Medberoende!

Vad innebär det att vara medberoende egentligen? Alltid undrat. Är det att man hjälper till att tillfredsställa beroendet? 

Missbrukaren kommer alltid i första hand och du gör allt för att hålla henne/honom på bra humör vilket ibland gör att du förser missbrukaren med dennes val av drog oavsett om det handlar om mat-, alkohol-, drog-, våld-, spel-, läkemedels- eller träningsmissbruk.

? Du är undergiven och anpassar dig till missbrukarens humör, regler och vilja.

? Du försöker vara missbrukarens klippa trots att det tär mer på dig än vad det hjälper

? Du är den som försvarar, döljer och slätar över missbrukarens destruktiva handlingar inför både dig själv och när andra påpekar - al anon.

Aha okej. Tack för att du förklarade.

Något jag också tycker är viktigt att tillägga är att vi medberoende också är fantastiskt kärleksfulla människor, som i dom allra flesta fall gör alla våra handlingar med välmening gentemot våra beroendesjuka anhöriga. Vi vill alltid så väl, det är både ens styrka och ibland ens svaghet.

Är man verkligen kärleksfull och ignorera svåra destruktiva missbruk?
Medberoende känner jag uppstår mer ur stigman, där man skäms att vän/närstående har ett beroende eller missbruk.
Och sen skyddar vän/närstående för omvärlden.

Nej inte om den anhörige möjliggör för ett fortsatt missbruk men det är inte alltid man är medveten om att det kan vara så. Dom allra flesta anhöriga har försökt med allt i hopp om att missbrukaren ska sluta droga.

Och alla som har haft med en missbrukare att göra vet hur duktiga dom är på att trycka på rätt knappar, och det är rätt tuffa beslut man som anhörig ställs inför och besluten som tas grundar sig oftast i kärlek även om det i betydelsen kan innebära ett möjliggörande.

Jag kan bara prata utifrån min erfarenhet och ja jag skämdes och skyddande mina beroendesjuka anhöriga tills den dagen jag förstod att det inte var mitt fel.

Man behöver inte bli medberoende bara för en närstående är beroende av en substans.

Nej så kan det vara

Såklart det går, det är bara vägra skydda sin närstående och vara ärlig med omgivning när denna frågar.
Inte rädda eller skydda.

Jag har missbrukat alkohol i perioder men aldrig haft en medberoende anhörig!

Tror det är ovanligt och mest för folk som gillar att ta på sig offerkofta och tycka synd om sig själva när det INTE är den anhöriga som far illa!

Kan bara tala ut ifrån min egna erfarenhet, och det är att alkoholen/narkotikan påverkar anhöriga på både nära håll i relation eller andra anhöriga. Mitt medberoende  grundar sig i ett medberoende som funnits där ända sen barnsben med en pappa som drack flera dagar i veckan.  Genom att ta hand om och försöka fixa och trixa för att få vardagen att gå någorlunda ihop  medans man på insidan bara vill lägga sig ner och gråta. När man ljuger och glorifierar för   andra för att dölja de missbruk som sker innanför 4 väggar. Som medberoende är de också vanligt att man utvecklar ett kontrollbehov, i mitt fall blev de så i min relation med en beroendeperson som jag levde ihop med i 5 års tid att jag  tänkte på honom i stort skett hela tiden,  jag satt på jobbet och hade ont i magen för jag visste inte om han for och drack eller  tog narkotika när jag var på jobbet.  Jag kunde ringa han ett par gånger under en dag bara för att veta vad han gjorde. Min lediga tid isolerade jag mig mer med honom hemma hos oss och sket i mina vänner och familj. Allt detta för min rädsla att han skulle dricka eller fara och knarka. Vilket han i regel gjorde ändå. 

Ett medberoende handlar också om att  vilja rädda någon från något.  Jag har alltid varit den personen som försökt rädda alla andra,  jag har alltid varit den tjejen som fastnat för de mer busiga killarna. Jag träffade killen jag trodde jag skulle kunna rädda  från hans missbruk.  Jag är glad idag att jag kom till insikt om att jag är maktlös  inför både hans och min pappas missbruk och den enda jag kan rädda är mig själv i de här fallet. Tills den dagen de kommer till insikt och rannsakar sig själv och väljer att göra ett aktivt val. Den dagen finns jag där.

Nej de behöver man såklart inte

Och du kan börja idag om du vill.

Det enda man behöver göra för starta är att sluta skydda och ursäkta, och så fort en diskussion kommer till personen ifråga så ljug aldrig.
Utan säg han var så full då och då, så därför blev det aldrig av det ni skulle göra tex.

Det enda man behöver göra, är saker vissa människor aldrig någonsin klarar av att göra.
Men det märker man snabbt vilken man är.
Börja med avvika om personen är onykter och otrevlig.

Frågar personer nått och denna alkoholism gjort så det blivit tokigt på nått sätt, så ljug inte, berätta som det är.
Sen betyder inte detta att du ska börja prata om alkoholismen i tid och otid, utan bara när den har varit där och ställt till det.

Börja där, så har du tagit ett enormt steg till avsluta medberoendet.
Var ärlig med personen ifråga också, och berätta nu kommer jag inte täcka upp, ursäkta, ljuga eller undanhålla sanningen om du ställer till det för mig eller andra pga din alkohol konsumtion.

Så är det absolut :)

Om det ligger i erat intresse så är detta i alla fall min blogg om ni känner att ni vill läsa, finns de någon annan som också bloggar om sitt medberoende får ni gärna länka adress.  :)

God natt på er.

torkaminatarar.blogg.se