Tics hos 6-åring

Det är jättevanligt ts! Tourettes däremot är väldigt ovanligt, så sannolikheten för att din dotter har det är försvinnande liten.

Just den åldern är det väldigt många barn som har tics och tvångstankar, och det går i princip alltid över. Det rör sig väldigt ofta om näs eller hals-ljud och startar oftast i samband med en förkylning.

Vår pojke började runt kanske 4.5 eller 5. Han snörvlade in rejält på ett märkligt sätt, och avslutade med ett högt andningsljud, svårt att förklara. Kom i samband med förkylning. När det var som värst var det RIKTIGT högt och ibland så tätt att han hade svårt att andas. Vi tyckte det var jätteobehagligt och kontaktade barnpsykolog via bvc. Hon var helt lugn och sa ungefär att de flesta barn håller på så här från och till och hon tyckte inte alls det var konstigt. Hon sa att det bästa är att bara ignorera, förskolepersonalen sa detsamma.

Och det gick över.

Nu är han 7 och ett nytt tics har nyligen börjat. Ett lite enklare ljud, inte lika jobbigt. Jag pratade med hans lärare som sa att hon märkt det men det ställer inte till problem.

Själv säger han bara att ham behöver göra det, och att han ibland i skolan går iväg för att göra det.

Jag känner mig inte orolig längre, vi ignorerar det och det känns väldigt harmlöst. Jag är ganska övertygad om att det kommer att försvinna av sig själv.

Ja, jag var också jätteorolig i början, så jag förstår dig absolut!

Jag oroade mig också just för att han skulle bli retad, eller att kompisar skulle ta avstånd, tycka att han var konstig mm. Men där var det först förskolepersonalen som direkt sa att andra barn vanligtvis inte ens lägger märke till det. Och när de märker det så har de ingen värdering av det som vi kanske har. Utan de bara konstaterar, och sen är det inte mer med det.

Och nu när jag pratade med hans lärare om hans nya tics så sa jag på slutet 'jag hoppas bara att kompisar inte tycker han är konstig'. Och läraren sprack upp i ett jättestort leende och sa 'det är så många barn i klassen som har sina egenheter att det inte finns något 'konstigt'...' och skolpsykologen sa att där är många barn på skolan som går in på toaletten och 'ticsar av sig lite då och då'.

och jag har frågat min son lite försiktigt (vill inte heller prata allt för mycket om det, så han inte ska tycka det är nån stor grej) och han kan beskriva massa tics-liknande saker hos andra barn i klassen. Och han berättar då verkligen helt utan värdering, ungefär som om jag skulle be honom berätta vilken färg de har på skorna eller nåt.

Men glad att jag kunde lugna dig iaf! Jag minns själv min oro i början!