En av mina bästa vänner har tagit livet av sig.
Hans fru tror att han och jag har haft ett hemligt förhållande, vilket vi inte har???? Hon tål knappt att se mig, hon är vansinnig och vill inte ha med mig att göra.
Fruktansvärt jobbigt alltihop..
Pendlar om jag ska gå på begravningen, tror jag kommer ångra mig om jag inte går.
Vad skulle ni gjort?
Ska jag smyga in och sätta mig längst bak?
Min sambo vill ju gå, men inte själv????
Jag tror inte att det har framkommit vem som arrangerar begravningen.
Jag hade i ditt fall funderat över om begravningen var superviktig för mig. Om den är det hade jag skrivit ett brev till änkan, ett väldigt kort men öppenhjärtigt brev. Inlett med att beklaga sorgen och sedan berätta att inget olämpligt skett mellan mig o maken. Sedan skrivit att begravningen är mycket viktig för mig men att jag givetvis inte vill störa mer än nödvändigt. Erbjuda mig att sitta längst bak eller på läktaren om det tillåts. Gå omedelbart efter ceremonins slut och inte ta kontakt med henne. Inte delta i kaffet efteråt.
Att familjen alltid anses som närmast sörjande tycker jag är helt befängt. Inte sällan har den avlidne känt sina vänner under längre tid än make/maka och inte sällan har den avlidne haft närmare relationer till vänner än till syskon.
Jag har vänner som skulle resa sig ur kistan och gå om deras sk familj kom till begravningen...
Att familjen alltid anses som närmast sörjande tycker jag är helt befängt. Inte sällan har den avlidne känt sina vänner under längre tid än make/maka och inte sällan har den avlidne haft närmare relationer till vänner än till syskon.
Jag har vänner som skulle resa sig ur kistan och gå om deras sk familj kom till begravningen...
_Familj_ generellt ja, men att förutsätta att vänner, ens bästa såna, är närmre än den avlidnes partner blir också märkligt. Och det är ju det som har blivit diskussionen här, om TS har större "rätt" att gå på begravningen än änkan.
Rent krasst kan ju familjen låta bli att tala om när begravningen är...
Nej det spelar väl ingen roll egentligen, men nu kom det ju på tal.
Att familjen alltid anses som närmast sörjande tycker jag är helt befängt. Inte sällan har den avlidne känt sina vänner under längre tid än make/maka och inte sällan har den avlidne haft närmare relationer till vänner än till syskon.
Jag har vänner som skulle resa sig ur kistan och gå om deras sk familj kom till begravningen...