Min fru vill inte längre

Känner väl igen mig i det du beskriver och efter lång tid av försök förgäves få henne att prata, få det hela framåt bestämde jag mig för att ta reda på hur det förhöll sig bakvägen. Jag såg helt enkelt till att kolla upp henne den digitala vägen och via hennes telefon.
Utan att gå in på detaljer så stod det väldigt klart för mig att hon enbart befann sig ihop med mig av praktiska skäl och i väntan på att barnen skulle bli lite äldre. Jag konfronterade henne och där ställdes allt på sin spets, nästa steg var skilsmässa.

Jag var den som satte igång rent praktiskt att ordna med det och satte dessutom upp en 6-månaders period för att fixa allt praktiskt, hitta något nytt, sälja, flytta, barn etc. Vi flyttade till varsitt rum och delade upp vårt liv så gott det gick för att se till att saker skulle löpa på så bra som möjligt för barnens skull. För min egen skull började jag söka mig utåt, dejta andra och snart började komma hem sent eller inte alls de nätter jag var "barnfri". 

Nu hände det intressanta... När 3 månader hade gått hade jag skrivit på kontrakt på nytt boende och dessutom fixat mäklare för att sälja vårt gemensamma. Fixat fram och sett till att papper för bodelning etc. skulle bli påskrivna. Hon hade inte gjort ett dugg. Och i takt med att det stod klart för henne att det fanns andra, flera andra kvinnor som tyckte jag var attraktiv, som jag dejtade vaknade hon plötsligt till liv... Började helt enkelt försöka vinna tillbaka mig, precis som hon inte kunde stå ut att se mig med någon annan. Det blev till slut jag som mer eller mindre blev tvungen att sätta fart på henne att hitta ett boende.

Har du gjort det jag gjorde, kollat upp hennes digitala spår?

Sen, ställ saker på sin spets, konfrontera henne, du har inget att förlora för du vill väl inte leva kvar i den typ av relation du har just nu?

Ingen vill väl ha kärring som lever med endast för det ekonomiska heller!

Ibland kan nöden kräva att man går lite över gränsen. Måste nog erkänna att om jag misstänkte att min fru hade "något på gång" så skulle inte jag heller dra mig för att "snoka". Det är väl mest pinsamt för den som har något att dölja? 

Jag skulle inte "gömma" innehållet i min telefon för min partner. Jag har en del jag kanske inte vill att hon ska se - men inget som äventyrar förhållandet. Finns väl en del länkar till porrsidor som jag helst inte vill visa, men vill man kan man ju bara rensa historiken... Annars kanske det kan öppna en dialog.. 

Hon får gärna vara glad att slippa mig. Jag hade fram tills dess aldrig kommit på tanken att ens kolla i hennes telefon men att göra det uppdagade inte bara en älskare utan flera förutom en hel massa annat som gjorde mig extremt besviken.

Så, även jag är glad att slippa henne.

Det är lustigt hur man kan läsa en text och dra ut essensen av den på olika sätt...

Jag förordar inte heller att man skall "snoka" eller läsa andras sms, e-mail, "chattar" etc, framförallt inte "bara för att", och ofta(st) så är det nog jobbigare för den som känner ett sådant behov (att oroa sig för vad som skickas, till vem, och när).

MEN jag läser inlägget lite annorlunda. Om man under en längre tid anser att man har problem i sin relation, men den andra parten undandrar sig samtal, vill inte "delta", vill inte jobba på en förändring, förbättring. Eller att man bär på misstankar, känslor, som man delger sin partner, men som viftas bort...

Vad är då mest fult gjort? Att man faktiskt "snokar" och hittar bevis på att det faktiskt finns problem i relationen! Eller att man faktiskt undanhåller saker som påverkar ens relation och partner?

Personligen så har jag svårt för människor som tror att man kan skriva vad som helst i sms, mail, chattar och inte tro att det kan få konsekvenser, om det uppdagas, eller när man konfronteras med det.

Det jag menar med olika sätt, handlar om vad man väljer att fokusera på i en text. Du valde att enbart ta fasta på att "Been there" snokat i sin ex-hustrus telefon. Själv så valde jag att ta fasta på att "Been there" under lång tid, och förgäves, inte kunnat få sin ex-hustru att prata om deras relation(sproblem). 

Inte huruvida man snokar eller inte. Men jag förstår att du är väldigt "digital", och uppskattar att man kan låsa sina digitala attiraljer.

Som jag sa; jag förordar inte att man skall "snoka" eller "gräva", och det är inte något jag uppmuntrar till, tvärtom.

För mig så är inte min mobiltelefon (SMS-trafik), eller mail det mest privata, och det är inte heller en plattform där jag dryftar mina mest privata och innersta tankar, och speciellt inte mina relationsproblem.

Själv så blir jag förbannad på folk som tror att det är ok att skriva vad som helst, till vem som helst, när som helst, bara för att man gör det på sin "privata mobiltelefon" - och sedan komma dragandes med personlig integritet när det visar sig att personen skrivit en massa "skit", men är feg nog, inte orkar, inte vågar, och ljuger sin partner rätt upp i ansiktet fram tills dess "skiten" läggs fram på bordet.

Det finns gott om folk som har noll koll och noll förståelse för den digitala tekniken, och vilka fotavtryck man lämnar.