• Anonym (PepsiBurk)

    Dejting - Upplever ni också liknande?

    Är jag ensam om att tycka att tjejerna är riktigt konstiga där ute? Alltså det är hopplöst. Gillar egentligen inte Tinder, HappyPancake, Happn och alla dessa o vidare...men har inte mycket till val då man vill träffa någon.

    Har inte tid att hänga på krogen varje helg (även om jag föredrar det jmf med appar) och min sociala krets har samma diameter som för 5 år sedan, alltså utökas inte och jag träffar knappt nya människor, varken genom vänner eller på jobbet.

    Nu till själva problemet:(sorry för långt inlägg)

    Det känns helt hopplöst att träffa någon som är seriös. På Tinder får jag ändå ganska många matchningar (för att vara kille) men typ 2 av 10 svarar inte överhuvudtaget. Sedan när de väl svarar så försöker jag leda konversationen vidare. Efter några dagar vi har snackat och allt har gått bra så frågar jag om vi kan ses? 8 falla v 10 så undviker de frågan och svarar inte ens, men fortsätter gärna prata på som om inget har hänt. De vill bara ha dig på sin lista för att fördriva tid känns det som. 

    Jag vill träffa personer IRL så man får en riktigt uppfattning om vilka de är men ingen vågar ses. Det kan gå månader som vi har chattat då jag föreslår en dejt, men nej de låtsas som att man inte frågat.

    En tjej sa från början att hon ville något seriöst. Va bra tyckte jag. Vi chattade några dagar. Hon va 28 år. Hon gav mig sitt nummer och jag sa att jag ska ringa. 1.5 dag går och jag får sms från henne där hon skriver:

    "Whatever...Ta bort mitt nummer!" Väldigt omogeT tyckte jag för en kvinna på 28. Jag svarade att jag är upptagen och ringer dig sen.

    När jag väl ringde henne hade vi ett trevlig samtal och hon gav förslaget att ses. "Självklart", sa jag. "Säg vilken dag som passar dig bäst så ordnar vi en dejt." 

    Dagen efter skickar jag SMS att det var väldigt trevligt att prata med henne och ser fram emot att träffa henne. 1 timme senare får jag sms tillbaks där hon skriver:

    "Nej. Jag är inte redo dejta. Det var för tidigt!" Jag frågar henne vad problemet är då det bar hennes ide att ses och jag ber henne va ärlig. Hon säger: "Jag har stalkat dig på Facebook och du är tydligen vän med flera hundra tjejer och jag tycker det är så oattraktivt, och några av tjejerna är mina vänner. Jag sa att jag ville ha en bra kille"

    Alltså hon har dömt mig redan innan hon vet nåt om mig! Jag skrev tillbaka på ett sätt som fick henne att skämmas och så skrev hon direkt: "Förlåt jag är ibland snabb med att döma, jag vet att du är underbar" + hjärtemoji.

    Jag skrev tillbaka att det är JAG som inte är intresserad av att träffa henne för nu är det jag som är kluven.

    Sorry för långt inlägg, men vafan är det med tjejerna/kvinnorna där ute? Vad vill dom?

    Jag ser ändå bra ut, väldigt bra utbildning, bra jobb och allt. Bra värderingar, seriös, är aldrig otrevlig mot tjejer, respekterar alla, aldrig skickat ett Dickpick i mitt liv och ändå så är alla tjejer jag har mött så oseriösa och hycklare! De chattar i månader men vill inte ses, de dömer en utan att känna en, dom leker att dom gillar dig, men skiter fullständigt i dig osv...

    Har ni killar upplevt samma?

  • Svar på tråden Dejting - Upplever ni också liknande?
  • Anonym (Singel)

    Du ska veta att tjejer skriver och upplever precis samma sak. Lägg ner internetdejting och skaffa en hobby.

  • Anonym (Colaburk)
    Anonym (Jag) skrev 2017-10-12 08:00:50 följande:
    Som tjej kan jag meddela att killar gör precis samma sak. Oj vad jag känner igen mig.

    Det har nog mindre med kön att göra men mer med människan bakom skärmen.

    Forskning på ämnet har ju visat att människan inte är programmerad att ha så många val som vi idag har när det kommer till dating. Alla val pga internet. Det gör att man blir osäker och inte vill välja fel när man vet att det finns så många fler alternativ. Så man drar sig för att inleda något, eller så inleder man romanser med flera stycken varav allt ändå krashar för att man alltid tror att det finns något bättre.

    Det är sorligt.

    Med det sagt så träffade jag faktiskt min man på happy för 7år sen. Så det finns guldkorn!
    Du har helt klart rätt i det du nämner, det är olika från person till person. 

    Kommer ihåg när min farfar berättade om hur han träffade farmor, att han såg henne på stan och visste att hon är den vill jag vara med. Sen fick han ju jobba lite för det med, som han sa. På den tiden var det nästan mer regel än undantag att man träffade någon på nära håll. 

    Att vi är så globala idag är både på gott och ont, det öppnar ju upp möjligheten för att träffa en partner som man kanske aldrig ens skulle vetat om innan men det kan ju som du skriver även förstöra då det finns så många alternativ att man pga detta blir osäker och tvekar istället för att kanske bara ta chansen. 

    Kul att glada pannkakan fungerat för någon iaf ;) 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Colaburk) skrev 2017-10-12 08:15:36 följande:

    Du har helt klart rätt i det du nämner, det är olika från person till person. 

    Kommer ihåg när min farfar berättade om hur han träffade farmor, att han såg henne på stan och visste att hon är den vill jag vara med. Sen fick han ju jobba lite för det med, som han sa. På den tiden var det nästan mer regel än undantag att man träffade någon på nära håll. 

    Att vi är så globala idag är både på gott och ont, det öppnar ju upp möjligheten för att träffa en partner som man kanske aldrig ens skulle vetat om innan men det kan ju som du skriver även förstöra då det finns så många alternativ att man pga detta blir osäker och tvekar istället för att kanske bara ta chansen. 

    Kul att glada pannkakan fungerat för någon iaf ;) 


    Ja men så var det förr! Man såg någon och bestämde sig. Har hört den storýn från typ alla äldre.

    Sen var det visserlogen så att kvinnor inte hade de bästa förutsättningarna ifall det visade sig att deras valda make var ett svin, pga sociala normer o dyl, men det var nog lättare förr att dels välja partner och sen arbeta på det som inte funkade, man var mer villig att få det funka för valen var mer begränsade kanske?

    Alla relationer kräver arbete oavsett. Man är ju två individer, men idag är det sååå lätt att bara gå vidare till nästa så fort något inte passar. Finns ju så otroligt många sidor och man kan nog lätt bli beroende av uppmärksamheten man får på dejtingsidor. Belöningsystemet blir mättat hela tiden!

    Aja nu spårar jag, det är intressant det här!
  • Anonym (Singel)
    Anonym (Jag) skrev 2017-10-12 08:00:50 följande:

    Som tjej kan jag meddela att killar gör precis samma sak. Oj vad jag känner igen mig.

    Det har nog mindre med kön att göra men mer med människan bakom skärmen.

    Forskning på ämnet har ju visat att människan inte är programmerad att ha så många val som vi idag har när det kommer till dating. Alla val pga internet. Det gör att man blir osäker och inte vill välja fel när man vet att det finns så många fler alternativ. Så man drar sig för att inleda något, eller så inleder man romanser med flera stycken varav allt ändå krashar för att man alltid tror att det finns något bättre.

    Det är sorligt.

    Med det sagt så träffade jag faktiskt min man på happy för 7år sen. Så det finns guldkorn!


    Jag har också läst forskning att par som träffas på nätet tar längre tid på sig att bli ett par och gör slut i högre grad än par som träffas IRL. Funderar på om det kan ha med förtroende att göra? Det går att bete sig hur som helst på nätet utan 'bestraffning', men träffas man IRL så är det mer att man på något sätt konnektar känslomässigt med en gång och då kanske det är svårare att bete sig illa, samt att man kan sortera ut knasbollarna lättare när man får mer intryck av personen. Typ kroppsspråk, sätt att tala, sätt att gå och föra sig avslöjar en hel del info som inte går att förmedla på nätet och som är svårt att sätta fingret på vad det är, men som kan vara avgörande för om en person är intressant eller inte.
  • Anonym (Singel)
    Anonym (Singel) skrev 2017-10-12 08:30:02 följande:

    Jag har också läst forskning att par som träffas på nätet tar längre tid på sig att bli ett par och gör slut i högre grad än par som träffas IRL. Funderar på om det kan ha med förtroende att göra? Det går att bete sig hur som helst på nätet utan 'bestraffning', men träffas man IRL så är det mer att man på något sätt konnektar känslomässigt med en gång och då kanske det är svårare att bete sig illa, samt att man kan sortera ut knasbollarna lättare när man får mer intryck av personen. Typ kroppsspråk, sätt att tala, sätt att gå och föra sig avslöjar en hel del info som inte går att förmedla på nätet och som är svårt att sätta fingret på vad det är, men som kan vara avgörande för om en person är intressant eller inte.


    Om man träffar någon man konnektar med kroppsligt - dvs som skickar ut intressanta signaler, så blir ju det som personen faktiskt säger mer ointressant. Men på nätet har man bara det som personen skriver och inget annat. Lättare att missförstå skrift och svårare att ställa följdfrågor när man inte ser känslor och kroppsspråk samtidigt.
  • Anonym (Uiop)

    Du låter som en seriös person men det som skulle få mig att backa är om personen har 100-tals random tjejer på Facebook men inte 100-tals random killar. Att inte vara restriktiv alls med vem man lägger till ser jag som lite konstigt men är det dessutom en övervikt av tjejer så kommer jag tolka det som en person som ständigt är på jakt, i alla fall efter bekräftelse.

  • Anonym (Tvärtom)
    Anonym (PepsiBurk) skrev 2017-10-11 15:47:38 följande:

    Ja precis, det är precis vad det är "opersonlig" och det är just motsatsen till dejting eller att träffa någon är. Det ska vara personligt. Mitt mål är alltid att ses IRL så snabbt som möjligt, som du säger max 2 veckor efter man har chattat, men det är nästan omöjligt. Ingen vill ses så tidigt. De kommer bara med ursäkter. En sa ordagrant efter 10 dagar vi har chattar "Det är för tidigt. Skriver du så till alla eller?".

    Ju mer man snackar online desto en skevare bild skapar man av personen som kan skilja sig mycket med verkligheten. men men...


    Så ditt mål är att gå efter ett manus och inte att vara lyhörd inför hur er kontakt utvecklas? "Okej".

    Tvärtemot din uppfattning är min erfarenhet att ju mer man pratar på internet desto bättre/närmre kommer man varandra. De gånger folk har varit olika irl och på nätet är när vi haft kontakt kort tid och personerna framställt sig med tomma signifikanter ("spontan, öppen, kreativ, nyfiken" osv), samt varit väldigt "pratsamma" online - för att sen irl inte ta några initiativ, inte kunna föra en dialog av annat än ja/nej-svar (dvs fnissar bara nervöst vid frågor). Medan folk jag haft kontakt med längre tid (månader/år) har varit fantastiska över nätet och ännu bättre irl.

    Tror det handlar om två saker framför allt: dels hur verklighetsförankrat de framställer sig och dels om hur måna/intresserade de är av att bygga en relation. Vissa verkar tro att man chattar bara för att bestämma träff och fattar inte att även det utgör en del av hur relationen blir.
  • Anonym (PepsiBurk)
    Anonym (Uiop) skrev 2017-10-12 08:41:35 följande:

    Du låter som en seriös person men det som skulle få mig att backa är om personen har 100-tals random tjejer på Facebook men inte 100-tals random killar. Att inte vara restriktiv alls med vem man lägger till ser jag som lite konstigt men är det dessutom en övervikt av tjejer så kommer jag tolka det som en person som ständigt är på jakt, i alla fall efter bekräftelse.


    Nu var det så att det var hon som sa att jag hade 100-tals random tjejer på min FB. Det har jag inte, för att de tjejerna jag är vän med är inte random. Sedan brydde hon sig inte alls om killarna jag var vän med, vilket är minst lika mycket. Så egentligen ignorerade hon killkompisarna helt och fokuserade på tjejerna, utan att ens veta vem tjejerna är. Hur vet hon att de är random? De kan lika gärna vara barndomsvänner, släktingar, klasskamrater osv... Det ska absolut inte definiera en. Folk kan vara för snabba med att döma tyvärr och det sa jag till henne också, vilket hon bad om ursäkt för.

    Jag följer varken, porrstjärnor, strippor, random-tjejer med halvnakna bilder osv...Helt normala vänner och inget speciellt alls med andra ord. Jag tycker folk ska lägga ner sina psykologiska utvärderingar och tro att de kan profilera en genom att studera ens fb. Speciellt när ens fb är helt låst för allmänheten där du kan knappt se några bilder på mig eller se vilka jag är vän med.

    Ge det en chans, gå ut och träffa och lär känna personen i verkliga livet. 
  • Anonym (Uiop)
    Anonym (PepsiBurk) skrev 2017-10-12 09:16:52 följande:

    Nu var det så att det var hon som sa att jag hade 100-tals random tjejer på min FB. Det har jag inte, för att de tjejerna jag är vän med är inte random. Sedan brydde hon sig inte alls om killarna jag var vän med, vilket är minst lika mycket. Så egentligen ignorerade hon killkompisarna helt och fokuserade på tjejerna, utan att ens veta vem tjejerna är. Hur vet hon att de är random? De kan lika gärna vara barndomsvänner, släktingar, klasskamrater osv... Det ska absolut inte definiera en. Folk kan vara för snabba med att döma tyvärr och det sa jag till henne också, vilket hon bad om ursäkt för.

    Jag följer varken, porrstjärnor, strippor, random-tjejer med halvnakna bilder osv...Helt normala vänner och inget speciellt alls med andra ord. Jag tycker folk ska lägga ner sina psykologiska utvärderingar och tro att de kan profilera en genom att studera ens fb. Speciellt när ens fb är helt låst för allmänheten där du kan knappt se några bilder på mig eller se vilka jag är vän med.

    Ge det en chans, gå ut och träffa och lär känna personen i verkliga livet. 


    Okej. Då gällde det inte dig, det jag skrev.

    Mitt bästa tips till dig är då att inte låta detta färga av sig i form av bitterhet. I alla fall inte så det märks i din kontakt med nya kvinnor. Att potentiella partners, liksom arbetsgivare skannar av det som går i sociala medier får du nog räkna med i fortsättningen också.
  • Anonym (PepsiBurk)
    Anonym (Tvärtom) skrev 2017-10-12 08:49:34 följande:
    Så ditt mål är att gå efter ett manus och inte att vara lyhörd inför hur er kontakt utvecklas? "Okej".

    Tvärtemot din uppfattning är min erfarenhet att ju mer man pratar på internet desto bättre/närmre kommer man varandra. De gånger folk har varit olika irl och på nätet är när vi haft kontakt kort tid och personerna framställt sig med tomma signifikanter ("spontan, öppen, kreativ, nyfiken" osv), samt varit väldigt "pratsamma" online - för att sen irl inte ta några initiativ, inte kunna föra en dialog av annat än ja/nej-svar (dvs fnissar bara nervöst vid frågor). Medan folk jag haft kontakt med längre tid (månader/år) har varit fantastiska över nätet och ännu bättre irl.

    Tror det handlar om två saker framför allt: dels hur verklighetsförankrat de framställer sig och dels om hur måna/intresserade de är av att bygga en relation. Vissa verkar tro att man chattar bara för att bestämma träff och fattar inte att även det utgör en del av hur relationen blir.
    Jag följer aldrig någon manus. Jag är lyhörd och intresserad av vad tjejerna skriver. Jag copy-paste:ar inte från någon sparad "Tinder-Manus" utan jag lägger ner tid att lära känna personen.

    Jag har läst på många ställen där till och med relationsexperter intygar att man inte ska fastna för länge i chattandet och försöka ses så snart som möjligt. Ju längre man chattar desto mer kommer man skapa en bild av personen som kan visa sig vara fullständigt fel när man träffas. Det är som du säger, vissa är väldigt öppna på nätet men så fort man träffar dem irl så är de tysta och blyga och fnissiga och tar inga initiativ. Så varför ska man inte ses på en date tidigare och verkligen se vem personen är genom att se varandra i ögonen, kolla efter gester, kroppspråk osv och se om kemin finns där. Allt handlar om kemi och attraktion och den är väldigt svår att lita sig på nätet. 

    Jag håller inte riktigt med dig där, men du säger att det är din erfarenhet. Min erfarenhet har visat sig vara helt tvärtom. 
Svar på tråden Dejting - Upplever ni också liknande?