Hur ärlig ska jag vara när jag söker jobb?

Vilket spännande nytt kapitel för dig i ditt liv! :)

Om jag hade varit du, så hade jag utelämnat min psykiska ohälsa. Sånt kan få arbetsgivare att dra öronen åt sig och inte ens ge dig en chans. 
Att du är 30 år utan att kunna visa upp någon arbetslivserfarenhet är något man kan reagera över, men skriv om dina studier och volontärarbetet och praktiken som om det vore dina jobb. Fyll ut åren med saker du gjort och beskriv det som att det här är den vägen du valt att gå i ditt liv. Alla sitter inte på 7-16-jobb dag ut och dag in från dagen då de slutar plugget. Vissa reser, volontärarbetar och hittar på allt möjligt. Om du kan måla upp det på det sättet, så gör det. 

Du skriver att du inte har fullföljt en utbildning, men du har kanske avklarade kurser du kan skriva ut istället? Du är alltså intresserad av att lära dig saker och läsa på :). Vänd och vrid på allting till din fördel istället för att se det som halvfärdigt och icke avklarat. 

Det är sånt som jobbcoachen kan hjälpa dig med De kommer ju inte trolla fram några jobb, men stötta dig i hur du kan gå vidare.

Spontant tänker jag att antingen behöver du vara brutalt ärlig och hoppas att någon ändå ger dig en chans, eller så behöver du vara vag och överslätande och hoppas att de är så desperata efter anställda att de inte ställer några närmare frågor. Timvik inom vård och omsorg kan på många orter höra till den senare kategorin.

Börja med någon slags volontärarbete så kan du visa att du klarar ansvar. Bli säljare hos Erikshjälpen tex?

Eller hur :) Jag är glad och rädd samtidigt. Vet att jag verkligen behöver jobba på min självkänsla då den är nere på botten och har varit det så länge jag kan minnas...

Tack så mycket för tipsen, det hade jag inte tänkt på själv :)

Jo jag vet :) Men ska ju fylla i aktivitetsrapporten till arbetsförmedlingen. Min handläggare tyckte att jag kunde söka jobb redan första veckan men man ska ju även skriva andra saker som man har gjort, t.ex. varit hos jobbcoachen.

Ja, ska testa det :)

Ska läsa om dom. Tack :)

Är det bäst att skippa cv och skriva allt i det personliga brevet stället?

För jag har liksom påbörjat (och läst nästan 2 år sammanlagt) två olika program (eller samma program fast på olika skolor) och läst strökurser på tre olika universitet.. Har även börjat på två program som jag slutade på nästan direkt och fått icke godkänt på en hel del. Jag har varit inskriven på så mycket men inte ens orkat/haft nån lust till att plugga i perioder. och även haft mycket problem med csn då jag inte har klarat av kurser och fått göra studieuppehåll två gånger (en av gångerna var pga att min mamma gick bort och då blev jag iofs sjukskriven, dock bara under en väldigt kort period). och sånt här är ju verkligen ingenting man tar upp när man söker jobb!

Tycker det är väldigt svårt att kunna förklara varför det är som det är så att säga, utan att vara 100 % vilket jag inte tror är till min fördel tvärtom.

Jag får väl fråga jobbcoachen vad han/hon tycker..

Jag berättade för handläggaren på Af att jag hade börjat skriva på ett cv men han sa att det va överkurs men att jag kunde läsa om hur man gjorde. Jag vet hur man gör problemet är vad jag ska skriva. Det brukar ju va typ olika rubriker såsom utbildningar och arbetslivserfarenhet. Och som sagt, väldigt tomt blir det för lite konstigt att bara skriva gymnasiet och några enstaka kurser?

Bara lite sånt som jag tänker på

100 % ärlig

Hej! Skriv inget om psykisk ohälsa. Då hamnar du i papperskorgen med en gång.

Börja med enklast möjliga jobb och ta dig vidare därifrån.

Tror du på det själv?