#metoo förstår inte riktigt
Det är också fel. Jag tror att vi aldrig kommer att vara så nyktra och vettiga allihop att sånt aldrig sker. Men det är bra att man säger ifrån när det inte är okej. Det har inte mina manliga vänner gjort trots obehaget. De har bara flyttat på sig och hållt sig på avstånd så gott de kunnat. Och varit nöjda med att de flesta kvinnor inte beter sig så.
Jag har manliga vänner i andra yrken med, som också upplevt det här (inte att bli tagna i skrevet men som fått smekningar och tungor där de inte ska vara) enstaka gånger, på fester eller i offentliga rum.
Det finns kanske en skillnad såtillvida att en man som blivit tafsad på inte är rädd för att kvinnan ska stå och lurpassa på honom när jobbet är slut och bli överfallen. En kvinna som oftast är svagare än mannen kan däremot bli orolig för det och känna av obehaget en längre tid än män gör. Också för att kvinnor utsätts oftare än män.
Jag måste erkänna att jag inte brytt mig nämnvärt om att själv ha blivit tafsad på till och från genom åren, men det beror nog på att de som lagt en hand på rumpan eller gett en smekning inte varit oattraktiva och på att det inte upprepades av samma person. Är det inte så att vi kvinnor har större överseende med detta om mannen ser bra ut än om han är motbjudande i våra ögon, rent utseendemässigt? Om det handlar om smekningar och en klapp eller kläm på rumpan, menar jag. Vi sänder kanske lite dubbla signaler och det är ju inte bara den som tafsar som ser det utan även de som är i närheten.
Och, nu talar jag som man, om man sällan blir tafsad på så när det väl händer har det faktiskt varit lite uppmuntrande att känna att man kanske är attraktiv i någons ögon. Men om man ständigt upplever sådant är så blir det jobbigt och obehagligt kan jag tro.
Detsamma gäller väl för catcalling, att bli kallad snygging en eller två gånger kanske t o m är uppmuntrande.