Otrohet
Det verkar ju som att det är väldigt många här som skriver av sig om otrohet.
Nu vill jag inte att det skall låta som att jag har något moraliskt högre fäste än alla andra. Jag vill bara veta hur det kunde hända?
Jag menar jag har haft 3 långa förhållanden, ALDRIG varit otrogen, men många gånger KUNNAT vara det.
Man hör ju ofta att anledningarna till att man är otrogen är att man mår dåligt, man har en dålig pers i förhållandet, man var för full, man minns inte mycket etc etc.
Men varför kände jag inte alls behovet att vara otrogen även fast jag känt exakt det där? och att jag kunnat vara otrogen men valt att inte vara det?
Jag har varit dyngrak, mått SJUKT dåligt i mina förhållanden, känt att jag inte fått den kärlek jag behövde, känt att kärlek svalnat, stött på andra kvinnor som varit sugna och känt allt det där som verkar få många till att bli otrogna etc etc. Men ÄNDÅ aldrig varit otrogen.
Har det med personligheten att göra? Värderingar? Förklara gärna.
1 Otrohet är inget som bara händer pga "omständigheter", det är ett medvetet val. Vissa (som du och många andra) väljer att hantera eventuella problem, önskemål, drömmar och omständigheter med värdighet och respekt. Andra väljer att hantera det genom egoism. Det är inte situationen som avgör, det är hur var och en hanterar situationen som avgör.
2 Människor som gör saker de vet att de inte borde göra kommer alltid försöka hitta ursäkter till det, det kallas för försvarsmekanismer och ingår i konceptet. För att klara av att bedra sin partner och se personen i ögonen dag efter dag måste man ha bra strategier för att hantera skuldkänslorna. Otrogna människor ljuger oftast lika mycket för sig själva som de ljuger för sin partner