Varför pratar du inte med övriga anhöriga?
Generellt så kan det vara svårt att hjälpa om den sjuke är djupt ned. Det ör svårt att hjälpa den som inte vill ha hjälp, Man kan försöka se till att medicin tas och att läkarbesök följs. Om den sjuke ger tillstånd så kan du få prata med behandlande läkare. Sen ska man inte underskatta småprat och kanske en kopp kaffe. Små saker kan göra stor skillnad....
Hur fungerar er vardag, jobb, hem o hus, barn, vardagsbestyr? Klarar hen sitt? Om vardagen ändå fungerar så kanske du ska överväga att backa undan lite, både för din egen och hens skull. Ibland är tid och lugn och ro det enda som hjälper och du behöver också vara rädd om dig själv.
Vardagen haltar väl framåt. Jobbet är säsongsbetonat med mycket fria arbetstider vilket ger stora möjligheter att "rymma undan", nån mat om dan stoppas in även om det inte blir tre mål mat så nåt äts det. Hus o barn, (inte mina barn) phu, ja, utåt sett ser det ut som det funkar men jag tycker väl att det funkar så där. Jag ser många enkla lösningar på vardag men de får tragla på. Ingen som går ut utan kläder el får näringsbrist iaf.... Stämmer lite det som stod ovan, jag ska gärna finnas där men inte ställa frågor el ställa krav, men ibland ska jag visst hålla mig undan men bara en stund. Vissa dagar har det väntats i timmar på att jag ska va klar med mina göromål, vissa dar kommer jag sent o hör bara, jaha, där va du. Hmm, inte lätt som anhörig...