Singelpappor, skulle ni dejta en barnfri kvinna?

Ja, om hon kunde acceptera att hon alltid skulle vara nr. 2 i min prioteringslista. Eftersom min dotter alltid kommer komma i första hand.

Hade i tanken absolut kunnat dejta en barnfri kvinna, problemet för mig är att jag inte vill ha fler barn än dom jag har med barnens mor.

Kan ju hända att kvinnan man träffar dyrt och heligt säger att hon inte vill ha barn alls, men tiden går och den tanken kanske tvärvänder, vilket den ofta gör. Helt plötsligt står man där med två val, separera eller faktiskt motvilligt skaffa barn.

Jag skulle aldrig ha några förväntningar angående mina egna barn mer än att kvinnan man träffat ska komma överens med dom ömsesidigt det är A och O att hon förstår att barnen kommer gå före allt annat.

Sen kan jag tänka mig att det kanske blir en hel del att acceptera som i längden kan vara svårt för en som inte har barn. Man har ett ex, man kanske firar barnen ihop, har ett tätt sammarbete och firar vissa högtider.

Skulle en kvinna som inte har barn sen tidigare kunna "stå åt sidan" och faktiskt kanske ibland känna sig bortprioriterad p.g.a det stundtals är mycket med barnen ? Jag tror det finns lika många frågor som svar och att det är väldigt komplext att träffa någon som har barn om man själv inte har det.

Men för att svara på frågan, hade absolut kunnat tänka mig att dejta en barnfri kvinna, så länge man är helt öppen från båda håll vad som förväntas. Har man satt barn till världen får man se till att dom alltid står högst uppe på sin lista tills dom kan ta hand om sig själva.

Gärna en barnlös snygg ung kvinna för min del, de facto föredrar jag det eftersom ensamstående mammor oftast har väldigt ouppfostrade barn i släptåg.

Men däremot skulle jag gärna vilja ha nya barn med min nya partner, barn jag uppfostrar enligt mitt huvud till väldigt fina och gulliga barn. Jag hatar nämligen bråkiga skitungar och skulle mina barn bli skitungar skulle jag varken älskat dem eller orkat med dem. Därför är det viktigt med uppfostran för mina barns skull, inte bara för min egen.

Jag hade gärna tagit lejonparten av vaknätter, vab, ja allt bebiseri helt enkelt, jag är van vid det och bra på det och älskar de små gynnarna. Men det hade fått vara en ödmjuk snäll och förstående kvinna. Sådan och ung och snygg - ja det är nästan omöjligt finna i Sverige, dessutom skulle hon vara attraherad av mig som närmar mig 40 ja, det är som att vinna lotto.

Nu är jag kvinna med barn (vv) men jag har varit ihop fem år med en man som valt bort barn och det funkar bra. Iom att vi inte lever "standardliv" där man flyttar ihop och skaffar egna ungar har vi pratat massor om hur vi vill ha det och landat i en lösning som funkar för alla. Vi bor inte ihop, men vi ses dock ofta med barnen. Han är inte en bonuspappa för dem men en omtyckt och viktig person i deras liv. Vi semestrar ihop en del, jag gör även egna saker med barnen. Och han förstår mina prioriteringar, att barnen måste gå först när så behövs, och han ger mig egentid om det varit en särskilt körig barnvecka och jag behöver det. Han har själv ett stort ansvar för sina föräldrar som båda är skröpliga så där försöker jag stötta eller ge utrymme beroende på vad som behövs. Sen ses vi så klart så mycket vi kan utan barnen också.

Det är en del pusslande men jag tycker att det funkar bra. Bättre än för många som man läser om som vill ha stora bonusfamiljen efter tre måmaders dejtande...

Jag är visserligen kvinna men separerad med barn. När jag började dejta igen efter separationen var drömmen att hitta en man som inte hade eller ville ha egna barn. Hittade tillslut någon som inte visste om han skulle vilja ha barn längre fram men aldrig hade känt någon längtan eller intresse. Aldrig "NÄR jag får barn" liksom. Jag ställde dock in mig på att han kunde ändra sig vilket han efter några år också gjorde även om han fortfarande säger att han kan tänka sig att hoppa över barn om jag absolut inte vill.

Men för att komma till saken så ser jag ingen anledning till att män inte skulle kunna tänka lika. Att det mest vore skönt att få in enbart en vuxen i familjen utan att det medför ännu fler barn.