• Scooter85

    Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?

    Intressant dilemma, att vilja bli av med barnlängtan för sin egen skull och inte en ovillig partners.

    Det verkar ts som att det främst är det med egentid som du tänker på när du tvekar? Känner dig ju inte, men det kan ju vara så att du är introvert i din personlighetsläggning? Det mest utmärkande för introverta att får energi företrädesvis internt och inte externt. Ofta trivs introverta som singlar (som jag själv) och många introverta kan uppleva det betydligt mer besvärligt med småbarnstiden än andra föräldrar. Därför är det bra att vara medveten om detta som en del i beslutet. Finns ju såklart många introverta föräldrar, även forum där man kan diskutera och tipsa varandra i frågan.

  • Scooter85
    Anonym (Jenny) skrev 2017-10-22 13:23:06 följande:

    Ja, jag är introvert. Jag vet dock inte hur den informationen hjälper i den här situationen.

    Det är dock inte bara det att jag trivs bäst ensam som gör att jag inte vill ha barn, det är också det faktum att jag mår dåligt när jag inte får vara ensam, jag behöver liksom tid för mig själv. Jag behöver kunna koppla bort hjärnan och göra saker för mig själv i några timmar varje dag, om det inte har gjorts en dag känner jag mig helt färdigkörd. Jag klarar det liksom i max någon vecka och sedan känner jag hur det tar på psyket. Jag kan inte ens föreställa mig hur det vore att ha ett litet barn, helt ensam, fast klistrat på mig i flera år på min lediga tid.

    Önskar att hjärnan kunde lägga av, varför ska jag ha barn för? Möjligen om jag kunde föda fram en 9-åring med direkten, men det gör man ju inte.


    Ja, det låter tycker jag som att du ändå inte vet vad du egentligen vill, eftersom du skriver att du vill, men på ett annat sätt inte vill. Därav mitt inlägg om en potentiellt relevant faktor i beslutet.

    Är adoption aktuell då, om det är småbarnstiden du inte önskar uppleva?
  • Scooter85
    Anonym (Jenny) skrev 2017-10-22 17:27:50 följande:

    Absolut! Men det hade ju varit toppen att få den här envisa idiotiska delen av hjärnan att lägga av, det är ju nästan så att jag går omkring och hoppas på att jag är infertil så att hjärnan kunde släppa det.

    Kanske inte finns några genvägar till att bli av med tankarna, suck..


    Men vad är det med tankarna som är så jobbigt, förstår inte riktigt problematiken? Är det att du inte kan bestämma dig, eller du har redan bestämt dig? Antingen vill du väl eller inte?

    Men du är 26 år, varför inte bara lägga det på is, för det är väl inte så att känslan du har säger att du måste ha en unge på studs? Om fem år kanske du tänker helt annorlunda, och har landat mer i det ena eller det andra..
Svar på tråden Hur intalar man sig själv att strunta i att skaffa barn?