Trespråkiga barn?

Svenskan kommer ändå att bli hans starka språk om han borjar fsk och skola i Sverige. Var inte orolig, det kommer funkar bra.

Barn är hejare på att höra olika språknyanser!! Har läst och hört fakta om att innan barnet är 5 år är den kapabel att urskilja alla världens språk,helt fantastiskt!! Jag tror väldigt mycket på att ni båda använder er av era känslospråk,dvs det språk ni båda uttrycker era känslor bäst på,ert "äkta" språk. Jag har erfarenhet av barn som ert att de har lärt sig alla språk som används hemma,vissa språk bättre än andra. Inte ovanligt att just det språket som barnen kommer att prata på i förskola/skola blir mest dominant efter tid. Gäller även engelska ifall barnet går i svensk skola. Det som kan ske är att språket kommer lite senare,men det behöver inte bli så. Var bara konsekventa med att prata ert eget språk ni tänker på så blir det bra.

Åh vad glad jag blir över era svar! TACK!! Ligger vaken om natten och ältar detta...

Jättetack för att ni tog er tid att svara. Nu vågar jag hoppas att det ska gå bra!

Barnens kusin har varit trespråkig sedan hon började prata. Svenska, assyriska och tyska. Nu är hon 12 år och pratar även engelska och hebreiska flytande.

Okej, hon verkar vara en språkfantast, men jag har varit så sjukt imponerad hur hon byter språk på en millisekund beroende på vem hon pratar med.

Tror det kommer gå bra !

Vi är också en trespråkig familj, med två modersmål (svenska och ryska) och engelska som vi föräldrar pratar sinsemellan. Jag är också bekymrad över hur det ska påverka vårt barns språkutveckling och har försökt att läsa så mycket jag har hittat. Svenskan är nog inget som vi behöver oroa oss över så länge som vi bor här, men vi inser att ryskan får vi nog ligga i och jobba på om det ska bli ett fullt modersmål. Har redan köpt barnböcker, cd med barnsånger, filmer och spel som vi använder eller kommer använda. Vi har också hittat varnverksamhet på ett ryskt kulturcentrum som vi tänkte introducera efter att vårt barn kommit till rätta på fsk, och vi reser till släktingarna 2-3 gånger per år. Tack och lov förstår vi varandras språk bra nog att vi kan föra vardagliga samtal på blandad rysk-svenska, men vi har inte lyckats ta bort engelskan än. Samtidigt tänker vi att barnet kommer att höra mycket engelska ändå, men vi jobbar inte aktivt med det språket hemma.

Visserligen har barn jättelätt för att lära sig språk, men vill man att minoritetsspråket (det som inte talas i landet där man bor) ska bli modersmål och inte bara ett halvbra språk så får vi som föräldrar kämpa lite. Och det kan det ju vara värt! Tänk vilken fördel och rikedom våra internationella, flerspråkiga barn får!

Vi talar tre språk hemma, på samma vis som ni. Äldsta barnet är 5. Hon talar bra svenska med stort ordförråd och har talat rent från start. Hon förstår pappans språk men säger inte så många ord själv. Engelskan ignorerar hon helt och jag tror inte hon förstår när vi vuxna talar med varandra. Ibland säger hon till oss att inte prata engelska eller undrar vad vi säger. Vi försöker prata allt mindre på engelska för att hon skall veta vad vi talar om.

Andra barnet är 2. Hon talar mest svenska men en del på andra språket och förstår allt. Jag tror inte hon heller lyssnar på engelskan eller förstår den. Hon talar väldigt otydligt men det är bara uttalssvårigheter och inga grammatiska problem och hon har bra ordförråd. Uttalet tror jag inte alls beror på flerspråkigheten.

Min syster ( svenska) är gift med en engelsman och bor i tysktalande delen av Schweiz. Barnet nu 4 år, har blandat men har nu lärt sig skilja på språken beroende på vem han talar med.

Barn som växer upp i flerspråkiga miljöer har lättare att lära sig språk senare.

Så bra att få ta del av era erfarenheter och betryggande att de alla är positiva till flerspråkighet! Stort tack igen allihop!

Mina farhågor har ju främst rört engelskan, att det är ett språk "för mycket" så att säga. Dels att vår son kommer att blanda ihop alla språken men också att han ska känna sig utanför om det blir så att han inte lär sig engelska alls och jag och min man då kommunicerar på ett språk han inte förstår. Mitt mål har hela tiden varit att jag och min man ska lära oss tillräckligt av den andres språk för att kunna förstå vad den andre säger till barnet på sitt eget språk, och att vi på så sätt ska kunna radera engelskan. Men jag inser ju nu att det inte går att ha det så: det blir ju inte mycket kvar av en parrelation när man inte har ett gemensamt språk...

Men jag ser nu att jag nog oroar mig i onödan för egentligen är det ju som ni säger: flera språk är en tillgång och inte en belastning. Om man jobbar på det vill säga! Jag är nog lite av en hönsmamma som vill göra allt så enkelt som möjligt för mitt barn, men man får ju inte heller underskatta barnets förmågor!