Bjuda dotterns pojkvän på resa?!?
Jag har inte läst tråden utan bara starten, så det kan hända att du förtydligat bland inläggen!
Men jag tycker att det beror på er ekonomiska situation och hur stabil deras relation är. Om de varit tillsammans +1 år och bor ihop så är det än annan sak än om de varit tillsammans 2 mån och dejtar. Exakt var gränsen går får man känna själv.
Om ni är två vuxna med bra inkomster och inga hemmaboende barn så gör det också skillnad gentemot om om du varit en ensamstående sjukskriven undersköterska med två småsyskon hemma. Det är fint att vara generös tycker jag men exakt vad man har möjlighet att vars generös med beror ju på ens förutsättningar.
Jag är 29 år, sambo sedan 5 år tillbaka och jag hade blivit väldigt ledsen om mina svärföräldrar meddelat att de tar med min sambo på en resa men inte mig, att bara jag fick betala. Vi har en fin och nära relation och ett sånt beteende hade gjort att jag känt mig väldigt utanför. Skulle de göra en dyr resa och vill ha med oss så hade jag hellre velat att de sa till samtliga barn med respektive att "vi skulle tycka att det vore jättekul om ni ville följa med men har inte möjlighet att bjuda alla. Vi står gärna för x%
om ni vill resa med oss". Eller att alla fick betala själva. Det hade vi absolut gjort och det hade inte varit några konstigheter.
Vi har rest med både mina och hans föräldrar flera gånger och de har alltid betalat för båda, eftersom de har råd med det. Vi betalar för allt när de hälsar på oss. Men det har aldrig varit nåt så dyrt som USA. Med mitt ex däremot (vi var också tillsammans länge) sa de som jag skrev ovan, att de gärna ville ha med oss men att det blev för dyrt att betala för alla.
Det är väl inte principiellt FEL att bara betala för sina barn heller, men i förlängningen så betyder ens gästvänlighet och generositet mycket för vilken relation man får med ens barn när de är vuxna. Att mina svärföräldrar behandlar mig som en dotter innebär ju att jag älskar dem och att vi väljer att umgås mycket med dem, vilket innebär dels att de har en närmare kontakt med sin son än vad de annars hade haft och dels att de kommer att få en nära relation med våra framtida barn osv. Samma gäller mina föräldrar. Så man får väl tänka att det man "betalar för" är att man bygger en relation med sina barn och med den som är viktigast i barnets liv.
Men som sagt så får man ju göra det utifrån sina förutsättningar. Hade min svärmor haft det dåligt ställt så hade jag känt samma tacksamhet inför en middag hos henne som jag nu känner inför betalda resor, om du förstår hur jag menar. Så jag menar inte "ju mer man får betalt desto mer älskar man sina svärföräldrar" utan "ju mer inkluderad man känner sig i familjen desto mer älskar man" ungefär :)