en viss ålder kan jag tycka att även barn har ett visst ansvar i hur de beter sig, det finns för mig ingen magisk gräns vid 18 års ålder. Men visst, jag ska inte kalla spädbarn för jagfårvälståutmedbarn.
  • Carambolan

    När jag växte upp var "låtsasbarn", "låtsaspappa" och "låtsassyskon" det man hade. Tror jag föredrar bonusar faktiskt

  • wysiwyg
    Anonym (Hledrt) skrev 2017-09-29 23:27:46 följande:
    Nja är ganska svårt att verkligen älska, det är en ganska stark känsla att lägga på någon, och för mig är det reserverat till ett fåtal personer, skulle inte kalla det känslokallt, då är det väldigt många som är känslokalla.

    Men styvbarn, bra ett neutralt ord som fler borde använda.

    Nja efter en viss ålder kan jag tycka att även barn har ett visst ansvar i hur de beter sig, det finns för mig ingen magisk gräns vid 18 års ålder. Men visst, jag ska inte kalla spädbarn för jagfårvälståutmedbarn.
    Ok, jag kanske var lite onödigt hård när jag skrev känslokall, blev bara lite irriterad över ditt första inlägg. Dessutom tyckte jag att du drog alla över en kam, du fick det att låta som att alla med bonusbarn; styvbarn eller vad-man-nu-vill-kalla-det-barn känner samma sak och så är det verkligen inte. Men jag ber om ursäkt för att skrev känslokall.

    Att fler borde använda styvbarn kan jag hålla med om, men det gäller ju bara de som inte kan se sin partners barn som bonusbarn. För mig, är det just en bonus, något positivt som gjort mitt liv så oändligt mycket bättre. Nu är båda bonusarna vuxna, de närmar sig 30, och inte bara är jag god vän med dem utan även deras många fina vänner. Så för mig har det enbart varit positivt med bonusar!

    Jag inser naturligtvis att det inte är så för alla, jag vet att en hel del har negativa erfarenheter, men det ger inte dem befogenhet att tala för samtliga. Precis som att jag inte kan påstå att det alltid är positivt!

    Ja, självklart har äldre barn ett eget ansvar, jag menade mer yngre barn. Men om en förälder i hela barnets liv låtit det bete sig illa och vara uppkäftig o.s.v. är det kanske svårt att begära att barnet som vuxen plötsligt ska vara respektfull. Se bara på Pernilla Wahlgren och hennes dotter Bianca...

    Det är bra att du inte ska kalla spädbarn jagfårvälståutmedbarn! Glad


    Let the rest of your life be the best of your life.
  • wysiwyg
    Carambolan skrev 2017-09-29 23:56:38 följande:

    När jag växte upp var "låtsasbarn", "låtsaspappa" och "låtsassyskon" det man hade. Tror jag föredrar bonusar faktiskt


    Håller med fullständigt. "Låtsassyskon" låter ju bara fel - de finns ju trots allt på riktigt. Flört

    "Plastmamma" och "plastbarn" är ord jag ofta hörde, det är lika illa.

    Mina bonusar kallar mig extramamma, det tycker jag känns bra.
    Let the rest of your life be the best of your life.
  • Anonym (Hledrt)
    wysiwyg skrev 2017-09-30 00:17:35 följande:
    Ok, jag kanske var lite onödigt hård när jag skrev känslokall, blev bara lite irriterad över ditt första inlägg. Dessutom tyckte jag att du drog alla över en kam, du fick det att låta som att alla med bonusbarn; styvbarn eller vad-man-nu-vill-kalla-det-barn känner samma sak och så är det verkligen inte. Men jag ber om ursäkt för att skrev känslokall.

    Att fler borde använda styvbarn kan jag hålla med om, men det gäller ju bara de som inte kan se sin partners barn som bonusbarn. För mig, är det just en bonus, något positivt som gjort mitt liv så oändligt mycket bättre. Nu är båda bonusarna vuxna, de närmar sig 30, och inte bara är jag god vän med dem utan även deras många fina vänner. Så för mig har det enbart varit positivt med bonusar!

    Jag inser naturligtvis att det inte är så för alla, jag vet att en hel del har negativa erfarenheter, men det ger inte dem befogenhet att tala för samtliga. Precis som att jag inte kan påstå att det alltid är positivt!

    Ja, självklart har äldre barn ett eget ansvar, jag menade mer yngre barn. Men om en förälder i hela barnets liv låtit det bete sig illa och vara uppkäftig o.s.v. är det kanske svårt att begära att barnet som vuxen plötsligt ska vara respektfull. Se bara på Pernilla Wahlgren och hennes dotter Bianca...

    Det är bra att du inte ska kalla spädbarn jagfårvälståutmedbarn! Glad
    Ja jag får också be om ursäkt om jag generalisera lite väl mycket. Men det känns som så många skriver om sina bonusbarn som de egentligen inte alls verkar tycka om och som de hellre hade sluppit i sitt liv, samtidigt som de använder begreppet "bonus". Jag kan förstå om du ser dina bonusbarn som just en bonus :)
  • Brumma

    För mig här min bonusdotter varit just en bonus från första dagen jag träffade henne.

    Styvbarn klingar för mig negativt och hade jag enbart haft negativa känslor för henne hade jag inte kunnat leva med henne och hennes pappa.

    Helt ärligt förstår jag inte hur man kan välja att göra det.

    Men styvbarn har ju inte negativ klang för alla - jag vet flera som använder det som ett mer neutralt ord.

    Annars går väl "min partners barn" samt barbets namn alldeles utmärkt?

    Jag går ju inte runt och presenterar henne som mitt bonusbarn, lika lite som jag går runt och kallar mig bonusmamma IRL..

    Bonusbarn och bonusmamma är ngt jag till största del använder här på FL - då vet alla direkt min och hennes relation till varandra. Hade jag inte tyckt om henne hade jag förmodligen använt styvbarn här i trådarna.

  • Anonym (F)

    Jag tycker att det är en bra term, för det ska ju vara något positivt, precis som relationen man har till sin partner. Är det inte något positivt så har man ju inte hamnat rätt och då är det bara att försöka igen.

  • Anonym (Vän)

    För att det känns rätt att säga "bonus"?Det kan fungera bra,eller så försöker man ser det på det viset.Antar att det är olika.Vet en vuxen som har närä relation med sin styvmamma,och hon säger så ochså och inte "bonusmamma".

Svar på tråden Varför kallas det bonusbarn?