Hur kändes det för er timmarna/dygnen innan förlossningen startade? Har haft foglossning främst i ryggslut, jättetrött men ingen mensvärk. Däremot en känsla av magont mer. Typ knip som går i vågor.
Osäker på om slemproppen gått eller om det är flytningar. Rör Sig barnet timmarna innan (dvs med sparkar osv som vanligt)? Eller hur fungerar allt sånt?
Med ettan kommer jag faktiskt inte ihåg att jag kände något speciellt med och egentligen inte med nr 2 heller förutom att jag kvällen innan tömde magen ordentligt ;)
Nu sitter jag och väntar på att trean ska behaga komma och letar tecken på att fl är på gång:)
Med första barnet var jag kissnödig typ hela tiden sista dagarna innan förlossningen startade. Jag kopplade det dock inte som ett tecken på att förlossningen var nära då jag hade två veckor kvar till bf och var inställd på att gå minst en vecka över tiden. Hade inga förvärkar, sammandragningar eller särskilt mycket foglossning heller. Kände mig väl mest trött och tung som de allre flesta höggravida gör!
Med andra barnet hade jag en massa förvärkar och sammandragningar i 1,5 månad innan bf. Det blev liksom en del av mina kvällar så när samandragningarna och små värkar drog igång vid 22 på bf-10 tog jag två alvedon och gick och la mig, som så många andra kvällar tidigare. Men istället för att vakna morgonen efter utan värkar som vanligt vaknade jag kl 2 av att det knäppte till och vattnet gick. Några minuter senare startade de riktiga värkarna.
Har för mig att det började kännas som "mens/molverk" sedan vid 20 började värkarna komma lite smått. Kl 02 vaknade jag av ett knäpp, ställde mig upp och det forsade vatten. Åkte in till fl 04.
Innan det startade har det inte känts någonting!
Jag fick mitt andra barn nu i maj. Var beräknad 1/5. Hade inte foglossning, inga förvärkar, ingenting! På eftermiddagen den 14/5 var jag ute på stan med mitt stora barn hela dagen. Så sent som vid 16-tiden stod jag och pratade med vänner om att han nog inte kommer av sig själv utan det blir snitt (hade det inplanerat två dagar senare). Men så vid 18 samma kväll börjar det mola lite i magen och på bara en halvtimme blir sammandragningarna väldigt regelbundna även om de då inte alls gjorde ont. Vid midnatt ringde jag hem min man som var på jobbet och 02 gjorde det så pass ont att vi åkte in. Så det drog på fort när det väl var dags.
Kände absolut inget alls och bebisen betedde sig precis som vanligt därinne. Sedan, inom loppet av ungefär 12 timmar, hade jag fått en liten blödning, molvärk, förvärkar, slemproppen gick och värkarna satte igång och blev regelbundna.
Inget särskilt alls. Jag tror inte att man kan känna på sig att det bara är några dagar kvar. Ettan fick jag värkar på BF och barn nummer två är född nio dagar innan BF. Ettans förlossning började med en blödning och tvåan med vattenavgång. Märkte inget särskilt strax innan.
Absolut ingenting, kände mig exakt som vanligt och tänkte att här blir det minsann aldrig någon bebis. Både ettan och tvåan har startat med regelbundna onda värkar som en blixt från klar himmel vid 01 på natten. Ettan tog 12 timmar från första värk tills hon var ute, tvåan två timmar.
Jag gick 11 dagar över tiden. I en vecka i sträck vaknade samma tid 02.30 av en sammandragning och fick tre stycken en halvtimme emellan. Dagen som blev födelsedagen så vaknade jag 02.30 av en sammandragning, som vanligt. Dock kom nästa 25 min efter och inte 30. Nästa kom efter 20 min, nästa 15 min sen i 3 timmar hade jag 1 var 10e minut. Kom till förlossningen vid 07 och dottern är född 09.12. Märkte inget annat annorlunda annars.
Min första vaginala den började med att jag fick som magknip med jämna mellanrum. Kändes som när man får ont i magen och behöver gå på toa. Jag fattade inte att det var värkar förrän det kom oftare och starkare.
Andra vaginala då fick jag som ett starkt tryck bak i ryggen, konstant. Molande värk och små sammandragningar. Efter några timmar gick vattnet så det var nog det som var på gång då jag kände trycket i ryggen. Fattade inte då heller att det var förlossningen som var på gång.....