En av mina bästa vänner har tagit livet av sig.
Hans fru tror att han och jag har haft ett hemligt förhållande, vilket vi inte har???? Hon tål knappt att se mig, hon är vansinnig och vill inte ha med mig att göra.
Fruktansvärt jobbigt alltihop..
Pendlar om jag ska gå på begravningen, tror jag kommer ångra mig om jag inte går.
Vad skulle ni gjort?
Ska jag smyga in och sätta mig längst bak?
Min sambo vill ju gå, men inte själv????
Jo tror säkert jag hamnar i polisbilen på en begravning av en närstående :)
Skulle dock ske så får bli så.
Förutsatt att begravningen äger rum i kyrkan...
Jo tror säkert jag hamnar i polisbilen på en begravning av en närstående :)
Skulle dock ske så får bli så.
Förutsatt att begravningen äger rum i kyrkan...
Det var det ingen som sa heller. De diskuterade om man som familjemedlem kan kasta ut de man vill ifrån kyrkan.
Jag är absolut inte ute efter att reta frun eller ställa till bråk.
För mig är en begravning ett sätt att hedra och ta farväl av den avlidne. Jag är bara rädd att jag kommer ångra mig efter om jag inte går. Det var ju min bästa vän.
Ja fast nu diskuterades ju ett scenarie när en familjemedlem KASTAR UT någon ifrån kyrkan. Inte uppmanar verbalt. Om någon är handgriplig så är det givetvis polisernas jobb att ta med sig en sån gärningsman.
Vad prästen skulle säga vet jag inte. Men jag utgår ifrån att han i slutändan måste respektera principerna att alla är välkomna. Om det skulle ställas på sin spets, vill säga.
Men snälla. Är respekt och empati och vanligt hyfs helt borta ?!
Bara för att något är tillåtet 8dom att kyrkan är öppen, så betyder det inte att det är passande eller lämpligt!
Det är en annan sak. Utgången blir ändå densamma om det ställs på sin spets. Polisen och prästen har ett jobb som de måste utföra.