Otrohet värre än allt?
Förstår vad du menar.. men jag tänker inte vara otrogen.. det här är seriösa funderingar kring livet vi lever.. sett många förhållanden som tagit slut på grund av av att det är problem med sex på ett eller annat vis.
Jag skulle aldrig ha tänkt såhär innan jag själv fick känna på hur det faktiskt är att försöka trycka undan en del av sig själv för att man så gärna vill vara där man är.
Och det var då jag började fundera kring meningen med det.
Jag tycker undan det och han är nöjd för han slipper tjat om sex. och dör långsamt inombords, blir bitter. Du slog det mig plötsligt vad det var som jag höll på med. Och jag slogs också av tanken på hur hemskt det skulle vara om min partner gick runt i tystnad och kände som mig bara för mitt egos skull.
Finns det verkligen ingen som kan förstå mina funderingar på riktigt? vad det egentligen är jag försöker väcka för funderingar?
känns som man reagerar så starkt på det jag skriver för man drar direkt paralleller till hur man skulle känns om ens partner ville ha sex med andra. Försök läs de med ett öppet icke dömande sinne. Strunta i vad ni tror jag har för anledning att skriva detta. se det för vad det är.. funderingar kring kärleken och livet, och vad vi håller på med. Tänkt vad underbart om man skulle kunna leva livet fullt ut, med allt vad det innebär..
Varför kan man inte ha tryggheten och kärleken i ett förhållande, men samtidigt ha möjligheten att känna den där sköna känslan i kroppen när träffar någon man funkar med, ha en skön natt och sen gå tillbaka till tryggheten hos den man vill leva resten av livet med, men utan att känna att man gått bakom ryggen?
Hade gärna haft den möjligheten i mitt förhållande (har det ju delvis då vi ibland träffar andra par för sex), och givetvis gäller ju samma för min fru.