Jag har aldrig drabbats av en sömnförlamning och mina kompisar säger att jag ska vara glad för det. Men jag är nyfiken på hur det skulle kännas att drabbas av det. Min fråga är kanske konstig: Men finns det något sätt att hamna i det tillståndet? Eller är det bara vissa som kan det?
Tycker definitivt inte att det är något att sträva efter. Sjukt obehagligt!
Jag har hört att det är det. Men är nyfiken, känns det som att man drömmer fortfarande då? Kan man uppleva företeelser som inte finns?
Det känns som att du är vaken och förlamad och någon som vill dig illa står just utanför synfältet. Som en mardröm typ.
Har jag hört.
Det finns sätt att hamna i det.
Icke trevligt. Beskrivs rätt bra här hur det känns: sv.wikipedia.org/wiki/Sömnparalys
Såklart funkade inte länken 
Googla "sömnparalys" så får du många beskrivningar som alla är snarlika.
Såklart funkade inte länken
Googla "sömnparalys" så får du många beskrivningar som alla är snarlika.
Det känns inte som en dröm. Man känner sig helt vaken men med ett starkt obehag och oftast med både hörsel och syn-hallucinationer. Man ligger där och kan varken skrika eller röra sig medan man kan se saker som skrämmer livet ur en (nästan)
Det kanske låter konstigt, men jag hoppas få uppleva en sömnförlamning åtminstone en gång så att jag vet hur det känns.
Sömnparalys kan uppstå om man t.ex har sömnproblem eller är under mycket stress. Finns också typer av narkolepsi där sömnparalyser är standard. Vissa tycker inte att sömnparalyser är obehagliga öht och säger att allt går bra så länge man slappnar av. Det kan vara att de ser någon som står i dörren eller sitter på sängkanten.
Själv upplever jag att jag blir överfallen varenda gång jag har sömnparalys och kan inte kämpa tillbaka. Antingen är jag helt fastfrusen eller så är det som att jag försöker slå eller skydda mig i typ icke-flytande honung. Att alla rörelser jag gör går extremt långsamt. Har märkt att om jag lyckas få tummen och pekfingret att röra vid varandra så kan jag komma tillbaka till 'verkligheten'.
Jag brukar ofta kunna känna när en sömnparalys närmar sig och försöker vara snabb med att öppna ögonen så det inte händer. Känns som att man sugs ihop, blir mindre eller tappar greppet om sitt fysiska jag i förhållande till omgivningen. Brukar också känna en känsla av att bli nedtryckt i madrassen. Vissa nätter kan jag inte ens blunda utan att jag känner att en sömnparalys är på gång.
Fattar att det låter som en ball grej att uppleva men det kan vara väldigt tärande. Jag får ofta sömnparalyser i episoder vilket inte är speciellt trevligt.
Det är fruktansvärt. Jag har haft det ca 10-15 gånger i mitt liv. Det känns som att kroppen somnar före mig. Det går inte att röra sig. Jag försöker skrika och slå på min man som ligger brevid, men inget ljud kommer över mina läppar och jag är orörlig. Känns som jag inte kan andas.
Samtliga gånger har det slutat med att jag somnat.
Men det är otroligt obehagligt och jag blir skiträdd för att även nästa natt ska bli likadan och vågar inte sova. Har varit vaken till småtimmarna innan jag somnat av utmattning.
Vet inte vad som orsakar sömnförlamningen, men när jag haft en kommer det ofta en eller två till närmsta dagarna. Sedan kan det gå flera år emellan.
Första hade jag i 12-13 årsåldern.
Kan gärna byta med någon som vill uppleva detta för jag vill det aldrig mer.
Jag fick min första när jag va i femårsåldern och har efter det upplevt det ett par gånger. Vissa gånger är det intensivt med syn och hörselhallucinationer, andra gånger går det inte så långt eftersom att jag har lärt mig att upptäcka när det är på väg in i sömnparalys. Börjar oftast med att jag hör ett högt statiskt ljud i huvudet/öronen och sen börjar det om jag inte lyckas vakna från det. Sömnparalyserna har kommit i samband med hög ångest och stress i livet.
En gång såg jag ett skrikande barn som kom springandes mot mig och sen hoppa upp i sängen till mig. Fruktansvärt obehagligt!
Jag lider numer av det. Jag rekommenderar det inte. Det är fruktansvärt obehagligt. Nu har jag lärt mig att hantera och förstå det så nu är det lite mindre läskigt.
Det händer mig flera gånger i månaden. Ofta handlar det om att jag drömmer att jag sover och att jag sedan vaknar i drömmen. Efter ett tag upptäcker jag att jag inte alls är vaken utan att jag bara drömde(i drömmen) att jag vaknade och så försöker jag väcka mig själv i drömmen igen och upptäcker igen att jag fortfarande sover. Jag upplever det som att jag inte kan vakna och att jag inte styr över min kropp trots att hjärnan är vaken.
Eller så får jag någon slags utomkroppslig upplevelse och upplever det som att min kropp är död, men att tankarna finns kvar. Jag kan också uppleva det som att jag inte kan andas eller att jag är vaken och märker allt som händer i rummet, men jag kan inte öppna ögonen eller röra mig.