• Brumma

    Varför kallas det bonusbarn?

    För mig här min bonusdotter varit just en bonus från första dagen jag träffade henne.

    Styvbarn klingar för mig negativt och hade jag enbart haft negativa känslor för henne hade jag inte kunnat leva med henne och hennes pappa.

    Helt ärligt förstår jag inte hur man kan välja att göra det.

    Men styvbarn har ju inte negativ klang för alla - jag vet flera som använder det som ett mer neutralt ord.

    Annars går väl "min partners barn" samt barbets namn alldeles utmärkt?

    Jag går ju inte runt och presenterar henne som mitt bonusbarn, lika lite som jag går runt och kallar mig bonusmamma IRL..

    Bonusbarn och bonusmamma är ngt jag till största del använder här på FL - då vet alla direkt min och hennes relation till varandra. Hade jag inte tyckt om henne hade jag förmodligen använt styvbarn här i trådarna.

  • Brumma
    Anonym (46) skrev 2017-09-30 08:17:16 följande:

    Har alltid undrat över detta fenomen.

    En bonus är per definition mågot positivt och inte en unge man får "på köpet"!

    De som påsyårr sig älska dessa lika mycket som sina egna ljuger, annars är det mycket synd om deras barn.


    Jag har inte samma kärlek till min bonus som till mina egna MEN jag älskar henne mycket och ser henne som min familj.

    Måste kärlek vara exakt likadan för att gälla?

    Jag har folk i min närhet som däremot älskar sina bonusar lika mkt som sina egna. Min svärfar tex - han "tog över" sina barn när de var mkt små. De har ingen annan pappa i sina liv och de är helt enkelt pappa och barn (numera vuxna). Deras barn är hans barnbarn.

    Bara för att DU inte känner en sak innebär inte att andra som känner så "ljuger".
  • Brumma
    Ess skrev 2017-09-30 09:26:23 följande:

    Men det är ofta det som står i trådarna, jag älskar xx som mitt eget barn dvs ingen skillnad i känslorna alls. Annars är det så att personen inte har egna barn ännu. Men ofta tror jag att det är sådana relationer som strandar helt när hon väl får egna barn och inser att det verkligen inte alls är samma känslor. 

    Sen tror jag att det i de relationerna är vanligt att pappan ligger på och vill leka familj och att det därför förväntas att hon SKA älska hans barn, vilket hon då (mot bättre vetande) säger sig göra.


    Jag trodde helt och fullt att kärleken jag kände för min bonus innan jag fick egna barn VAR den där kärleken vissa pratar om att de har till sina barn. När jag fick egna märkte jag att FÖR MIG var det skillnad. Kärleken till bonus blev iny e mindre men den är en annan "sort".

    Så jag kan säga hur det var FÖR MIG.

    Men jag är inte tillräckligt förmäten för att sitta och påstå att jag vet hur ANDRA känner. Allvarligt - tror du på fullt allvar att du har mer rätt än andra har till sina egna känslor?

    De vänner jag har där jag litar helt och fullt på att människorna är ärliga om sina känslor och verkligen älskar sina bonusar lika mycket som sina biologiska är tvärtom människor som själva har fått skapa sina egna relationer med sina bonusar. Där ingen "legat på" vare sig åt ena eller andra h0llet utan där kärleken fått utvecklas själv.

    Ps. Jag älskar min bonus som om hon var min men kärleken är en annan än till de biologiska barnen. Jag älskar min mammas man som om han var biologisk familj men kärleken är en annan än till min pappa. Att säga att ngn är "som ens egen" utesluter inte att kärleken är olika till olika personer.
  • Brumma
    Anonym (Lätt att snacka från läktaren) skrev 2017-10-01 10:58:46 följande:

    Tror det är så här rätt ofta. Ni styvmammor TROR att ni vet saker men har man inte varit i situationen så kan man inte veta vilka känslor som uppstår. Gäller även att man inte kan vara säker på hur man skulle hantera en viss känsloladdad situation. Gäller inte minst alla åsikter om hur biomammor ska agera. Men det är lätt att sitta på läktaren och tala om att fotbollsspelaren borde gjort mål när det var helt öppet...


    Jag kan inte säga hur någon bör KÄNNA. Men jag kan ha åsikter om hur någon bör AGERA gentemot sitt barn och sin omgivning.
  • Brumma
    Anonym (Lätt att snacka från läktaren) skrev 2017-10-01 15:28:59 följande:

    Mitt inlägg syftade mer på det stora antal inlägg jag läst av brumma där hon har åsikter om hur biomammor ska agera. Den situationen har hon inte varit i.

    Där relaterade jag till att hon TRODDE hon hade mammakänslor men inte förstod vad det var förrän hon fick egna barn.


    Självklart får jag ha åsikter om hur mammor INTE bör agera. Liksom jag har åsikter om hur bonusmammor, pappor, mostrar o farföräldrar inte bör AGERA om de behandlar ngn annan illa. Det har inte med vilken roll de har utan hur de behandlar sin omgivning.

    Hur de känner däremot kan jag inte säga speciellt mycket om.

    Ser du skillnaden?
  • Brumma
    Anonym (Lätt att snacka från läktaren) skrev 2017-10-01 15:26:18 följande:

    Fast lika lite som du vet hur du känna vet du hur du skulle agera. Men som sagt, lätt att ha åsikter.


    Ingen vet exakt hur man reagerar i en situation de aldrig varit i. Men man kan absolut tycka att ngn handlar fel när de behandlar andra människor illa.

    Eller tycker du det är ok för folk (säg folk som gruppvåldtäkt, misshandlar i pressade situationer osv) att agera som de gjorde för att DU inte varit i just den situationen? De enda som får ha en åsikt om att de gjort fel är människor som varit i samma situation men handlat annorlunda?
  • Brumma
    Anonym (Lätt att snacka från läktaren) skrev 2017-10-01 16:26:34 följande:

    Nu pratar du om olagliga situationer vilket är helt befängt i sammanhanget.

    Men absolut tycker jag man ska vara försiktig med att ha åsikter om hur andra bör agera i situationer som är mer komplexa och där flera alternativ kan vara rätt beroende på vem du frågar. Om du inte är expert i ämnet vill säga. Men skulle knappast säga att en styvmamma genom att leva i en styvfamilj har kvalificerat sig som expert på barn, föräldrar och deras relationer.


    Jag har lärt mig ganska mycket ;) Jag är fullständigt övertygad att jag INTE skulle utsätta mitt barn för vissa situationer om jag separerade. Detta har min bonusdotters mamma lärt mig - jag har sett på nära håll hur skadad hennes dotter blivit och eftersom jag (tyvärr) sett det hade jag högst troligt inte valt att utsätta mina barn för samma sak.

    Ok - vi skippar olagliga situationer.. säg att ngn helt enkelt behandlar ngn annan illa? Mobbning? Du får inte säga ifrån om du inte själv varit mobbare? (Om man varit på andra sidan och utsatt för mobbning räknas ju inte enligt ditt sätt att tänka.. ). Att ngn skriker på dig trots att du inte gjort något fel. Då får varken du eller ngn annan säga ifrån och tycka för att du inte varit i den aggressiva personens situation? Om en rasist uttalar sig illa om flyktingar får jag inte säga emot för att jag inte varit rasist?

    Jag har aldrig påstått att jag är expert på alla barn, föräldrar och relationer. BARN är jag däremot ganska insatt i. Dels genom att jag själv har två men även för att jag har många års studier och arbete bakom mig gällande barns rättigheter och mående. Föräldrar då - jag är själv förälder, så det ger mig en viss insikt ;)

    Och nej. Om ngn behandlar ngn ILLA och utsätter sitt barn för en situation där barnet uppenbarligen inte mår bra så är tyst det SISTA man bör vara.
  • Brumma
    Anonym (Lätt att snacka från läktaren) skrev 2017-10-01 17:02:07 följande:

    Du pratar fortfarande om situationer där alla/samhället kalla-det-vad-du vill är överens. Och jo, absolut att man ska reagera och gripa in om man märker att någon blir illa behandlad. Men det verkar som att du tolkar mig fel med flit.

    Jag pratar inte om situationer där de flesta är överens om vad som är rätt och fel, som att en person skriker på en annan. Jag pratar om mer komplexa situationer än så vilket jag också varit tydlig med. Situationer där det inte nödvändigt finns rätt eller fel upplever jag att du kategoriskt vrider och vänder till pappans eller styvmammans fördel.

    Samtidigt som du verkar vara helt omedveten om att det du har sett är just ur en styvförälders perspektiv. Du eller din man har vad jag läst aldrig någonsin haft någon som helst del i konflikten med biomamman. Och så kanske det är, vad vet jag, det finns absolut människor som tycker att komma överens är att göra som de säger. Då blir det svårt. Men att ge nästan varje svar ur endast ett perspektiv tycker jag ändå är lite märkligt.


    Nej, jag tolkar dig inte fel. Jag förstår precis vad du menar men håller inte med om att det alltid är "rätt" från båda sidor beroende på vilken sida man har erfarenhet ifrån. Jag tycker det är lika fel om det är bonusmamman som behandlar barnet eller mamman illa. Det har inte med ngt prefix att göra utan enbart med handlingarna.

    Jag har aldrig påstått att vi inte gjort fel, men faktum är att VI inte pratat illa om mamman inför dotter. Mamman har däremot pratat illa om oss. Det är inte på ngt sätt "vårt fel". Vi har aldrig tvingat dottern att välja vem hon vill vara med. Mamman har gjort det. Vi har aldrig sätt dottern i situationen att hon ska ringa sin mamma och tala om att hon inte åker hem för vi ska gå på bio, resa bort osv. Mamman har däremot gjort det. Vi har aldrig krävt att bestämma över alla semestrar i alla år. Mamman har gjort det.

    Så Ja, i de fallen har vi inte startat konflikten. Sedan har vi säkert gjort en massa saker som mamman anser är fel. Och Ja, hon anser sig förmodligen ha "handlat rätt".

    Jag skiter i om det är en bonusmamma eller en mamma som beter sig illa. Enligt ditt sätt att "kategorisera" mig och mina åsikter borde jag enbart ta bonusmammors "sida"? Nu är det ju dock så att det inte är fallet så..
Svar på tråden Varför kallas det bonusbarn?