HJÄLP 5 VECKORS BEBIS FÅTT HONUNG I SIG??

Fast det som man ofta använt som tröst innehåller bröstmjölk som är väldigt sött.

Nu var det en fem veckors gammal bebis med varken tänder eller risk för övervikt och det jag vände mig emot att detta skulle påverka i framtiden, att bebisen skulle få smak för sött.

Det förstör inte heller eller hur?

Jag är rätt säker på att denna sockerfobi (eller sötförbi) skadar mer än vad det gynnar barnet.
Vi körde med sirap på nappen när sonen var otröstlig och vi inte kunde få ner honom i varv, och vilka livslånga skador han fick, har aldrig gillat godis, smal, vältränad och aldrig haft karies. Självklart inte varje dag (inte speciellt ofta), men en lösning för att få ett barn lugnt (ammade inte) när inget annat fungerade

Självklart ska sötsaker inte första hand vara tröst. Men om ett litet spädbarn är otröstligt och man testat det man kan testa och tar lite sött på nappen, så är det ingen katastrof. Det är ju inte så att man häller i barnet socker.

Socker skadar inte i mindre mängder (det är inte samma sak som att det skulle vara nyttigt) då och då. Om det sedan är som tröst, som belöning, bara för att man känner för det, är egentligen ointressant, så länge det inte bli i för stora mängder.
Själv tillhör jag den generationen som fick saft, bullar, efterätt på söndagar, till jul åts det kakor varje dag (flera gånger om dagen tom) och vi är inte den generationen som har övervikt och faktiskt den friskaste generationen, dvs vi håller oss mer friska än generationen innan (och som det verkar generationerna efteråt). Vi har fått äta sötsaker i lagom dos, inga mängder.
Numera är det antingen eller, massor eller ingenting, lagom verkar ha försvunnit

Honung är ett vanligt sötningsmedel i stora delar i världen och alla länder har inte samma restriktioner vad man ska ge/inte ge spädbarn.
Så att man ger honung är inte alls konstigt

För att man i stora delar av världen inte ser sött som djävulens påfund.

Troligen för att man inte funderar i de banorna.