Inlägg från: Anotherone |Visa alla inlägg
  • Anotherone

    Skaffa sladdis eller ej?

    Vi har en sladdis som kom nu i maj, storebror är 11 år.

    Och det ÄR tufft att börja om!

    Visst, det är 100% självvalt och vi har ju haft en bebis förr men det är skillnad när det finns fler som vill ha och givetvis också ska få, uppmärksamhet, tid och engagemang.

    Hittills har jag varit väldigt bunden till bebisen, han är snart ett halvår gammal.

    Först och främst pga amningen. Och sen fick han kolik och jag tog på mig att vagga runt med honom kväll efter kväll när det var som värst. Men också för att vi fort insåg att det inte funkar att dela på nätterna för någon av oss måste vara " fräsch" nog att orka med i storebrors tempo dagtid. Så pappan är mycket med stora och jag hänger mest med lilla, enklast så.

    Men det känns inte helt jättebra om jag ska vara ärlig. Båda får liksom sitt. Men JAG saknar min stora pojke, JAG vill också göra saker med honom.

    Sen är det ju lite meck med aktiviteter och sånt. Jag hade sett fram emot att sätta lillen i babyskyddet och ta med honom när stora spelar fotboll exempelvis. Men då lilla avskyr bilåkning och inte heller trivs i vare sig vagn eller sele så har pappan fått ta även den biten. Som jag också saknar.

    Stora är sååå kär i sin bror och ingen av oss ångrar såklart att vi valde att skaffa ett till barn. Men det var jäkligt soft med en stor kille som kunde allt själv, åt vanlig mat och framför allt SOV ordentligt!!

  • Anotherone
    Anonym (Köööör) skrev 2017-11-03 22:00:33 följande:

    Bäbistiden är ju jobbig även första gången - men snart börjar ju allt det roliga.

    Visst, har man ungar man servar dygnet runt med att åka på aktiviteter men en 11åring borde väl kunna sköta sig själv en del och längtar för det mesta efter att få göra det?


    Vem har sagt något om att serva ungar dygnet runt? Min stora kille är väldigt självgående och framåt och gör massor av saker på egen hand och med kompisar. Men han har aktiviteter som han (ibland) inte kan ta sig till själv och han behöver fortfarande hjälp med saker. Sen är han ju van, eller rättare sagt VI är vana att ha mycket tid ihop och gillar att göra saker tillsammans i familjen. Det har ju blivit så i och med att han levt utan syskon så länge. Om vi är två vuxna och ett barn och det barnet vill ut och cykla/spela kort/ gå och bada/se en film etc så har oftast någon av oss haft möjlighet till det . Inte så konstigt.
  • Anotherone
    Anonym (Sladdis) skrev 2017-11-03 22:40:16 följande:

    Tack för ditt svar! Ja aktiviteterna med barnen känns viktiga för oss och det känns synd om det ska bli väldigt lidande pga ett till barn. Förhoppningen är väl att det ska gå lätt att ta med bebisen på de större barnens aktiviteter, men som du skriver så vet man ju inte om det blir så...


    Nej det vet man aldrig vilken "sort" man får. Vår lilla har haft kolik och det hade vi inte någon erfarenhet av. Jobbigt såklart men vi tog oss igenom det.

    Vill ni ha en trea så kör! Jag tror inte att man ångrar de barn man får. Om relationen mår bra och ni vet ju vad det innebär med en bebis så blir det säkert jättemysigt!!
  • Anotherone
    Anonym (N) skrev 2017-11-04 20:55:44 följande:

    Tror du inte att det där är mer av en tvåbarnschock då? Sådär känner de flesta som får andra barnet. Och det har ts redan gått igenom.

    Själv fick vi en sladdis nu då våra tre stora är 7,11 och 13. Har endast varit helt underbart. Att få ha EN liten och inte flera är ren lyx. Och storebröderna avgudar lillasyster.


    Det kan det säkert vara. Men mycket har nog med åldersspannet att göra ändå. Det är så vitt skilda verkligheter liksom. Hela dagen bebismys, amning, barnvagnspromenader. Å sen tok-amma bebis innan man går iväg på föräldramöte och diskuterar hpv-vaccin och mobbing på sociala medier.

    Och allt börjar om, precis allt. Blöjor, rutiner och tider, BVC-besök, barnsäkra hemma, koka bebismat. Men så mysigt ändå. Hela familjen lilla gosbebis!
  • Anotherone
    Anonym (xo) skrev 2017-11-28 22:12:22 följande:

    Åh, jag är sååå sugen på en trea också, och blir bara mer sugen av att läsa era berättelser!

    Jag har två barn sedan tidigare förhållande, en av varje och de är 6 och 8 år idag. Deras pappa och jag separerade för flera år sedan och jag har sedan dess hittat en ny kille som jag är sambo med idag. Vi har barnen varannan vecka, de avgudar varandra och exet är också så pass bekväm i hela situationen att vi faktiskt firar födelsedagar och liknande tillsammans allihop - det känns nästan för bra för att vara sant. 

    Senaste månaderna har min bebislängtan kommit tillbaka med full kraft, nuvarande sambon har inga barn sedan tidigare och känner att det kanske räcker med två varannan vecka, men jag vill såå gärna ha en liten till. Just nu pågår projekt Övertala Sambon Om Allt Det Fantastiska Med Att Skaffa Barn 


    Lycka till

    Har han sagt själv nån gång att han skulle vilja ha egna barn?
Svar på tråden Skaffa sladdis eller ej?