Påverkar hennes uppväxt vår relation?

Efter sju år tillsammans gifte sig jag och min sambo med varandra. Detta var en borglig vigsel i mars månad. Vi var tvungna att genomgå en borglig vigsen först då vi skulle gifta oss utomlands och då skulle inte bröllopet där räknas som giltligt. Det stora bröllopet utomlands var första september i år. En vecka före bröllopet den första september, dagen efter min svensexa så lämnade hon mig. Jag grät och förstod inte varför men hon sa bara att hon inte kunde göra mig lycklig. Vi har sedan dess (två månader sedan) träffats två gånger och hon säger att hon är säker på sin sak då hon har upptäckt att vi är så olika varandra. Själv tycker jag inte det då vi alltid har varit bästa vänner och gjort allt för varandra men att det känts som hon har haft en obearbetad uppväxt som hon bara lägger locket på. Hon säger nu att hon inte har lyssnat på hennes känslor och för mig handlar det om känslor från långt bak i tiden. Även om jag är fortfarande väldigt ledsen så har jag accepterat hennes beslut och att det känns som hon aldrig kommer komma tillbaka till mig. jag försöker gå vidare och kontaktar henne inte längre. Det är fruktansvärt tungt allt men jag måste acceptera att hon inte vill vara med mig längre. Nu bor jag hos kompisar på deras soffor och jag försöker skaffa ny bostad till mig själv men inte lyckats. Än så länge finns mina möbler kvar i vår gemensamma bostad.

Hon har sedan uppbrottet gått ner i vikt och vägde tidigare 58 kg och nu är nere på 40 kg. Hon har haft ätstörningar tidigare i sitt liv och jag misstänker att hon är tillbaka i det. Hon tränar frenetiskt och springer flera mil om dagen.

Hon säger att detta inte är mitt fel men ändå är hon väldigt arg och säger väldigt många saker om mig som inte är så roligt att höra. Att jag är oansvarig, att hon inte kan lita på mig, att jag är ytligt och att hon aldrig under sju år har tänt på mig. Hon säger nu att hon egentligen är en sexuell person men att hon inte kunde tända på mig. VI har haft problem med sexlivet men hon har alltid skyllt på att hon är trött eller stressad. Jag frågade hur hon var i sin tidigare relation och då sa hon att hon hade haft sex med honom två gånger och de var tillsammans i 6 månader. 

Till mitt försvar så är jag ingen oansvarig person, jag är en människa man kan lita på och jag är inte ytlig utan snarare väldigt djup och kan prata om känslor. Jag kommer från en väldigt trygg uppväxt med föräldrar som alltid funnits där. Hon är uppvuxen in en familj som hon saknar tillit till och känner att föräldrarna inte tar något ansvar och som inte engagerade sig i henne. Jag vet att det även har förekommit fysiskt och psykiskt våld och där hennes pappa var väldigt hård mot henne och hennes syskon. Hon som äldsta syskon har fått ta väldigt mycket ansvar i familjen och hon har flera gånger velat bryta med dom. Hon har ätit antidepressiva tabletter i flera år och nu äter hon även sömntabletter efter skiljsmässan. Hon verkar må väldigt dåligt. Hon säger själv att hon har kommit till insikt med att hon nog aldrig kommer få barn och ha en familj och hon är bara 32 år. Hon säger själv att det inte har något med hennes uppväxt att göra utan att det bara handlar om att vi inte har löst situationen med bouppdelningen som gör att hon inte mår bra.

Jag vill hjälpa henne men hon blir bara arg så fort jag frågar henne något. Tror ni att det är så, att hon kommer må bra i sig själv och komma ur hennes depression och bli en "hel" människa igen så fort vi bara har löst bouppdelningen?