Medberoende!

Missbrukaren kommer alltid i första hand och du gör allt för att hålla henne/honom på bra humör vilket ibland gör att du förser missbrukaren med dennes val av drog oavsett om det handlar om mat-, alkohol-, drog-, våld-, spel-, läkemedels- eller träningsmissbruk.

? Du är undergiven och anpassar dig till missbrukarens humör, regler och vilja.

? Du försöker vara missbrukarens klippa trots att det tär mer på dig än vad det hjälper

? Du är den som försvarar, döljer och slätar över missbrukarens destruktiva handlingar inför både dig själv och när andra påpekar - al anon.

Kan bara tala ut ifrån min egna erfarenhet, och det är att alkoholen/narkotikan påverkar anhöriga på både nära håll i relation eller andra anhöriga. Mitt medberoende  grundar sig i ett medberoende som funnits där ända sen barnsben med en pappa som drack flera dagar i veckan.  Genom att ta hand om och försöka fixa och trixa för att få vardagen att gå någorlunda ihop  medans man på insidan bara vill lägga sig ner och gråta. När man ljuger och glorifierar för   andra för att dölja de missbruk som sker innanför 4 väggar. Som medberoende är de också vanligt att man utvecklar ett kontrollbehov, i mitt fall blev de så i min relation med en beroendeperson som jag levde ihop med i 5 års tid att jag  tänkte på honom i stort skett hela tiden,  jag satt på jobbet och hade ont i magen för jag visste inte om han for och drack eller  tog narkotika när jag var på jobbet.  Jag kunde ringa han ett par gånger under en dag bara för att veta vad han gjorde. Min lediga tid isolerade jag mig mer med honom hemma hos oss och sket i mina vänner och familj. Allt detta för min rädsla att han skulle dricka eller fara och knarka. Vilket han i regel gjorde ändå. 

Ett medberoende handlar också om att  vilja rädda någon från något.  Jag har alltid varit den personen som försökt rädda alla andra,  jag har alltid varit den tjejen som fastnat för de mer busiga killarna. Jag träffade killen jag trodde jag skulle kunna rädda  från hans missbruk.  Jag är glad idag att jag kom till insikt om att jag är maktlös  inför både hans och min pappas missbruk och den enda jag kan rädda är mig själv i de här fallet. Tills den dagen de kommer till insikt och rannsakar sig själv och väljer att göra ett aktivt val. Den dagen finns jag där.

Nej de behöver man såklart inte

Så är det absolut :)

Om det ligger i erat intresse så är detta i alla fall min blogg om ni känner att ni vill läsa, finns de någon annan som också bloggar om sitt medberoende får ni gärna länka adress.  :)

God natt på er.

torkaminatarar.blogg.se