Abort eller inte? Svår situation.

Hej!

Jag förstår såklart att ingen annan kan svara på den frågan "abort eller inte" mer än jag själv.

Situationen är såhär, jag är tillsammans med väldens mest genomsnälla, ödmjuka och finaste människa som finns. Han ställer upp och han pysslar om både mig och hemmet.

Vi har varit tillsammans nu i 2år (jag är 29 och han 28) de första 6månaderna var väldigt bra sen upptäckte jag att han, precis som alla andra har positiva och negativa sidor. De negativa är att han är ganska tyst, blyg, osocial (heelt olik mig) detta var sidor som jag grubblade på om jag kunde leva med men de positiva vägde över till slut.

Men nu för ca ett år sen så började han tappa sexlusten (han säger att det inte är lusten som försvunnit bara tiden och orken) jag har aldrig befunnit mig i den situationen med en karl förut. Vi är eller jag är väldigt pratsam och öppen med känslor och började diskutera olika feticher och det visa sig att han tänder på tanken att jag skulle hålla på med andra män. Fine efter 6mån utan sex blir man desperat (iaf jag) så jag hade sex med en annan under 2-3månaders tid... han blev kär i mig och jag blev betuttadad i honom (detta var en risk min kille var villig att ta) men man märkte under denna tid att min kille blev kåtare och fick tillbaka lust. Dum och feg som jag var så älskade jag honom och kunde inte lämna honom då (vi var mitt inne i ett husköp dessutom).. tänkte att det blir nog bättre (plus att "kk:t" kände jag inte så bra) min kille har ändå sina vackra sidor och jag vet att han har bara ögon för mig och gör allt för mig. Så snäll (men det är också kossorna på ängen)!

Det som hänt nu är att jag slutade träffa kk:t för ca 4mån sedan och in på samma spår med min kille inget sex och känner mig bara mer och mer värdelös. En natt när han sov så kröp jag under täcket och började suga av honom och då blev han jättekåt och vi hade sex. Efter det kände jag nu är det väl ändå hans tur att visa lite.. men inget händer... 6v senare så visar det sig att jag är gravid.

Jag har gjort abort 2gr tidigare när jag var väldigt ung och jag lovade mig själv det blir ingen 3gång.

Mitt karmakonto går ner och jag är rädd för att inte kunna få barn. Jag är dessutom snart 30, bra ekonomi och bra förutsättningar för att skaffa barn. Jag upplever att jag är en vettig människa med sunda värderingar och jag vet att min kille skulle bli en bra pappa som älskar sitt barn och ställer upp i vått å torrt.

MEN frågan är nu hur ska jag tänka? Är det lämpligt att behålla ett barn när man vet att förhållandet är utdömt? Dessutom går jag och tänker väldigt ofta på det där kk:t... jag är för sent ute där ändå och jag spela på hans känslor för mycket. Han har dessutom gått vidare och börjat dejta en annan. Vilket jag förtjäna så dum jag var...

Känner att 2017 var ett omtumlande och turbulent år med mycket intriger i mitt liv. Jag skulle verkligen behöva råd på vägen...

Ha en fin dag och hoppas erat liv är lite lugnare än mitt ;)

Då kan ju bara fundera över vilket liv du vill ha och vilket liv du vill att dina framtida barn får.

Det är ju bra att du tror att han kommer ta ansvar. Det betyder också att han kommer vilka ha gemensam vårdnad och tidigt bli en anknytningsperson. Det kommer innebära att barnet ganska tidigt kommer kunna sova över hos pappa och ganska snabbt kommer kunna bo varannan vecka. En så fin kille kommer snabbt få en ny tjej. Det innebär att ditt barn kommer få en styvmamma och styvsyskon. Du kommer missa varannan jul och varannan födelsedag. Du kommer missa ditt barns halva uppväxt. En annan mamma kommer träffa ditt barn lika mycket som du. Och du kan inte kontrollera om hon är ok, inte veta vad hon gör och säger osv. Du får lita på pappan. Hon kommer bädda ner barnet, pussa barnet och krama barnet lika mycket som du om barnet har tur.

Kanske kommer pappan ha en ny redan under graviditeten?

Det är magiskt att vänta barn med någon som man verkligen älskar. Samarbetet under förlossningen, längtan vid ul och alla ljusa framtidsplaner.

Jag har bara erfarenhet av att ha en kärnfamilj med min make som jag älskar högt. För mig vore det en mardröm att missa halva barnens uppväxt och inte kunna styra vem som nattar dom och vem som tar hand om dom när dom är sjuka. Att lämna över en bebis till pappa och pappas nya för umgänge en dag hade gjort så ont!

MEN jag vet att många skaffar barn själv eller utan förhållande och det går också bra. Jag kan bara inte tänka mig det.

Du styr vilket liv du vill ha :)

Abort eller inte? Svår situation.

INNEHÅLL