• Anonym (Sladdis)

    Skaffa sladdis eller ej?

    Grubblar mycket fram och tillbaka på om vi ska skaffa ett tredje barn som dessutom skulle bli en sladdis, eller om vi ska nöja oss med de två fina barn vi har. Har en av varje som är 8 och 10 år. Själv är jag 36 år, så känns ju som att det är inom en snar framtid man bör bestämma sig om vi ska försöka få ett till barn eller inte. Har tidigare "sett" mig själv med 3 barn, två ganska täta och sen den tredje med några års mellanrum, dock har det ju gått väldigt många år nu. Vi gillar att hitta på mkt aktiviteter med barnen, vilket antagligen blir svårare med en liten igen. Både vill men tvekar samtidigt för att börja om igen. Har par i vår närhet som väntar barn nu och även de som bestämt sig för att "sätta igång verkstaden". Detta blir man kanske lite påverkad av och därför funderar extra mkt på en till. Jag ser ungefär lika många fördelar som nackdelar med att börja om igen och hur mkt jag än grubblar kommer jag inte fram till något beslut. Känns trist om vi inte skulle få uppleva en graviditet och allt vad det innebär igen, samtidigt som jag tycker det känns jobbigt och skrämmande att börja om med allt igen. Någon som känner igen sig??

  • Svar på tråden Skaffa sladdis eller ej?
  • Anonym (Sladdis)

    Tack för era svar! Så intressant att få läsa om andras erfarenheter och även att få lite input och frågeställningar.

    Känns som att det blir ett så himla stort steg att skaffa en till nu. Det kändes aldrig så när vi skaffade andra barnet, det var en självklarhet och vi var inte ett dugg oroliga. Hade vi skaffat en trea lite tidigare hade det nog inte heller varit så mkt att fundera på. Men nu blir det ju verkligen som att börja om med allt och man oroar sig mer för risker med tanke på min ålder. Man vet vad man har men inte vad man får... Kommer man räcka till, till alla tre är också en oro. En till nackdel, vi har inte ofta behov av barnvakt. Men har sett framemot att göra nån weekendresa då och då tillsammans bara jag och min man nu när barnen blivit större och ekonomin börjar tillåta det. Detta blir ju också genast svårare igen...

    Men samtidigt, att få uppleva allt igen med ett till barn, och jag tror ju att våra stora skulle vara helt underbara mot den lilla. Tiden går ju så fort, snart är barnen tonåringar och att då ha en liten till hade varit härligt.

  • Anonym (Härligt)
    Anonym (Sladdis) skrev 2017-11-04 20:17:44 följande:

    Tack för era svar! Så intressant att få läsa om andras erfarenheter och även att få lite input och frågeställningar.

    Känns som att det blir ett så himla stort steg att skaffa en till nu. Det kändes aldrig så när vi skaffade andra barnet, det var en självklarhet och vi var inte ett dugg oroliga. Hade vi skaffat en trea lite tidigare hade det nog inte heller varit så mkt att fundera på. Men nu blir det ju verkligen som att börja om med allt och man oroar sig mer för risker med tanke på min ålder. Man vet vad man har men inte vad man får... Kommer man räcka till, till alla tre är också en oro. En till nackdel, vi har inte ofta behov av barnvakt. Men har sett framemot att göra nån weekendresa då och då tillsammans bara jag och min man nu när barnen blivit större och ekonomin börjar tillåta det. Detta blir ju också genast svårare igen...

    Men samtidigt, att få uppleva allt igen med ett till barn, och jag tror ju att våra stora skulle vara helt underbara mot den lilla. Tiden går ju så fort, snart är barnen tonåringar och att då ha en liten till hade varit härligt.


    Vänta ett år och se hur det känns då?
  • GrönaDruvan

    Är 39 och fick trean för 4,5 månad sedan.
    Iof så är mina andra barn något yngre än dina, 7 och 8, men detta är helt underbart!!
    Njuter varje sekund!
    Vi har liksom fått dröm-bebisen som sover bra och i stort sett aldrig gråter. Han bara hänger med.
    Visst kan det vända, men åh vad jag njuter av denna lilla guldklimp!
    Vi kämpade i två år och hade två missfall + att hans tvillingbror dog i magen i vecka 17, så kanske därför njuter jag extra mycket att han faktiskt överlevde...det var aldrig säkert han skulle göra det.

    Nä, det är det bästa vi gjort!!!

  • Bibbi82

    Vi skaffade en Sladdis som kom lagom tills de äldsta fyllt 7 och 9. Det var nu lite drygt tre år sen. Storasyskonen älskar sin lillebror och tjatar om en till. De hänger med honom, låter han vara med deras kompisar och lillebror är helt övertygad att han är världens medelpunkt och bästisar med alla 12 åringar i världen typ. Underbart att se. Men såklart finns en annan sida också. Ofta delar vi upp oss eller så får de stora stå tillbaka, vissa utflykter på resor är inte lämpade för en liten men kul för stor. Biomys med hela familjen fungerar inte på länge, eller visst de stora kommer snällt sitta o se bamse eller liknande men ändå. Skidsemestrar är svårt och stora åker svarta backarna o lilla ska precis börja åka i år. Der är så olika åldrar att det mesta kräver att vi delar upp oss. Eller att stora ställer upp för lilla eller lilla får hänga på de stora typ titta på fotbollsmatcher. Tycker inte synd om mina barn utan syskonen berikar varandra och kärleken och banden är fantastiska. Men der är oerhört meckigt och mer tufft än jag trott. Ålderskillnadaden är så pass stor att lilla aldrig kommer ifatt som det kanske kan bli om det är 4-5 år mellan.

  • Anonym (Sladdis)
    Anonym (Härligt) skrev 2017-11-04 20:24:31 följande:

    Vänta ett år och se hur det känns då?


    Ja, kommer mest troligt att vänta ett halvår - ett år innan eventuella försök. Blir mer och mer sugen bara jag läser här om andras erfarenheter! Jag tror ju våra barn också skulle tycka det var jättekul med ett syskon, men på nåt underligt sätt får jag dåligt samvete mot dem också om vi skulle skaffa en till. Låter kanske heldumt...
  • Anonym (Sladdis)

    [quote=78162749][quote-nick]GrönaDruvan skrev 2017-11-04 20:32:14 följande:[/quote-nick]

    Är 39 och fick trean för 4,5 månad sedan.

    Iof så är mina andra barn något yngre än dina, 7 och 8, men detta är helt underbart!!

    Njuter varje sekund!

    Vi har liksom fått dröm-bebisen som sover bra och i stort sett aldrig gråter. Han bara hänger med.

    Visst kan det vända, men åh vad jag njuter av denna lilla guldklimp!

    Vi kämpade i två år och hade två missfall + att hans tvillingbror dog i magen i vecka 17, så kanske därför njuter jag extra mycket att han faktiskt överlevde...det var aldrig säkert han skulle göra det.

    Nä, det är det bästa vi gjort!!!

    [/

    Låter underbart!

  • Anonym (Sladdis)
    Bibbi82 skrev 2017-11-04 20:37:18 följande:

    Vi skaffade en Sladdis som kom lagom tills de äldsta fyllt 7 och 9. Det var nu lite drygt tre år sen. Storasyskonen älskar sin lillebror och tjatar om en till. De hänger med honom, låter han vara med deras kompisar och lillebror är helt övertygad att han är världens medelpunkt och bästisar med alla 12 åringar i världen typ. Underbart att se. Men såklart finns en annan sida också. Ofta delar vi upp oss eller så får de stora stå tillbaka, vissa utflykter på resor är inte lämpade för en liten men kul för stor. Biomys med hela familjen fungerar inte på länge, eller visst de stora kommer snällt sitta o se bamse eller liknande men ändå. Skidsemestrar är svårt och stora åker svarta backarna o lilla ska precis börja åka i år. Der är så olika åldrar att det mesta kräver att vi delar upp oss. Eller att stora ställer upp för lilla eller lilla får hänga på de stora typ titta på fotbollsmatcher. Tycker inte synd om mina barn utan syskonen berikar varandra och kärleken och banden är fantastiska. Men der är oerhört meckigt och mer tufft än jag trott. Ålderskillnadaden är så pass stor att lilla aldrig kommer ifatt som det kanske kan bli om det är 4-5 år mellan.


    Så härligt! Jo just det att man ofta måste dela upp sig är ju en av nackdelarna jag har i åtanke... vi är ju så vana att kunna göra saker alla fyra nu.
  • Anonym (N)
    Anotherone skrev 2017-11-03 21:43:00 följande:

    Vi har en sladdis som kom nu i maj, storebror är 11 år.

    Och det ÄR tufft att börja om!

    Visst, det är 100% självvalt och vi har ju haft en bebis förr men det är skillnad när det finns fler som vill ha och givetvis också ska få, uppmärksamhet, tid och engagemang.

    Hittills har jag varit väldigt bunden till bebisen, han är snart ett halvår gammal.

    Först och främst pga amningen. Och sen fick han kolik och jag tog på mig att vagga runt med honom kväll efter kväll när det var som värst. Men också för att vi fort insåg att det inte funkar att dela på nätterna för någon av oss måste vara " fräsch" nog att orka med i storebrors tempo dagtid. Så pappan är mycket med stora och jag hänger mest med lilla, enklast så.

    Men det känns inte helt jättebra om jag ska vara ärlig. Båda får liksom sitt. Men JAG saknar min stora pojke, JAG vill också göra saker med honom.

    Sen är det ju lite meck med aktiviteter och sånt. Jag hade sett fram emot att sätta lillen i babyskyddet och ta med honom när stora spelar fotboll exempelvis. Men då lilla avskyr bilåkning och inte heller trivs i vare sig vagn eller sele så har pappan fått ta även den biten. Som jag också saknar.

    Stora är sååå kär i sin bror och ingen av oss ångrar såklart att vi valde att skaffa ett till barn. Men det var jäkligt soft med en stor kille som kunde allt själv, åt vanlig mat och framför allt SOV ordentligt!!


    Tror du inte att det där är mer av en tvåbarnschock då? Sådär känner de flesta som får andra barnet. Och det har ts redan gått igenom.

    Själv fick vi en sladdis nu då våra tre stora är 7,11 och 13. Har endast varit helt underbart. Att få ha EN liten och inte flera är ren lyx. Och storebröderna avgudar lillasyster.
  • Annagumman

    Vi har en sladdis! Två stora tjejer på 7 och 11 och så lillasyster som är 2 mån. Jag är 38 och min man 40. Stora tjejerna har massor av aktiviteter och det är inget av det som blivit lidande för att vi fått ny bebis. Maken sköter körningar nu medan jag helammar. Vi är så kära i lillasyster allihopa, hon är helt underbar även om hon inte på något sätt är världens "enklaste" bebis, och stora tjejerna säger att hon redan känns självklar i vår familj :) Kan bara rekommendera! Det är en så kort tid som familjens aktiviteter påverkas (vi är också vana att resa, åka skidor etc) men ett till syskon har man ju hela livet!

  • Anonym (Thess)

    Jag har barn som är 14 och 11 och sen en sladdis på 2 år.. Jag ångrar inget... Första barnet är ju som det är man är lite osäker (även om jag är ganska laid back) man provar sig fram haha sedan med nr 2 hade man en 3 åring som krävde uppmärksamhet

    Nu kan jag koncentera mig på yngsta även om de andra två behöver tid också men det är på ett annat sätt och dom älskar sitt syskon och vill vara med och ta hand om och göra saker med hen det är så fint...

Svar på tråden Skaffa sladdis eller ej?