Tics hos 6-åring

Oroa dig inte. Det kommer gå över. Fram tills jag var ca 12 så hade jag tvångstankar och flera olika typer av tics. Värre än det du beskriver och det är inte ovanligt att barn lider av detta. Kan vara otroligt jobbigt om det blir ett tvångsmässigt beteende men prata med skolan då isåfall annars låt det vara. Och försök verkligen inte att påpeka inte detta för henne eller klaga för det kommer bara trigga detta!

Jag hade själv tics som barn, vilket inte gick över utan jag har fortfarande både ansikts- och ljudtics, men jag har lärt mig att kontrollera det när jag är bland folk och det stör mig knappt längre. Min äldsta dotter fick ansiktstics när hon var runt 6 och vi valde att ignorera det. Idag är hon 8,5 och det gått över helt för hennes del, vilket det oftast gör.

Det är jättevanligt ts! Tourettes däremot är väldigt ovanligt, så sannolikheten för att din dotter har det är försvinnande liten.

Just den åldern är det väldigt många barn som har tics och tvångstankar, och det går i princip alltid över. Det rör sig väldigt ofta om näs eller hals-ljud och startar oftast i samband med en förkylning.

Vår pojke började runt kanske 4.5 eller 5. Han snörvlade in rejält på ett märkligt sätt, och avslutade med ett högt andningsljud, svårt att förklara. Kom i samband med förkylning. När det var som värst var det RIKTIGT högt och ibland så tätt att han hade svårt att andas. Vi tyckte det var jätteobehagligt och kontaktade barnpsykolog via bvc. Hon var helt lugn och sa ungefär att de flesta barn håller på så här från och till och hon tyckte inte alls det var konstigt. Hon sa att det bästa är att bara ignorera, förskolepersonalen sa detsamma.

Och det gick över.

Nu är han 7 och ett nytt tics har nyligen börjat. Ett lite enklare ljud, inte lika jobbigt. Jag pratade med hans lärare som sa att hon märkt det men det ställer inte till problem.

Själv säger han bara att ham behöver göra det, och att han ibland i skolan går iväg för att göra det.

Jag känner mig inte orolig längre, vi ignorerar det och det känns väldigt harmlöst. Jag är ganska övertygad om att det kommer att försvinna av sig själv.

Tusen tack för ditt långa svar! Det lugnar mig verkligen. 

Man blir ju så fruktansvärt orolig att det inte ska gå över eller att det ska förvärras och kanske vara Tourettes... Jag är också rädd för att dottern ska bli retad av sina kompisar. Hon ser ju liksom helt förvrängd ut i ansiktet när hon skrynklar ihop det...

Jag förstår att det måste varit supertufft för er när det var som värst för er son. Så himla skönt att höra att det är bättre och också att höra vad psykologen på BVC sa till er. 

Vi fortsätter att bara helt ignorera det hela och håller tummarna för att det ska försvinna av sig självt med tiden. Jag vill inte göra henne uppmärksam på ticsen eftersom jag hört att de då ofta förvärras.

Tusen tack igen för svar! 

När min ena dotter var i åttaårsåldern höll hon på med näsan, rynkade ihop den och gjorde ett litet ljud, väldigt ofta, många gånger om dagen.

Det såg nästan lite gulligt ut och jag blev liksom van att hon gjorde så. Men "ticsen" försvann igen lika snabbt som de dök upp.

Tycker inte du ska oroa dig, många barn har sånt här för dig!

Ja, jag var också jätteorolig i början, så jag förstår dig absolut!

Jag oroade mig också just för att han skulle bli retad, eller att kompisar skulle ta avstånd, tycka att han var konstig mm. Men där var det först förskolepersonalen som direkt sa att andra barn vanligtvis inte ens lägger märke till det. Och när de märker det så har de ingen värdering av det som vi kanske har. Utan de bara konstaterar, och sen är det inte mer med det.

Och nu när jag pratade med hans lärare om hans nya tics så sa jag på slutet 'jag hoppas bara att kompisar inte tycker han är konstig'. Och läraren sprack upp i ett jättestort leende och sa 'det är så många barn i klassen som har sina egenheter att det inte finns något 'konstigt'...' och skolpsykologen sa att där är många barn på skolan som går in på toaletten och 'ticsar av sig lite då och då'.

och jag har frågat min son lite försiktigt (vill inte heller prata allt för mycket om det, så han inte ska tycka det är nån stor grej) och han kan beskriva massa tics-liknande saker hos andra barn i klassen. Och han berättar då verkligen helt utan värdering, ungefär som om jag skulle be honom berätta vilken färg de har på skorna eller nåt.

Men glad att jag kunde lugna dig iaf! Jag minns själv min oro i början!

Tänkte kolla så att hon inte har halsfluss!

Min son fick också plötsliga tics vid 7 års åldern och visste inte vad det va!

Fick panik och trodde också att det va tourettes men läste på om pandas det är streptokocker i halsen som det börjar med och kan bli ännu värre!

Men jag gick med han till vårdcentralen och bad dem göra en odling från halsen och det visade sig vara streptokocker!

Efter en lite längre antibiotika kur försvann hans ticks från ansiktet direkt!

Efter det fick han tillbaka ticsen i ansiktet och varje gång han hade halsfluss så va ticsen tillbaka! Så fort han fick antibiotika försvann dem igen!

Nu har det varit bra dem opererade bort tonsillerna och inga mer tics i ansiktet han är 9 år nu!

En gammal tråd men hoppas någon läser.

Min dotter har börjat med tics ljud i samband med sin förkylning så jag har naturligtvis tjatat på henne och nu är hon medveten om ?dra in?-ljudet och tittar på mig varje gång hon gjort det.

Jag trodde bara hon harklade snor så därför jag tjatat på henne en vecka och ja ticsen blir värre, det var så jag kom på det var tics ??????? Ca en vecka har det hållit på. Någon som gjort samma miss som jag där ungen ändå blivit av med det? Fan vad irriterad jag är på mig själv nu. Flickan är snart 5 år